Dags för nästa etapp…

Herman och jag gör sit-ups.

Nä, fy sjutton vad det går segt. Var på Bollywood-dansen idag igen och där är det speglar överallt och jag känner mig stor, större, störst. Nu jäklar blir det nya tag och lite hårdare nypor dessutom. Mitt kakfrosseri måste stoppas här och nu! Inga mer kakor under vardagarna. Och nu måste jag börja prioritera träningen mer. Just nu är det bara dansen på måndagarna och Power Walken på fredagarna. Thats it. Det är för lite.

I Expressen får du tips på hur du gör dina promenader roligare. Det står att du kan gå ner 5 kilo på en månad bara genom att promenera. Hmmm…jag är skeptisk…måste promenera mycket och lååångt i så fall gissar jag. Och inte äta kakor.

Vikt: 82 kg  (fast det var utan kläder)

Midjemått: 90 cm (nada förbättring…morr!)

Underbara Hermans träningspass är betydligt hårdare än vad mina är. 

Mardrömmar

(Mardöm? Nä, bara jag i lite skakigt format.)

Hade en mardröm härom natten. Den brukar återkomma då och då med lite varierande miljö men med samma stressande tema. Jag hade den inte innan jag blev ledare på Friskis&Svettis utan den kom liksom med i köpet, i konceptet, och dök upp första gången lagom till att jag tog mina första darrande steg i mitten av jympagolvet för drygt 10 år sedan. Alltid samma sak, jag är sen till klassen, det är bara några minuter tills den ska starta. Jag försöker få ihop mina kläder, min musik, hinna knyta skorna men tiden bara tickar iväg och jag blir flera minuter sen. Rusar in i salen där alla står och väntar. Och när jag väl ska börja har jag glömt bort alla steg, inte övat nog och folk suckar och går därifrån. Trots att jag tagit ett sabbatsår från ledandet och inte lett jympa på över ett år dök drömmen upp igen häromnatten. Stressande. Vad vill den mig? Har jag glömt något? Kanske står det ett helt gäng jympasugna motionärer i en träningssal någonstans och bara väntar på mig som numera är över 1 år sen. Enträgna motionärer kan man ju tänka då…Gå hem, liksom.

Appropå muffins som jag skrev om i mitt förra inlägg hittade jag smaskiga recepttips här!

Bäst i test!

Herman är bara så cool. Ja, jag vet, jag är partisk, men det är sant – han är världens coolaste bebis! Kärlek!

Muffinsdegklump

Idag upptäckte jag att jag bor förfärligt farligt nära en Muffinsfabrik. Köpte en enorm chokladmuffin som jag smällde i mig strax före sänggående. Nu ligger den tung som en degklump i magen och gör så att jag inte kan somna. Läser på nätet att undervikt bland kvinnor 15-24 år är ett större problem än fetma. ”Det är stora krav på att vara smal, lyckad och vacker. Samtidigt är det ett stort fokus på yta och kroppen, det är mycket avklätt i media…” berättar Anna-Maria af Sandberg till Aftonbladet idag. Jag är så glad att jag inte är tonåring idag. Jag hade antagligen gått på allt inklusive vikten att vika ut sig i ett herrmagasin. Men visst, även nu går jag på reklamen och önskar att jag var lika smal som de taniga benrangel som syns på alla modebilder. Och i väntan på att jag ska bli smal äter jag tydligen maffiga muffins. Känns inte som om ekvationen går ihop riktigt…

Min accessoarsbebis

Det är läskigt vilka konsumtionsfreak vi nyblivna föräldrar har blivit de senaste 5 åren. Vi kräver å våra små underverks vägnar speciellt utformade badkar, amningskuddar, spritternya barnvagnar i vårens modefärg, napphållare, specialtillverkade extra mjuka filtar, blöjor med färgglada illustrationer innan bebisen ens kan se klart på håll, skötväskor i trendiga mönster etc etc… Bara det bästa är gott nog åt våra dyrgripar och det går att förköpa sig 150 gånger om i de mängder av olika webbshopper som säljer unisexdesignade bebiskläder. Kläderna är dessutom svindyra med tanke på hur kort period bebisen egentligen kan ha de på sig. Ändå ökar utbudet och vi föräldrar sitter som klistrade vid skärmen och shoppar upp barnbidraget. Det är en rätt galen ekvation som inte riktigt går ihop med det miljötänk som vi borde ha i skallen vid det här laget. Hur kommer det sig att vi lägger så otroligt mycket pengar på våra barn idag? Borde vi inte istället lägga de på barnens framtid och satsa på miljön? Sluta konsumera och engagera istället? Jag är inte bättre jag. Herman har en hel garderob full av coola designkläder för att kunna matcha den nya barnvagnen, babyskyddet, bärselen och mig. Jag är en typsik pricksäker måltavla för all bebisreklam. Jag köper, konsumerar och glömmer bort miljön i virrvarret av nybliven förälderextas. Jag ska försöka bättra mig. Jag blir bara deprimerad när jag läser om vilka losers vi föräldrar blivit i kriget om konsumenternas pengar. Hoppas jag kan få Herman att inse att det finns bättre saker att lägga sin tid och sina pengar på än internets dygnetruntöppna butiker.

Tydligen finns det modebloggar även för barn. Skrämmande och roligt (speciellt eftersom barnet är halshugget på varje bild) på samma gång.

Detta är inte dagens outfit men favoritkläder från coolaste klädbutiken på nätet Spökfrö.

Dagens sms: Filippa till Tove

Tove, kolla Aftonbladet! En artikel om mammagrupp-Ulrika när hon födde lilla Liv, live på TV! Fasen vad modig hon är. Men en himla kul grej att ha kvar.

