Ah, dessa babykex! Vilken räddare i nöden. I livet. Även majskrokar icke att förglömma. Förvisso alla tandläkares skräck men ack oundvikligt hjälpmedel i mammalivet. För med dagar utan paus så är kexen den sköra tråden mellan ork och totalt urflipp.
Herman får tugga rånen och krokarna så att mamma hinner äta lunch utan alltför mycket stress, eller kanske diska eller kanske bara sätta sig ner en kort sekund och andas ut…
Som tur är är de ju goda oxå. Herman hoppar glatt i stolen så fort han får se burken med guldet. Tyvärr har han lärt sig äta de ganska fort vilket resulterar i allt fler kex för samma stunds lugn. Som en kedjerökare. Snart får han säkert frossa om han inte får i sig en fem sex paket om dagen. Då är det nog dags att skicka honom på avvärjning hos tandläkaren. Bara jag får äta lunch i någorlunda lugn först.
Bästa barnhälsoexpert, min bebis darrar så fort han inte äter på ett kex. Bör jag vara orolig?
oktober 31, 2008 kl 10:22 e m |
Min unge kommer inte behöva avänjning hos tandläkaren, hon fattar nämrligen fortfarande inte vad hon ska göra med de där krokarna. Hon stoppar dem i örat, slänger dem på golvet, kletar fast dem på tröjan. Inte mycket som hamnar i munnen med andra ord. Hm, undrar om JAG bör vara orolig? :)