En kruka med kondomer

Så var det dags igen, andra gången efter förlossningen, att besöka gynekologen. Kan man känna sig mer utlämnad? Jag väljer alltid klänning sådana här dagar, så man ska känna sig mindre naken. För det känns så oerhört dumt att stå där med kläder bara på överkroppen. Så fult och fjantigt på något vis. Så hopp upp i stolen, och alltid sätter man sig fel. Kan du glida ner lite? frågar gyn-tanten. Så glider man ner, hamnar lite för långt ner så man istället håller på att glida ur stolen. Krampaktigt tar jag tag om några metallstänger för att hålla mig på plats och känner mig så redo som jag kan i en sådan här situation. Det vill säga inte redo alls. Jag har varit hos manliga gynekologer men föredrar kvinnliga när jag ska ringa och boka ett besök. Men jag ångrar mig varje gång för det slår aldrig fel – kvinnorna är mycket mer hårdhänta. Sliter här och trycker där och jag gnyr lite och säger aj. Ja, det kan svida lite här, säger gyn-tanten utan ett uns medlidande eller tanke på att ta det lugnare där nere. Snabbt stoppar hon upp något och säger att nu ska vi kolla ultraljud. På skärmen är det myrkrig i 2 nyanser och gyn-tanten ser både ståndare, pistill och båda äggledarna. Jag ser nada och funderar på om det är som med de där tavlorna som var så poppis på 80-talet. Bara massa prickar men stirrar man länge nog ser man plötsligt egyptiska pyramider eller ett lejon i 3D. Och i det här fallet min livmoder. Bredvid mig står en stor kruka full av uppackade kondomer. Jag undrar utan att fråga vad hon använder de till men hinner inte tänka tanken färdig förrän gyn-tanten är klar där nere och har slängt åt mig ett trosskydd. Tack o hej leverpastej. Supersnabb var hon och jag hann inte ens uppfatta vad hon gjorde. Det sved i allafall till och jag gick omtumlad och mörbultad ut till Herman och hans mormor som knappt hann vänta ute i väntrummet. Men trots all sveda och värk är han värd det, lilla underbara Herman.

Om man stirrar tillräckligt länge på myrkriget kan man kanske få syn på Hermans kusin?