Tydligen är jag lite seg nuförtiden…

Så har vi äntligen klarat av Mama Mias första kurs av tre. A, B och C. Idag var det A. Det var en riktigt bra föreläsare som inte fick mig att somna en endaste gång. Men jag såg en gäsp på Lelle. Fast jag tror han tyckte det var roligt han också. Kunskap är makt brukar det heta och så verkar det vara även i förlossningssituationer. Ju mer man vet om processen desto mer kommer man kunna njuta (hmm..nåja…) av situationen. Föreläsaren gick igenom olika moment som kunde förvärra och förlänga förlossningen. Så som att spänna sig istället för att slappna av när smärtan kommer. Hon berättade också att Adrenalinet man kan få i samband med smärtan inte var bra i förlossningssammanhang. Då skulle man istället ha högt…hmm…vad hette det?…oxih…halt?… I allafall ett hormon som gör en lugn och lite loj. Det hormonet produceras en masse så fort man blir gravid och fortsätter sedan öka under graviditeten och gör mig till en soffpotatis som gärna gosar i soffan och bara njuter av Knypets små sparkar och boffar i magen. Lelle får istället ökad testosteronhalt och jobbar hårdare och mer och har inte alls lust att mysa i soffan 7 timmar på raken. I pausen av föreläsningen var det megalånga toaköer utanför alla 6 toaletter som fanns att tillgå. Och vart man än såg var det ett hav av stora runda magar. Ja, å så de testosteronstinna männen som förundrat och förvirrat försökte inse sin plats i förlossningen, dvs coachandet. Inget ”sitta bredvid och krysta” utan istället tala om hur normalt det är att föda barn och lugna med att den blivande mamman inte kommer att dö på kuppen utan istället klara det galant. Än så länge är jag inte så rädd för själva förlossningen. Det känns som om jag borde klara av den. Det är ju ett otal andra som klarat det före mig. Mamma till exempel. Och det är jag glad för. :)