(Mardöm? Nä, bara jag i lite skakigt format.)
Hade en mardröm härom natten. Den brukar återkomma då och då med lite varierande miljö men med samma stressande tema. Jag hade den inte innan jag blev ledare på Friskis&Svettis utan den kom liksom med i köpet, i konceptet, och dök upp första gången lagom till att jag tog mina första darrande steg i mitten av jympagolvet för drygt 10 år sedan. Alltid samma sak, jag är sen till klassen, det är bara några minuter tills den ska starta. Jag försöker få ihop mina kläder, min musik, hinna knyta skorna men tiden bara tickar iväg och jag blir flera minuter sen. Rusar in i salen där alla står och väntar. Och när jag väl ska börja har jag glömt bort alla steg, inte övat nog och folk suckar och går därifrån. Trots att jag tagit ett sabbatsår från ledandet och inte lett jympa på över ett år dök drömmen upp igen häromnatten. Stressande. Vad vill den mig? Har jag glömt något? Kanske står det ett helt gäng jympasugna motionärer i en träningssal någonstans och bara väntar på mig som numera är över 1 år sen. Enträgna motionärer kan man ju tänka då…Gå hem, liksom.
Appropå muffins som jag skrev om i mitt förra inlägg hittade jag smaskiga recepttips här!
