Jag vill ha tillbaka mina bröst! Detta har hänt:
Streckmärken
Jag har inte alltid gillat mina bröst. De är till exempel lite för stora. Alla silikontjejer kan få bli hur avundsjuka som helst men tro mig – det är inte bara en dans på rosor. De är i vägen när jag ska träna, de klär inte i skjortor eftersom det alltid blir en glipa mellan knapparna, man får sällan ögonkontakt med killar (eller tjejer för den delen) så fort man har urringat, det är inte lätt att hitta en snygg och samtidigt bekväm bh och de är tunga!
Graviditeten gjorde inte det hela bättre. Från storlek stor till ännu större, från 0-100 på 2 sekunder och så klart hann inte huden med så runt varje bröst har jag numera fina, ljust lila streckmärken. De bara var där en dag och de lär bara vara där varenda dag nu. Så jag får väl acceptera det helt enkelt och se det som en sorts skönhetsfläckar på min annars så ofläckade kropp (HA! ni ska se streckmärkena jag har på magen!!! Jag kallar de mina Grease Lightning-streck för de ser ut som sådana där eldsflammor på gamla 50-talsbilar. ).
Häng
När jag var liten trodde jag att alla vuxna kvinnor hade stora bröst. Jag minns inte att jag såg någon som inte hade en hylla. Därför var det oxå självklart att jag skulle få bröst. Det var väl någon gång i mellanstadiet som jag förstod att bröst inte var en självklarhet. Killarna i min klass kom en dag med en skämtserietidning där det var en teckning föreställande olika former och storlekar på bröst. ”Kolla det här är dina, Tove” sa en kille och pekade på de bröst som var som två små prickar och gick under namnet ”Myggbett”. Jag blev så besviken. Jag var plattast i klassen. Å, vad jag önskade att jag var ”Citroner”. Den titeln gick istället till snyggaste tjejen i klassen. Det var först efter skolan som mina myggbett övergick i snabb takt till B-, C- och efter ett tag och lite viktuppgång till DD-kupa.
Och så kom den där graviditeten. Större blev ännu större och med det ville brösten plötsligt gå och fika med knäna. Trots att jag varit sportbh-testare för tidningen Friskispressen under ett antal år och vet vikten av en bra bh vid alla tillfällen så kände jag mig som ett undantag och smög ofta omkring hemma iförd pyamas. Utan bh! Brösten hade nog blivit hängiga i allafall men jag tror faktiskt att jag underlättade för de rackarna genom att inte använda mig av det viktiga skyddsnätet stora delar av dygnet. Fast jag måste nog ändå säga att jag gillar de lite bättre med hänget. Konstigt nog. De har liksom fått en finare form. Några ”Citroner” blir de aldrig men de är faktiskt helt okej. Nackdelen är att man blir så svettig under bara…
Amning
För mig var det självklart att jag skulle amma. Jag blev till och med lite förvirrad när min barnmorska frågade om jag tänkt amma. Jag trodde inte jag hade några alternativ. Men jag ville amma. Och jag trodde det var lätt. Något naturligt urmoderskt. Man behövde bara luta sig tillbaka i en skön stol på något trevligt fik och så vips så låg där en nöjd unge och sög fridfullt. Istället kom problem efter problem. Herman hittade inte vårtan och började därför inte suga förrän amningsnappen åkte på (den där plastkondomen ni vet…). Att ”sitta och amma” har jag fortfarande knappt koll på, det känns som om varken Herman eller jag har det så särskilt bekvämt. Att amma på fik är därför inte det lättaste, dessutom känns det inte så där fantastiskt urmoderskt att sitta och amma på fik som jag hade trott. Stirrande ögon granskar en uppifrån och ner och undrar varför man valt att visa bröstet just där i deras synfält och just då när de ska dricka latte och prata svårmodigheter med sin nära vän. Vid ett flertalet gånger har Herman tagit fel grepp om bröstet vilket resulterat i ömmande, såriga vårtor. En gång lyckades han dessutom missa vårtan helt och gjorde ett rejält (jävligt ont!) sugmärke strax ovanför.
Ismjölk
Gigantiska, sprängfyllda, stela mjölkpaket. Så känns de nu förtiden, mina bröst. Och de läcker. Jag går omkring med stora, runda, mörka fläckar på alla kläder. Det skumma är att jag har blivit känslig mot alla skrapljud. Inte bara en krita mot svarta tavlan-skrap utan ALLA skrapljud: tänder mot glasspinne (hua, nästan det värsta), kniv mot tallrik, nagel mot en platt yta, you name it. Mina bröst reagerar genom att frysa till is. Eller mjölken innuti i alla fall. Jag kan inte sluta tänka på skrap trots att jag inte hört ljuden på evigheter. Det bara dyker upp i hjärnan. Glasspinneskrap! Gigantiska, sprängfyllda, stela och ISKALLA mjölkpaket.
BH
Alla dessa vackra, skira saker med spetskanter, broderier, blå, rosa, svarta, guld – det är bara att vinka adjö. Åtminstone det kommande året. Istället får jag säga HEJ och välkomna till den något mindre (miniminsta) skörden av amnings-bhs. Och tjohej vad roliga de är. Igår sa Lelle: den där bhn är riktigt hemsk. Det är en vit variant som har som två hängselstroppar om vardera sida av bröstet och som kommer fram i ljuset när man fäller ner själva kupan för att amma. Vitt eller svart, det är de färgerna man har att välja på. Gu nåde den som vill hotta upp sig med… säg en röd bh under amningen. Så fräckt, så vulgärt! På min svarta amningsbh är det små spetsblad som täcker fästanordningen av kupan. Själva fästet är gjort i plast och med en gjuten bild av en napp. En napp! Kan det bli sexigare?
Mjölkstockning
Jag kände det redan på kvällen…en öm klump i vänstra bröstet. Och trots att jag tänkt ”det kommer inte hända mig” så gjorde det det ändå. Skumt! Så jag vaknade mitt i natten av att jag frös, något så enormt så att inte ens linne, tröja, byxor, strumpor, täcke, filt och överkast kunde värma mig. En het vetekudde fick dessutom agera värmeaggregat åt mitt stockade bröst. Jag fick ont i hela kroppen och orken var som bortblåst. Stackars Herman fick roa sig själv i två dygn medan jag låg och halvsov mellan blöjbytena. Men amma fick han! Amma, amma, amma och håll bröstet varmt var tips jag fick. Inte blev det bättre av att Herman plötsligt bestämde sig för att retas och börja ta fel tag om bröstvårtan (och bara just det vänstra!) under amningen så att jag fick svinont i bröstvårtan och den såg ut som en anknäbb när han var klar. Efter 2 dagar, några alvedon och några ibumetin och efter en hel del rejäla svettningar försvann frossan. Mitt stackars bröst var fortfarande helt ömt och rödflammigt men jag vet inte om det berodde på den hårda massagen (som tydligen var old school och inte längre bör tillämpas på stockade bröst enligt den vänliga amningshjälpen på SÖS) eller på att stockningen faktiskt var kvar. Dag tre gav jag upp och gick ut och shoppade istället.
