Vissa moments vill jag aldrig glömma

Ibland blir jag galen på Herman. Han vill inte ligga själv på golvet utan ska bestämt upp i min famn. Men väl där vill han bara slingra sig runt och är inte nöjd om jag försöker få honom att sitta lugnt i knät ett litet tag medan jag bloggar. Men ibland har vi stunder som jag önskar att jag kunde spela in. Inte bara med videokamera utan med känselkamera. Som idag, när han låg lugn i min famn och drack välling ordentligt för första gången. Min näsa så nära hans huvud, hans lilla hand runt min tumme, hans lilla mun som jag riktigt kände sög i sig vällingen ur nappflaskan. Han doftar så gott jämt. Och har små små ljud för sig som är så oemotståndliga. Det är sådana stunder som jag vill ha kvar i min känselkamera. Som jag kan ta fram och känna av när han kommer hem och luktar snus och svett och dricker mjölk direkt ur tetran. Så jag sitter så still jag kan, med Herman i famnen, snusar in hans underbara bebisdoft och njuter i någon minut. Tills han inser vad jag håller på med och då genast får myror i brallan. Slingrar sig som en stark ål ur mitt grepp, ramlar ur knät och pinnar iväg på armbågarna mot fjärrkontrollen, ger upp ett skrik och vrååålar: vill ha vill dit, vet inte exakt vad vet inte exakt var men jag vill nu nu NU. 

Herman har kommit på att man blir snabbare än blixten om man lägger en tygbok under magen när man ålar. Eller är det bara en slump att den hamnar där jämt?

Dammsugare för mamma och gräsklippare för pappa

Vi grillade med vänner igår kväll. I ett alldeles fantastiskt hus utanför Stockholm citystress. Herman ålade runt och samlade upp hundhår med magen och vi vuxna skålade i cider. Deras lilla son hade lärt sig prata och orden flödade numera hej vilt. Mamman berättade att han numera kunde skillnaden på föräldrarna. Gräsklipparen var pappas och dammsugaren mammas.

Och så är det nog hos många hem.

För trots ett jagande efter jämställdhet så kör många fast i det gamla goda spåret av mamma, pappa, barn när bebisen kommer. Fast hemma hos oss kommer nog både kökets alla prytlar samt städningens alla tillbehör tillhöra pappa när Herman lär sig prata. Jag lagar enbart mat på torsdagar. Och knappt ens då. Annars stressar jag ur. 

Men visst är det märkligt att så fort bebisen dyker upp så fastnar vi i bestämda könsroller. Mamma stannar hemma och tar hand om bebis. Pappa jagar bufflar på savannen och tjänar pengar till hushållet. Vi borde nog lära mer av homoförhållanden. För tydligen är många homopar betydligt mer jämställda än heteroparen. 

Just nu är det förresten Prideveckan i Stockholm. All info hittar du bland annat i SVD.

Tåramsor för oss vuxna

Idag blev jag urkastad ur sängen vid halv 6 och var tvingad till lek i 2 timmar av min kära bebis, innan han valde att slockna igen. Lek, det är något jag inte är bra på. Men okej, vi körde lite gå bil, åt lite papper, lekte arga leken (Herman vann) samt tittade lite på gamla avsnitt av Melrose Place. Och så sjöng (sjöng och sjöng – ramsade!) vi tåramsan. Den går såhär (har jag hittat på nätet): 

Den här lilla grisen gick till torget
Den här lilla grisen stanna hemma
Den här lilla grisen åt en rostbiff
Den här lilla grisen blev utan
Den här lilla grisen sprang heeeeeeela vägen hem…(och så springer man med fingrarna upp för bebisens kropp så det kittlar)

För varje gång vi ramsade så blev ramsan allt mer knäpp. Och sista gången gjorde grisarna inget av det de skulle: 

Den här lilla grisen köpte aktier
Den här lilla grisen gick på strippklubb
Den här lilla grisen åt små bebisar
Den här lilla grisen sålde knark
Den här lilla grisen betala iiiiiiiiiingenting i skatt…(man kan springa med fingrarna här med. Faktiskt.) 

Herman lycklig trots urflippade ramstexter. 

Appropå vuxenramsor: i pressen kan vi idag läsa om vad som hände med ”Horror”-barnen. 

Check this out, mama! Jag kan rulla bollen  utan att ens ta på den…magic! Eller Horror?

Nattkonversation i det Breitholtzka hemmet

Jag: Det sitter en fluga i kylen.

Lelle: En fluga?

Jag: En liten fluga.

Lelle (med skånsk dialekt): En liten liten fluga.

Snuffeluffagus – ny SPANKKmedlem?

Så hände det. Efter 9 månader av väntan. Kl 01:41 dök hon upp. Drygt 3,6 och 50 lång. Och jag har blivit moster! 

SPANKK is proud to present – min systerysterdotter!

En otroligt stolt moster!

På bilden verkar Herman nyfiken men han brydde sig faktiskt inte utan lekte hellre med morfar.

Het barnvakt

Barn kan vara jävligt jobbiga. Ibland kan det vara skönt att få en stund för sigsjälv. Få tänka klart en tanke utan att bli störd av gnäll eller frågor. Få shoppa loss lite utan att någon drar i en. Så perfekt då om man råkar ha en bil. Bara att låsa in ungen och sticka iväg en stund. Mycket bättre än en lekhage. Mer instängd liksom. 

