Ja, jag är lite fet

Det här med vikt är ett känsligt ämne. Redan som små blir vi inprogramerade att svara NEJ på frågan: ser jag fet ut i den här? Så kanske borde jag inte bli så frustrerad över att alla jag pratar med kommenterar min vikt genom att säga: Men du är väl inte överviktig? Men jag blir frustrerad i allafall. För jag ÄR överviktig. Det är inget jag skryter med eller ens tycker är särskilt roligt. Det är bara så det är. Fakta. Så här ligger det till: Är man överviktigt, lite eller mycket, så ökar det risken för graviditetsdiabetes. Det ökar också risken för att man ska få ett större barn, vilket kan vara jobbigt vid förlossningen. Därför gör mödravårdscentralen (i allafall Mama Mia) ett glukosbelastningstest (för att se om kroppen kan ta hand om sockret) samt ett ultraljud runt vecka 32/33 för att mäta barnet och utläsa om det är större än normalt för den veckan. Och det är när jag berättar detta för mina vänner som alla (utan undantag) säger: Men du är väl inte överviktig? Tack, ni är jättesnälla, men ärligt talat – jag väger 95 kg! Jag ser ut som en flodhäst, inklusive trevliga ryggvalkar. Det är inte så svårt att se att jag är överviktig. Men visst, det finns de som är betydligt större än vad jag är, utan att ens vara gravida, så jag klagar inte. Men ibland skulle det vara skönt om någon istället bara sa: Jag tycker du är snygg, oavsett om du är överviktig eller inte.