Oss mammor emellan

Min mage är en suverän konversationsöppnare! Aldrig förut har min mage fått så mycket uppmärksamhet. Jag var på fest i helgen tillsammans med ett helt gäng förortsmammor. Så fort jag kom in i rummet så lös mammorna upp. ”Nämen åh, vilken fin mage”, ”Vet ni vad det blir?”, ”När är det dags?”, ”Åh, ni har det bästa kvar, förlossningen är som en dröm”, ”Stackare, förlossningen är det värsta som kan hända en” osv etc. Det spelar ingen roll vilka vi är, vilka intressen vi har eller vart vi kommer ifrån. Att skaffa barn är en egen liten värld och det finns miljoner saker att disskutera. Vilken barnvagn, att ta reda på barnets kön eller ej, olika förlossningsmetoder…och då kommer vi in på de mer intima detaljerna. Plötsligt står jag i ett rum och pratar kroppslukter, smärtor, vaginor, rinnande bröst med totalt främmande människor och det är hur naturligt som helst. Vi ska alla den vägen vandra, typ. Fast det finns en sak min mage saknar i uppmärksamhetshetsen. VAR ÄR ALLA HÄNDER? Jag tycker att jag läst om massa gravida som klagar över att vilt främmande människor kan komma fram och ta på deras gravida magar. Att de är trötta på allt detta tafsande. Gravida magar är som en handmagnet. Jag har längtat! Jag VILL att folk ska klappa mig. Men var är alla händer? Jag får minsann inga magsmekningar eller främlingar som vill tafsa. Folk lyfter sig inte ens från bussens sittplatser när jag kliver på. Jag får gå fram till främlingar och dra deras händer till min mage istället! Så snart lär ni väl läsa om någon stackars sate som är trött på alla dessa gravida kvinnor som bara vill bli smekta på magen hela dagen. Jag får tillfredställa migsjälv istället och klappar min egen mage så mycket jag bara kan. Och Knypet boffar tillbaka. Säger ”Tjenixen”, snart poppar jag ut och då du, då kan vi smeka varandras magar hela dagen.