Vad kvinnor vill ha

Gick just in på dn.se för att kolla nyheterna för dagen. Där handlade en av artiklarna om en ny sajt på nätet för kvinnor. Åh, vad bra, tänkte jag. En sajt där kvinnor kan nätverka och utbyta tips om karriär och jobb etc. Det kan behövas och vara kul. Men OJ vad fel jag hade! Sajten, stod det, behövdes därför att större delen av internet är skapat av och för män (que?). På sajten skulle kvinnor bli medlemmar – vänninor! och sedan kunna läsa om mode, skönhet och hälsa, ta del av recept, läsa sitt horoskop och få reda på hur man kommer i form. Precis det kvinnor vill ha och dessutom saknar på nätet och för övrigt i detta informationssamhälle vi lever i. Göta Petter! Hamnade jorden plötsligt i en backspinn så det blev 1950 igen? Jag saknar ord.

Appropå rosa fluff och skira små prinsessor så har jag och Lelle inte samma klädsmak när det gäller Herman. I går sa Lelle till mig: Jag är inte helt komfortabel med att du klär Herman i rosa. Ändå fick jag honom att gå med på att köpa ett par lila byxor att matcha den rosa bodyn med katter på.

Denna ljuvliga lilla outfit består bland annat av ett par hängselbyxor sydda av Hermans mormor. Jag har själv haft de på mig för sådär en 34 år sedan. Kvalité!

Joller joller

Ah gossi gossi goos… Min intelligens börjar sakta förtvina. Efter 6 veckors konversation med en spädis har mitt sätt att tala förändrats från en vuxens utvecklade språkfärdigheter till en mycket oroväckande nivå av bebisprat. Så här kan det låta i hemmet en vanlig dag:

Tove: Hallå lilla Herman, hallåååå.

Herman: Qe-aaahhh

Tove: JA, du e så söt, du EEE sååå söööt, Ja, DU är så söt, sååå sööööt.

Herman: Ahhhahaaa

Tove: ÅÅÅ, vilken fiin mage du ha, ja, fin mage, en liten Herman-mage.

Herman: (ler)

Tove: Ah, gossi gossi gooooos.

Herman: Goo-aaaahhh

Tove: Ja, du pratar! Vad sääger duu dåå? Jaaa, vad ska du sääägaaa?

Herman: Iiiihaaaii

Så där håller vi på. Dagarna långa. Inte blir det bättre när Lelle kommer hem:

Lelle (i köket): Vi har ingen pasta. Det måste vi köpa.

Tove (i soffan stirrandes på Herman): Ååå, vi har ingen paaastaaa, nää, iiingen paaasta. Deeet måååste vi kööpa. Ja…åka och köööpa paaaasta. Va rooooligt.

Herman (stirrar tillbaka på Tove): ?

När alla andra sover

När alla andra sover och det är mörkt där utanför smyger sig Herman och jag upp för lite gos och lek mitt i natten. Vi börjar med ett blöjbyte för att sedan gå över till amning. Sen börjar tävlingen. Efter en rap eller två försöker jag få Herman att somna igen medan Herman försöker få mig att vara vaken. Precis när jag tror att jag lyckats och lagt den lille i sängen rycker han till och visar sig vara mer vaken än någonsin. Så där håller vi på i ca 2 timmar. Och när vi till slut börjar varva ner och vi båda inser att sömn är rätt bra – då får han hicka och vinner hela tävlingen.

Dagens outfit

Herman åker till sjukhuset iklädd rosa katt-body (gåva från guldmor), bruna byxor med tillhörande luvtröja från P.O.P (gåva från Lelles kusin) samt vit vintermössa och gråa strumpisar, arvegods från kusinerna i Göteborg. Blöja från Libero. Sängkläderna kommer från GANT, ifall nu någon skulle vilja veta det ;).

Det knakar i fogarna

Som vanligt var det übershopping för familjen Gordon/Breitholtz på lördagskvällen. När vi lagt ner grönt, rött, kött och räkor var det dags för blöjor. Först en djungel av olika blöjmärken (vi är såklart suckers för reklam och väljer därför Pampers eller Libero) därefter gäller det att hitta rätt storlek. 2-4 kg har han i stort sett aldrig behövt och nu är den lilla rackaren stor nog att komma i Active fit – blöjor för aktiva barn!? Herman växer så det knakar. Både på längden och bredden. Vår långe, smale son har fettat på sig och blir allt mer lik Buddah för var dag som går. De små kläderna i storlek 50 har bytts mot stolek 62 och de är nästan för små redan. Jag tror att det är på natten det sker, när vi föräldrar sover passar Herman på att smyga iväg och äta nattmackor och dricka fet choklad. Eller är det månne min egen bröstmjölk som är ett sådant bra byggnadsmaterial? Det är rätt fantastiskt när man tänker på det.

Mmmm…nattmacka, tänker Herman och tassar tyst iväg mot det fullproppade kylskåpet.

Äntligen ute ?

Att från utsidan ha betraktat sitt barn ger en viss maktlöshet,
vad som händer där inne är imellan mor & barn. Förlossningen var
förlösande (!), äntligen kom Herman ut, jag fick &så vara med.
Helt fantastiskt att se att han levde, fingrar, ben allt fungerade,
vägde in på 4200, imponerande, tack Tove som burit på & pressat
ut honom. Efter ca 5 veckor’s inser jag att han nog var säkrare där
inne & att maktlösheten mot att något kan hända honom är minst lika
stor här ute. RSvirus som ingen utom de som har fått barn mellan
November & Mars har hört talas om, men som ska vara farligt så länge
bebisen är under 6 månader(?), Hur rädd ska man vara? Hur mycket
ska det pjåskas, livet är ju inte bara sova, äta, jollra, le &
blöjbyte eller? Snuvig är han ju iaf, mest på natten när det är
dags att sova (för oss andra) han har inte helt vridit dygnet rätt än.
Väldigt nödvändigt med 10 pappadagar, men julhelgerna har också
varit sköna att få lite extratid att lära känna familjens nya
medlem & vila lite. På jobbet känns varje dag som en kombination
av måndag&fredag, måndagens trötthet & fredagens längtan hem.
Aldrig har det varit så skönt att komma hem.