Tre gånger har jag varit hos gynekologen efter förlossningen. TRE! Det gör lika ont för det. Mina vänninor säger att jag inte ska acceptera att ha ont i underlivet men vad gör jag när gynekologerna inte kan hjälpa mig? Ska jag be till gud då, eller?
Första besöket: Det är en slemhinna som blivit ihopsydd. Mycket mycket vanligt. Här, jag klipper bort. Kommer inte göra ont. Du är bra om en vecka.
Andra besöket: Ah, det har inte läkt här på sidan. Jag smörjer dig med en mirakelkräm. Det kan blöda lite nu efter. Du blir bra om en vecka.
Tredje besöket: Det ser sååå bra ut, Tove. Som om du inte fött barn alls. Men dina muskler verkar krampa. Det är nog DET som är felet, fast jag är inte helt säker. Nu ska du knipa knipa knipa hela sommaren. Blir du inte bättre så hör du av dig i september så får du en remiss till gud…ellervafasenskriverjag…till en gynekolog som kanske vet nåt jag inte vet. Det är ändå ingen idé att remissa nu för det är fullt hela sommaren. Hej svejs.
Jag blir så förbannad. Och jag kan inget annat göra än att sitta här och knipa mig blå! Snälla, har någon annan varit med om detta? Vad hjälpte er? TIPS, tack, till en som tydligen inte ska acceptera att hon lider men lider ändå.