Jag mår illa varje sommar då artiklar av den här typen dyker upp. Och jag frågar mig varje gång: hur kommer det sig att folk låter sina barn vänta i bilen under stekheta sommardagar? Varje gång man går in i en bil efter att ha låtit den stått en kort stund så är det som att gå in i en stekhet kastrull. Det är svårt att andas och man bränner sig på sätena. Detta vet alla som har bil. Och VARJE sommar händer ändå samma sak. Föräldrar låter barnen vara kvar i bilen. ”Jag skulle ju bara in och fixa naglarna…?!”  Skärp er f1000!

Dagens sms: Filippa till Tove. Sparken för en ynka magvolang?

 

Kära SPANKK-väninna! Det är ju typiskt. Här har man kämpat mot graviditetsviktuppgång för att slutligen, efter nio tunga månader (och 567 kexchoklad senare,) klämma ut en bebis med ett huvud större än en wokpanna. Och vad får man för det? Sparken som det verkar! Märk väl – mina magvolanger är prydsamma, tack skall ni ha! Synd bara att inte cheferna förstår det. Och synd att prognosen verkar se ännu värre ut för oss SPANKK-surfarsystrar.

Otack är världens lön…

2hand för framtidens bebis

Filippa och jag gör vanligtvis tvärtemot varandra i inhandlandet av bebisgrejs. Medan jag köpte svindyr ny barnvagn med allt inkluderat för massa tusenstålar inhandlade Filippa en begagnad ”still-going-strong”-vagn på Erikshjälpen för några futtiga korvören. Båda var vi supernöjda med våra inköp och har slitit vagnarna bredvid varandra i vått och torrt sedan november.

Nu har Filippa sålt sin redan begagnade barnvagn vidare till ingen mindre än min systeryster och hennes lilla Laban i magen (finns att skåda här, vagnen alltså…ja, Laban i magen oxå för den delen).

För att lilla Laban ska känna sig som hemma i Davids gamla åk har vagnen just fått ansiktslyftning och av mig och min mamma och det slår mig att hur nöjd jag än är med min superdyra superfina supervagn är det rätt coolt vad man kan göra med begagnat och hur fint men framför allt personligt det kan bli när man låter bli att svepas med i köphysterin och istället låter kreativiteten flöda. Check this out till exempel:

Före såg vagnen ut såhär.

Mamma klädde vagnens insida med härligt blått tyg inköpt av systeryster under en av hennes Afrikaresor. Madrassen blev omklädd av gammalt blått satinlakan. Så då blev den såhär härlig innuti: 

Mamma sydde en åkpåse med katter på eftersom Labans pappa älskar katter. Två dragkedjor på sidorna gör det lätt att bädda in lilla bebis. Kuddfodral syddes av ett gammalt, mjukt lakan.

Jag sydde ett lapptäcke i vitt, svart och rött. Täcket är fodrat med en tunn fodring. 

Baksidan av lapptäcket är en stuvbit från mamma och pappas gamla gardiner från 70-talet. Tyget heter Tuuli och kommer från Marimekko. 

Mamma sydde en snutte full med roliga lappar och band att pilla på. 

Jag sydde 4 gubbar med knappögon att hänga på sufletten. De är fästa med bitringsklämmor som finns att köpa hos Babyland bland annat. Just på bilden är de fästa på Hermans kungliga åk. 2 av gubbarna har bjällror i magen. 1 har en skallra i magen och 1 har prassliga ben. 

Mamma sydde även fast massa fickor och band etc på ett gammalt spjälsängsskydd. Okej, det hör inte till vagnen men blev så fint så det måste visas upp. 

En skötväska syddes av mamma. Katter på insidan såklart. 

Skötväskan kan man knyta om styret om man vill, eller bara förvara under vagnen. 

Mamma klädde även in en gammal vagga som systeryster hittat på loppis, samt sydde flera örngott och påslakan och lakan, både till vagn och vagga. 

Så himla superfint allt som allt och systeryster blev överlycklig när mamma bar upp allt till henne häromdagen. 

Systeryster kommer att slå Madonna och Gwyneth i coolhetsfaktor på sina promenader i höst. 

För tillfället ligger systeryster hemma med värkar så nu är det så spännande det bara kan bli – kommer även Laban gilla sitt ”nya” åk?

STORT LYCKA TILL NU, SYSTERYSTER!

Dagens sms: Tove till Filippa – höga klackar, pricken över i:et?

Kära Filippa!

Läste ditt inlägg om bebisbikini och latexbrallorna du sytt åt David. Kom på att jag läst på alltombarn.se om ett par urtjusiga högklackade bebisskor som kanske kunde passa till. Både till bikinin och byxorna. Och varför inte även till Davves nya stringkallingar. Tror din bebis skulle bli urtjusig! Puss puss och ses snart på fik nr 3. /T

Dagens sms: Filippa till Tove. Otur som vanligt!

Jaha! Det här var just snyggt det. Killar är dyrare än tjejer. Typiskt alltså! Nitlott på bebisfronten. Varför skulle just du och jag skaffa oss den dyraste bebissorten? Antagligen kommer våra söner välja svindyra hobbysar också – golf eller hocky eller annat svindyrt pojkigt. Nej, nu gäller det att uppfostra rätt här. Fram med balettskor, hårtofsar och ritblock och rädda det som räddas kan de sinande mynten i plånkan.

Eller så kanske de som fick tjejbebisar kan tänka sig att slänga ut några tusenlappar extra för att jämna till det hela? Vad sägs?