En hel natt utan mamma

En superglad bebis som inte verkar ha tagit skada av en mammafri natt.

Så har Herman fått sova över hos mormor och morfar för första gången i sitt liv. Helt utan mamma och pappa.

Vi har ett bröllop på Öland senare i sommar som kräver 2 bebisfria nätter och därför ville vi mjukstarta och så att säga öva in oss och Herman på övernattningar. I fredags var det dags för första övningen. Och det gick så bra! Både för mig och Lelle och för lilla Herman som dock valde att vara förkyld och höll mormor och morfar vakna nästan hela natten med snarkningar och smågnäll. Men när vi hämtade upp honom vid 10 dagen efter låg han lugnt och lekte på mattan och verkade inte ha saknat oss för en sekund. Och om jag ska vara ärlig glömde jag bort Herman jag med. Lite lite. För för första gången på 7 månader kunde vi sova helt ostört natten igenom. Och vi kunde sitta och prata på balkongen så länge vi ville och vi kunde gå ut och ÄNTLIGEN dricka en Whiskey Sour, några glas vin och bara umgås utan att behöva spana in klockan för hämtning. Och även om jag ibland kastade ett öga på min mobil för att se hur många samtal från mormor jag missat så kändes det inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle göra. Snart ska vi öva igen. Både i att lämna Herman och i att umgås bara jag och Lelle. Det behövs ibland för att inte helt glida isär bland blöjbytena. Och jag tackar mina underbara föräldrar som ställer upp så mycket som de gör för jag förstår att det inte är alla förunnat. Ett jättetack till er, jag älskar er, ni är bäst!

Bus-Herman höll morföräldrarna vakna härom natten.

Lite bajs till latten är tydligen inte ok

Skrev ett inlägg på Spankk häromdagen som fått många upprörda kommentarer. KUL. Det var SVD som startade en artikelserie om alla barn som nu befolkar city och undrade vad som var ok och vad som inte var ok. Tydligen är det inte ok att byta blöja mitt bland fikafolket. Fast det visste jag ju redan. Allt handlar egentligen om vett och etikett. Något som i allafall min generation oftast verkar utan. Tyvärr. Speciellt märks det när jag åker tunnelbana med Herman. Sällan är jag så undanknuffad och utanför som då. Mamma med barnvagn ska tydligen inte ut i kollektivtrafiken tycker medpassagerare.

Alltfler bebisar befolkar Stockholm city (och mitt vardagsrumsgolv).

Mitt nya lyxliv

Jag gissar att det finns människor som aldrig kommer att förstå det där med mammaLEDIGHET. Att det inte handlar om att man är ledig, trots namnet. Att vara mammaledig är att vara ledig från sitt jobb för att ta hand om en bebis. Att ta hand om en bebis är inte samma sak som att vara ledig.

• Jag har konstant jour. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.
• Jag har inte sovit en hel natt på 6 månader. Jag har som mest sovit 5 timmar i streck.
• Jag kan sitta och jobba ostört max 5 minuter i taget. Om Herman sover hinner jag jobba ostört ca 30 minuter.
• Ja, jag fikar mycket, ibland i timmar, eftersom det och promenader är det enda som jag kan göra någorlunda länge utan att Herman tråkar ihjäl sig.

• Jag duschar aldrig längre än 2 minuter eftersom det är så lång tid som Hermans speldosa spelar. Efter den har tagit slut måste jag dit och plocka upp honom eller vrida till den så den spelar två minuter till, vilket ger mig fristad till att borsta tänderna. När jag klär på mig får han ligga på sängen och titta på. Jag hinner precis få på mig alla kläder innan han tröttnar och inte vill ligga kvar.
• Jag har ständigt ett öga på Herman. Han kan rulla nerför sängen, dunka huvudet i soffbordsbenet, få en tappad matrest i halsen… Han kräver min koncentration konstant.
• Jag kan inte ha ett vettigt samtal med någon som inte själv har en bebis i famnen eftersom jag hela tiden måste hålla i en slingrande Herman, eller titta på honom eller vagga honom till sömns. Den jag pratar med måste hela tiden prata med en okoncentrerad Tove som försöker lyssna med ett öra hela tiden mot Herman.
• Den korta tid bebisen sover försöker jag febrilt hinna med att hänga tvätt, plocka i diskmaskinen, klä på mig, kolla att blöjväskan är uppdaterad, värma vatten till gröt eller ringa BVC, banken eller annat som står på att göra listan.
• Alla kreativa tankar, idéer och planer som jag och Filippa kommer fram till på våra fikastunder förblir just tankar, idéer och planer eftersom vi inte har vare sig tid eller ro att sitta och jobba fram dem ordentligt. Vi planerar ständigt att ses utan barn så att vi kan göra slag i saken och sy de där byxorna, starta den där sajten och skriva ner de där texterna men tiden utan bebis räcker inte till.
• När Herman väl somnat för natten får jag äntligen tid att prata lite med Lelle, jobba, sy, blogga eller något annat som jag lagt på vänt. Ibland sitter jag uppe till två på natten för att få ihop allt jag ville hinna med under dagen, veckan, månaden.

