Herman kan nu säga:
Titta där
Tack tack
Pappapappapappa
Dessutom kan han numera peka ut vart näsan är.
Oerhört intelligent.
Sluta stirra, jag läser, upponer visserligen men ändå.
Blog the baby
Personliga reflexioner kring babylivet
-
Senaste kommentarer
Anna på Nappen faller inte långt från… Hans Gordon på I gömmorna Sophia på Nejmenojdå! Anja på 07.30 Herman och jag myser i… Anna på Plats i plast Bloggmätare
Superhemsidor
oktober 19, 2008 kl 8:32 e m |
Det är först när han kan säga moffa och mommo som han uppnår det högre stadiets intelligens. Fast å andra sidan kommer han då också att börja känna av ångesten, den som följer på alla jävla, ständiga separationer, speciellt när inte moffa och mommo finns där när han själv vill att de ska finnas där.
Herman, vi finns, men en bit bort bara!
Mommo o moffa.
oktober 20, 2008 kl 6:09 f m |
Jösses, det är verkligen ett geni på uppgång. När vi alla gått vidare till andra och spännande dimensioner, kommer Gordonpriset, liksom Nobelpriset, att leva kvar för evigt. Jag känner på mig att Noams barnbarn kommer att vinna Gordonpriset i titta-där-vetenskap.
oktober 20, 2008 kl 11:28 f m |
Äh! Det där med att snacka är vansinnigt överskattat. :-(
PS: David kan typ bara säga mammammammmaaaa och då tittar han upp mot lampan.
oktober 21, 2008 kl 10:02 f m |
Det var väl det vi anade. Intelligensen riktigt lyste i hans ögon redan på de första bilderna. Kommer jag också förstå vad han säger?
Anna
oktober 21, 2008 kl 4:35 e m |
Hahha..ja, såklart. han pratar så rent och tydligt! :)
oktober 21, 2008 kl 9:14 e m |
Jag säger som Hamlet: ”Ord, bara ord!”
Snörp!!!
PS: Hur var det nu igen… GÅR Herman än eller..? :-D
oktober 22, 2008 kl 6:10 f m |
Hmpf! Han går. Såklart. (…med hjälp av möbler…)