Vilse i genvägen

I dag skulle jag gå en genväg hem. Började gå en lång bit åt höger istället för rakt fram. Till slut var jag tvungen att gå rakt fram igen när jag insåg att höger inte funkade längre. Hittade ett helt nytt område uppe på en kulle. Sen skulle jag fortsätta rakt fram men så tog vägen slut och jag tyckte det var himla pinsamt att vända om (ifall någon glodde på mig genom fönstret) så jag var tvungen att gå genom en jobbig skog och ner för en hal backe (MED BARNVAGN! För att jag hade den med mig.). Blev världens omväg istället. Genvägar är alltid senvägar som någon hurtfrisk person kanske skulle säga. Tyckte synd om mig själv.

Shaken, not stirred

Idag var jag hos tandläkaren för min andra rotfyllningsfix. Nu är det bara en gång kvar då jag ska klä tanden i kungakrona. Klart jag tog all bedövning jag kunde få. Gick halvt ansiktsförlamad resten av dagen. Tandläkaren påstod att alla bedövningsgifter och rotfyllningsmojs inte skulle påverka amningen men jag vet inte om jag ska tro honom. Lilla Herman var gnällig hela eftermiddagen. Precis som förra gången jag var där. Jag var tvungen att amma honom minst varannan timme för att hålla honom någorlunda lugn. Och det skär så i hjärtat när han gråter. Snabbt snabbt måste jag plocka upp honom och bara krama honom lite annars går hjärtat sönder. Det är lustigt vad min kropp reagerar när Hermans mungipor dalar neråt. Och det har tagit mig 4 månader att inse att det inte bara är jag som kan trösta honom. Speciellt i början var jag på Lelle som en hök så fort Herman grät i hans famn. Ge honom till mig, sa jag och kastade mig över den lilla babyn. Som om jag var den enda som kunde trösta honom. Som om jag var den enda som besatt någon sorts magisk kraft att få honom lugn och trygg. För att mitt hjärta knarrade till så fort Hermans tårar föll. Men också för att jag trodde att Lelle ville att jag skulle ta skrik-Herman så att han slapp. Såklart var det inte så. Såklart var det viktigt för Lelle att få känna att även han kunde lugna Herman. Det har jag fattat nu. Men i det stora hela har vi haft tur. Herman har varken haft Kolik eller varit särskilt skrikig långa stunder. Jag har sluppit bli så frustrerad att jag har skakat om honom eller dängt in honom i väggen. Har svårt att tänka mig att jag skulle bli så frustrerad även om han skrek rejält under lååånga stunder. Men med denna ofantliga sömnlöshetströtthet är det svårt att veta var gränsen går. Jag märker att jag är extremt lättretad just nu. För lite sömn kan göra att man blir lite knäpp. Stackars Lelle får ibland utstå en hel del irriterade kommentarer från trött-mig. Den dagen då Hermans skrik inte längre får mitt hjärta att brista utan istället får mig så tokigt irriterad att jag måste dänga in honom i väggen hoppas jag att han är så pass vuxen och muskulös att han kan stoppa mig. Ta mig i kragen och säga: Mamma, nu skärper du dig, annars blir det rotfyllning utan bedövning!

En djupt insomnad Herman efter en bedövningsamning?

KingKong-Herman

Idag tog minifamiljen Gordon/Breitholtz en snöyrig promenad ned till Vintervikens café. Väl där träffade vi på några vänner med bebisar. Bland annat en 7 månaders supersöt Tyra. Vilken storlek har hon nu, frågade jag. 68 blev svaret. Jag satte min gräddiga syltvåffla i halsen och hostade fram att Herman håller på att växa ur 68. Redan. Sedan ställde vi våra bebisar på bordet (jo, det är sant) och mätte och Herman och Tyra var lika långa och ungefär lika stora. Tyra är alltså 3 månader äldre. ÄLDRE! Hur ska det gå för lilla (?) Herman? Kommer han slå i taket lagom till sin 3 års dag? Fast han är i gott sällskap för de flesta av hans närmaste tvångsvänner (mammas vänners bebisar) är ungefär lika stora. Det är väl något i vattnet här på den södra sidan stan som gör våran bröstmjölk till en sådan powermjölk att våra söner snart växt om oss. Fast det vore trevligt om han inte blev så stor så snabbt. Kommer annars bli rätt jobbigt att uppfostra honom.

Fy dig, Herman!

Vem var det som pep? Var det du mamma?

Hur stor är han egentligen? (Det får vi veta i morgon för då ska vi till BVC och mäta och väga.)

Böjd i 3

Nyss hemkommen från Bollywood-dansen sitter jag i soffan fortfarande lite svettkladdig under träningskläderna. Idag fick vi lära oss ytterligare några steg i den kombination som vi till slut ska kunna helt utantill. Det var superkul. Hade lite svårt med några snabba höftvickningar men det är väl bara att öva öva öva (Ha! som om jag lär göra det!). Bland annat var det ett supersnabbt Tribangi-steg. Tribangi är en rörelse där kroppen ska böjas åt 3 olika håll. Det där med 3 olika håll har vi inte fått lära oss än förresten. Det har jag istället googlat mig till. Vi är bara nybörjarklassen och undanhålls viss info än så länge. Vår supercoola lärarinna vill väl inte skrämma bort oss med alla konstiga rörelser från början utan portionerar ut dem lite pö om pö. Så till veckans höjdpunkt (host host):

Vikt: 83,3 kg (Observera att det är kväll och jag har IGEN ätit en våffelbuffé…hur jag nu kunde göra det med tanke på att jag föråt mig sist.)

Midjemått: 90 cm (Har inte helt koll på hur det hänger ihop…Vikten är ju densamme i stort sett. Men, men, jag klagar inte.)