Det är inte lätt att förklara vad det är som är så jobbigt för någon som tycker att jag lyxlever eftersom jag kan fika en hel dag i streck, åka och shoppa i Skärholmen eller bara ägna en hel dag åt att promenera. Men att ta hand om en bebis är minst lika tungt som ett vanligt jobb där du dessutom har jour dygnet runt. Bara annorlunda. Same, same but different liksom.

Men jag klagar inte. Jag gillar mitt nya liv med Herman. Fast det tog nästan ett halvår att vänja sig. Och även om jag gärna är mammaledig i minst 6 månader till längtar jag efter att få göra något annat i lite mer än 5 minuter i streck. Och inte alltid efter klockan nio på kvällen.

Cool Herman på väg för att fika.

Jaså, här sitter jag och fikar på päronens terass. Borde jag inte jobba?

Ont det gör ont

Tre gånger har jag varit hos gynekologen efter förlossningen. TRE! Det gör lika ont för det. Mina vänninor säger att jag inte ska acceptera att ha ont i underlivet men vad gör jag när gynekologerna inte kan hjälpa mig? Ska jag be till gud då, eller? 

Första besöket: Det är en slemhinna som blivit ihopsydd. Mycket mycket vanligt. Här, jag klipper bort. Kommer inte göra ont. Du är bra om en vecka.

Andra besöket: Ah, det har inte läkt här på sidan. Jag smörjer dig med en mirakelkräm. Det kan blöda lite nu efter. Du blir bra om en vecka.

Tredje besöket: Det ser sååå bra ut, Tove. Som om du inte fött barn alls. Men dina muskler verkar krampa. Det är nog DET som är felet, fast jag är inte helt säker. Nu ska du knipa knipa knipa hela sommaren. Blir du inte bättre så hör du av dig i september så får du en remiss till gud…ellervafasenskriverjag…till en gynekolog som kanske vet nåt jag inte vet. Det är ändå ingen idé att remissa nu för det är fullt hela sommaren. Hej svejs.

Jag blir så förbannad. Och jag kan inget annat göra än att sitta här och knipa mig blå! Snälla, har någon annan varit med om detta? Vad hjälpte er? TIPS, tack, till en som tydligen inte ska acceptera att hon lider men lider ändå.

Lite bajs till latten?

På eftermiddagarna hänger vi på fiket. Sippar latte, latjar med en bebis i knät och skvallrar om dumma saker som andra mammor gjort. Prrrrrrrrrrt, låter det plötsligt från Hermans bakdel. Jahaja, dags för ett blöjbyte. Bara det att fikets toa är 2 kvm och har noll spejs för sprattlande bebisar. Men va fasen gör väl det. Jag är kreativ! Slänger upp ungen i vagnen och kör ett snabbt blöjbyte mellan kaféborden. Det är väl inte så farligt. Eller? Hade det varit för 7 månader sedan hade jag nog kräkts upp latten om mamman bredvid gjort samma sak. Här sitter jag i lugn och ro och drömmer om nya skor och då vill jag verkligen inte ha en naken minisnopp i nyllet. Än mindre en lukt av gammal avföring. Bläää.

Men ärligt, det är ett problem. Vett och etikett flyger ut genom förnstret när storstaden nu befolkas av bebisar. De stora shoppingkomplex som numera byggs i varenda förort har fattat galoppen och designar gigantiska amningsrum, föräldrasalar och specialbeställda barntoaletter men mitt i Stockholm city lyser blöjbytes- och amningsmöjligheterna med sin frånvaro. Tyvärr. För trots att jag inte tycker det är helt okej byter jag numera blöjor mitt ute i det fria, på tunnelbanor, i korvkön, på fikabordet eller i restaurangsoffan. För som den moderna lattemamma jag nu är vägrar jag låsa in mig i hemmet bara för att jag har en liten bebis. Fram för fler bebisvänliga fik. Och har du något problem med lite bajs till latten kan väl DU dricka den hemma istället.

Vad är ok? Testa dina värderingar i SvD idag.

Bästa Camilla Thulin

Jag är ett av dina största fans. I min garderob finns flera av dina underbara korsetter och balconettebhs. Men inget av dessa plagg pryder min kropp just nu. Istället har jag shoppat loss på Lindex underklädesavdelning och till slut funnit en amningsbh som inte såg allt för hemsk ut på och som satt bäst av valmöjligheterna. Jag har den både i vitt och i svart. Det hjälper inte. Den är fördjävlig (ursäkta) ändå. Och den har bara blivit värre. Den gav, från början, minimalt med stöd men nu ger den tyngdkraften fritt spelrum att helt dra brösten till marken utan något hinder whatsoever. Och då är detta ändå den bästa amningsbhn jag kunde hitta. Jag tror inte att det är jag som blivit så mycket smalare runt bröstkorgen utan snarare har bhns elasticitet tappat all sin kraft och jag skulle lika gärna kunna gå utan bh vilket mina D-kupor och min rygg inte mår så bra av. Idag sydde jag in den med ca 6 centimeter så nu sitter den något bättre men snälla, Camilla, skulle inte du kunna designa en bra, stabil men framför allt supersnygg amningsbh åt oss nyblivna mammor? Jag skulle köpa den direkt! Både i rött och i guld. Tack på förhand från en som längtar!

