Så har jag äntligen tagit mig ut på min allra första långa promenad efter förlossningen. Jag gick över berg och ner i dalar ända fram till Hermans mormor och morfar i Gröndal. Och så hem igen. Med ett stadigt grepp om Hermans kungliga åk. Och med små, snabba pauser för att se om han andades. Promenaden tog sammanlagt ca 1 timme. Det kändes ovant med den friska luften i ansiktet under en så lång tid. Ovant att gå nerför backar och ovanligt tungt att gå uppför. Svettigt om ryggen men kallt om halsen för jag glömde halsduk i min iver över att komma ut snabbt. Men det kändes okej. Lagom tung träningsstart. Det var först dagen efter som jag upptäckte mina ömmande skenben. Träningsvärk! Över att ha gått i normal takt i 30+30 min! Herregud, vart har min styrka tagit vägen?! Jag som har lett svettig aerobics 75 min i streck och haft kondition över för mer träning efteråt. Hepp hepp, träningspiskan måste fram. Fler promenader kommer det bli. Det här är bara början.
Svårt att komma iväg ut när man kan gosa hela dagen i soffan istället.
