Kära väninna!
Vi har tänkt fel. Helt fel. I alla fall Kettil och jag. Vi valde ”David”. Va? DAVID! Hur framgångsrikt är det på en skala? Vi skulle ha valt Sigismund den gamle, Magnus den sextiosjunde, Erik den läspe, eller något likande. Eller let’s go crazy – idag kan ju ungar heta vad som helst. Varför inte Domino, Luleå, Origo, Tango, eller Iron? Det borde slå högre än högst.
Fast David är fint tycker jag. Och Herman också. Även om namnen inte är snodda från någon ståtlig fornnordisk ödesgud eller något välkänt pannlampemärke! Så det så!
juli 31, 2008 kl 8:54 e m |
David är ju visst värsta superhöjdaren. I första (eller om det var andra, eller kanske fjärde) Samuelsboken kan vi läsa om hur Herren personligen utser David (vår lille hyperaktive köttbulle alltså) till Kung Samuels efterträdare på tronen. Vidare får vi höra Herrens mäktiga stämma beordra profeten Samuel att klägga in David med den Helige Andes olja: ”Ställ dig upp och smörj honom!” (Gud var mer konkret och direkt i sin kommunikation med människosläktet i Gamla Testamentet, vad det verkar). När så kristendomen erövrade Europa fick det den komiska följden att alla kungar kände att de, precis som Kung David, behövde rejält med smörj, för att verkligen känna att de härsknade av Guds nåde.
Tack vare vår lille David fick alltså högadeln och hovet det stora nöjet att betrakta hur ärkebiskopens flottiga fingrar vandrade över Erik XIV:s och Gustav III:s näckade överkroppar. De flesta andra, mindre dramatiskt lagda kungarna, nöjde sig dock med att få litet gudomlig nåd på handleder och panna.
Även Herman är ju ganska bombastiskt, förresten. Betyder enligt senaste googlingen härman, alltså supertuff krigare, ledare för hären, eller naturligtvis herreman, vilket ju förmodligen var samma sak på den tiden det begav sig.
Summa summaren, våra killar har sannerligen namn lämpade för stordåd. Filippa och Kettil måste betraktas som stentöntigt i jämförelse: Betyder hästälskare (välkommen till stallet älskling) och gryta, kittel. Ja, jag är döpt efter ett husgeråd. Tove och Lennart klarar sig dock bättre på hjälteparnassen: Betyder typ kvinnlig variant av asgrymma åskasguden Tor samt Lejonhård enligt Wiki.
Gryta. Typiskt.
juli 31, 2008 kl 9:14 e m |
Men tänk vad goda saker man kan göra i en gryta. :)
augusti 2, 2008 kl 9:39 f m |
Jag tycker det känns lite konstig att sno namn från fornnordiska ödesgudar. Har man inte koll på mythologin så kanske namnet får en konstig laddning i vissas öron ;)
augusti 7, 2008 kl 1:50 e m |
Men hallå!!!! Om alla skulle döpa barnen till framgångsrika namn så skulle världen bli ganska tråkig. Var femte människa skulle ha samma namn. Gud vad tråkigt. Också skulle det inte gå så bra ekonomiskt heller, ingenting skulle ju gå runt. Om alla blev framgångsrika skulle ingen jobba på dagis, som lokalvårdare och busschaufför tex.. Hur skulle det fungera? Alla jobb behövs, och olika sorts människorbehövs också. Alla är bra till olika saker! Själv klarar jag mig bra med mitt, framgångarna har jag på annat håll, inom mitt yrke, men då handlar det inte om pengar!!!!