Ahhh, vill ha!

Dagens outfit

Herman rockar fett i flygplansbody från Lindex på en handduk från Gant.

Dagens sms: Tove till Filippa

Det gick! Jag klarade mig utan H en hel natt! Mormor o morfar såg lite trötta ut när vi hämtade honom. Supermysig helkväll med L, bara vi 2. Drack whiskeysour på LeRouge och hånglade! Fram för fler barnfria nätter! /Utvilad Tove

Scary nallar i natten

En underbar gosnalle som man bara vill krama, krama, krama…eller?

 

Ett mysterium: vad var det egentligen för fel på de gulliga teddybjörnarna och de ulliga goskaninerna som vi växte upp med på 70-talet?

Något måste det varit som skrämde oss från vettet eftersom vi idag vägrar ge våra bebisar nallar som faktiskt ser ut som nallar. Istället väljer vi och vrakar bland mängder av picassoinspirerade mjukisfigurer, den ena värre än den andra. Inte är det väl bebisarna som efterfrågat lite läskigare mjukisdjur? Nä, det är vi vuxna som plötsligt fått för oss att nallar med 4 huvuden ger precis rätt touch till den coola barnvagnen vi inhandlat och får våra bebisar att gå från en gullig sötnos till att bli en superhipp punkrockerbaby. Helt inne i sommar tillsammans med döskallenapp och hakklapp med satanskors.

Är vi för hippa för små gulliga mjukisnallar idag? Eller är vi för rädda för att vara ohippa och därför låter monster attackera våra bebisar under natten? Kanske har vi 70-talister blivit så avtrubbade av alla skäckfilmer att vi tycker Alien är lite gosig. Lite söt sådär. Och kanske hoppas vi lite i hemlighet på att ett äkta aliendjur finns att beskåda på närmaste zoot, så att man kan ta dit sin bebis utan att verka hur töntig som helst. 

På filmdukarna när våra bebisar växt upp och blivit 15 återfinns inte Alien som skrämselmonster, istället invaderar supermjuke gullnallen storstaden och river skräck och kalla kårar längs ryggarna på cityfolket. Våra barnbarn kanske kan somna trygga med en liten gosig teddybjörn i famnen eller kommer nallarna se ännu hemskare ut då? Har svårt att tänka mig att det går. 

På Hermans nallehylla återfinns inte mindre än 8 nallar just nu varav 4 av de ser ut såhär: 

Mer läskiga nallar hittar du här.

Öppet brev till Lindex: en body utan galna noshörningar på led är inte fy skam!

 

Kära Lindex!

 

Min bebis är en Lindexunge. Ja, det var kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig från början men ni har så himla skojiga bebiskläder så det blev liksom så av bara farten. Små brandgula T-shirtar med fluffiga vita moln och brandgula kanter, lustiga färgsprakande tryck med flinande trollgubbar på, bodysar med flappande fjärilar, lyckliga elefanter, uppradade segelbåtar, hoande ugglor och allsköns exotiska frukter, ja de flesta plagg är lika kreativa som en picassotavla när den är som bäst.

 

Jag köper och köper. Det är så kul.

 

Men hörrni. Det där med mönstrat hela tiden… Nu är jag en tjej som inte har något emot när det blir litet grällt och omaka och så, till skillnad från min väninna Tove, som verkligen kan det där med mode och matchning ut i fingerspetsarna. Ändå har jag noterat att det kan bli litet för mycket av det goda. Och grälla. Och mönstrade. På en enda bebis.

 

Därför efterlyser jag härmed fler enfärgade bodysar i regnbågens alla färger. I dagsläget är det mest vitt, svart, brunt och fegblått som gäller hos er. Litet tråkigt faktiskt. Vad sägs om knallrött? Indigo? Brandgult? Solgult? Go crazy, tycker jag och slå till med en riktigt härlig gredelin en, fega inte. Men skippa de ärtgröna hoppande schimpanserna med rosa öron på några, så att vi mammor har någon chans att matcha till byxorna.

 

TACK på förhand från en trogen kund och hans mor!

 

Villl du ha litet flådigare klädda kids, läs här om hur stjärnorna klär sina barn och kopiera stilen. Inga tiggerränder och dansande elefanter så långt ögat når.

 

 

David i sin tuffa monsterbody.