När den här bilden togs var jag 21 år. Jag tyckte jag var fet på den tiden. Jag har blått läppstift.
Jag minns det som för 17 år sedan. Vilket det oxå var. Jag var tonåring. För länge sedan. Vilka drömmar jag hade då. Jag skulle bli rik, snygg, jobba som berömd kläddesigner. En gång drömde jag oxå om att bli ung mamma. Typ när jag var 16. Sååå skönt att det inte blev så. Något jag inte drömde om var att bli som mina föräldrar. Jag skulle ha annat, mycket viktigare saker, för mig än att sitta och lösa korsord en lördagmorgon. Jag skulle bli superhipp som mamma. Vara ute och dricka vin på barer till 3 på natten, jag skulle sminka mig varje dag och gå i ”rätta” kläder och prata om coola saker. Sova till 12 på dagarna och bli bästis med mitt eget barn. Jag visste att jag hade rätt på den tiden. Att jag var mycket vuxnare än min mamma trodde jag var. Jag visste vad livet innebar. Jag hade helt enkelt koll.
Idag vet jag att jag inte har koll på något. Jag älskar mina föräldrar och skulle göra vad som helst för att bli lika bra som dem. Jag sitter inte på några vinbarer och pratar om coola saker. Istället sitter jag hösäcksaktigt (magmusklerna är inte desamma som när man var tonåring) i en sunkig soffa på ett fik och pratar om bebis, bebis, bebis. Jag myser inte enbart hemma i mjukisbyxor utan går även ut med dem. Jag rakar inte benen, borstar inte håret och jag sminkar mig endast vid ett fåtal tillfällen. Men jag känner mig så rätt! Jag älskar migsjälv. Mycket mera nu än för 17 år sedan.
När jag tänker tillbaka på migsjälv som 16-17 åring skäms jag lite. Skulle jag skämmas över mig om jag som 16-17 åring tänkte på mig här idag? Kanske. Men det skiter jag i.
Jag har blivit tant. Löser korsord, syr med syjunta, bär alltid näsdukar med mig och har köpt en glasögonsnodd.
maj 28, 2008 kl 6:34 e m |
Hi hi! Vad roligt det där med ”tant”. Tänk att man blev en så’n ändå. Men kanske är vi ändå litet ”hippa” tanter… Ibland i alla fall. Kanske…
maj 29, 2008 kl 9:44 f m |
Men vilken glasögonsnodd sen!
maj 30, 2008 kl 2:11 e m |
Jag vill minnas att vi i ungefär samma veva som den där bilden togs heligt svor på att hindra varandra ( om nödvändigt med våld) om vi någonsin fick för oss att köpa BRUNA kläder. Då hade jag sedan ett par år regelbundet börjat bryta mot löftet jag givit ett par år tidigare om att ALDRIG NÅGONSIN I HELA LIVET gå i utsvängda byxor. Utsvängda byxor, ok, det är ju rätt snyggt, men bruna kläder – hallå! Så mesig kommer jag aldrig att bli! Och här sitter jag, min favoritskjorta är brun, liksom favoritlinnet och favoritskorna. Och jag känner en som med liv och lust inreder sin nya lägenhet i guld och… brunt…
Undrar vilka dödsviktiga regler man lever med nu, som ter sig självklara idag men som kommer vara löjliga när man vuxit upp lite till? Jag längtar dit, för det är så himla skönt att bli äldre!