Livet i bungen

Mmmm…burk-tonfisk!

Plötsligt fick vi en helt ny dag i present. Vi trodde det var onsdag men så var det bara tisdag. Så idag, när vi trodde vi skulle dra till Kao Lak, drar vi till Patong istället. För lite shopping. Sen tillbaka till bungen i Bang Tao och så till Kao Lak imorgon. Kan man önska sig en bättre present i paradiset än en helt ny dag? Nä. 

Bang Tao Beach, Lelle, vagn, båtar och Herman.

Skylt vi hittade när vi var ute på långpromenad igår. Vad menas undrar man? Fräsh mat varje dag kl 9 på fredag?

Sol ute sol inne?

Vår bunge är den precis till höger om Lelle. Alltså min vänstra sida. Alltså det där taket man ser.

Buffel med 2 fåglar.

Herman har packat ner sig själv i vagnens varukorg. 

Incase of emergency…

Rysk prinsessa blir charmad av vår svenske prins. Det lät ungefär så här:
Prinsessan: -Gacha kla da man kaa saa da haaa?
Prinsen: Papapapapapapa…

Idag dreglade Herman sönder min ask med vitaminer och slickade i sig lite B-vitamin. Säkert mumma men kan det vara lite osäker kost måntro, dr Guldmor? 

Herman kör bil i poolen. The tranquillity of the hotel is förstörd.

Herman och Lelle på promenad.

Herman kastar mitt i prick och Lelle och jag sörjer

Hallå, det var inte jag, säger Herman och ser oskyldig ut.

Lelle och jag har mycket gemensamt. Bland annat vår fetisch för att ha koll på våra saker vi har med oss. Och alla saker Herman har med sig. Och alla nappar Herman har med sig. 

Det började redan på flyget över till Bangkok. Herman kastar iväg sina nappar hit och dit medan mina och Lelles hökögon får direkt koll på napparna och snabbt snappar upp de igen. Tills att en napp flyger upp, bak och ner mellan en tysk tants lår på raden bakom. Och hon märker INGENTING! Så där ligger den jäkla nappen och gäckar oss. För långt bort för att kunna nås men för nära så att vi hela tiden kan se den. I Lelles och mitt huvud just då:

- Måste komma ihåg att ta nappen när vi går av. Måste komma ihåg att ta nappen när vi går av. Måste komma ihåg att ta nappen när vi går av.

Det är som en sjukdom. Klart vi kom ihåg nappen. 

Efter halva resan har vi fortfarande alla nappar kvar och känner oss mäkta stolta. Vi har helt enkelt koll!

Så händer det otänkbara. Herman har flera kilometers väg framför och bakom sig att kasta nappar på men väljer att kasta sin alldeles säreget fina röda napp just då vi går över ett galler. Just den halva sekunden valde Herman för att bli av med nappen. Swopp åker nappen ner till en mörk gyttja därunder. Så nära, så nära men så omöjlig att få tag på. Och Lelle och jag ryser till. Den går bara inte att plocka upp. Och skulle den gjort det skulle nappen ändå kännas för äcklig för att användas. Sakta stegar vi mot hotellet, lite lätt darriga. En napp är död. Eight to go. 

Tittut! Nästa gång är det den här nappens tur att försvinna!

Tjoflöjt så flög kycklingbiten iväg och landade i grannens öl

Jaha, här sitter jag på en paradisö och svälter, kanske inte Herman tänker…

 

Hemma i Sverige är det burkmat som gäller för Herman. Typ såhär kan det se ut en dag:

Välling+Gröt
Fruktpuré plus kex eller bröd
Stor 8 månadersburkmat plus fruktpuré
Fruktpuré och kex eller bröd
Stor 8 månadersburkmat plus fruktpuré
Välling

Mycket mycket mat alltså. Och han har aldrig krånglat utan snabbt svalt ner det som skeden fört in i munnen. Tills nu. 

Vi hade läst på flertal forum att barnmat och gröt gick att köpa här i Thailand. Men inte välling. Så vi safeade upp och tog med 3 paket välling och så för säkerhets skull även 3 paket gröt och lite burkar mat och fruktpuré. Väskorna var TUNGA. Men då skulle vi i allafall ha mat till början av resan och tills vi hittade den Thailändska barnmaten. 

Nu har det gått 13 dagar och var är barnmaten?

Jo, 2 olika burkar mat hittade vi längst in på en bebishylla fylld av kondenserad mjöl, tetrapackad mjölk, chokladmjölk, mjölk utan fett (a second on the lips, a lifetime on the hips, babies!), mjölk för gravida och mjölk för alla andra tillfällen.

2 burkar som liknar de vi har hyllmeter av hemma i sverige. Ändå var Herman skeptisk. 2-3 skedar sen plupp – ut kom resten. Dessutom vill Herman plötsligt äta allt själv. Inget töntigt matande med sked utan istället ska det vara egna fingrar som gräver tag och stoppar in. 

De första dagarna var jag därför jäkligt nervös. Jaha, vad gör vi nu? Ska vi be någon flyga hit lite barnmat? Det är det väl värt? Ska vi svälta honom nu? Tänk om han döööör av hunger? 

Nu har vi äntligen börjat få fason på måltiderna. Men det är klart, lite mindre mat än hemma blir det. Välling till frukost plus en rostad macka i småbitar.
Gröt till mellis.
Sen beställer vi in kyckling med grönsaker och ger Herman små bitar mat som han leker med och ibland råkar äta upp av bara faten. Plus ca 1,5 macka till.
Lite banan eller bröd till mellis.
Och mera matlek med kycklingbitar, morötter och minimajs i ostronsås till middag. Herman pillar lite, stoppar i munnen, tuggar, tuggar, tuggar och kastar ibland iväg maten långt åt skogen.
På kvällen får han sen även en stooooor välling innan sömnen.

Lite annan frukt än banan slinker också ner emellanåt men faktiskt inte så intressant som vi trodde han skulle tycka. Det har han nog fått från mig. Jag har aldrig hyllat frukt. 

Men dricker gör han! I Sverige fick vi truga och be och han drack ändå bara några få  droppar vatten ur flaskan. Här slurpar han i sig vatten, jos, saft och mera jos. Tyvärr brukar fruktköttsbitarna stoppa upp flödet i nappflaskehålet men efter lite pill klunkar han glatt vidare. 

Vi får se hur det går med burkmaten där hemma igen. Blir den ratad? Kommer vi behöva ta med en Thailändsk kock som lagar stekta grönsaker med kyckling varje lunch och middag? Mmm, det vore kanske inte så dumt förresten!

Give me some good lovi´n and gröt och jag är nöjd!

Mmmm…kycklingbit!

Mmmmm…nudlar…

Klunk klunk…

Å, ännu mera kyckling! Vem kan jag slänga den på månne?

Här sitter jag och tittar på en majskrok i väntan på något roligare. 

Klunk klunk klunk klunk…

Gudarna gillar Fanta

Undrar hur Thailändarna kom på att det var just Fanta som Gudarna gillade? Och inte den gula apelsinfantan utan den röda? Så skumt! Fast det är lite gulligt att de öppnar drickat åt de, ifall Gudarna skulle glömt öppnaren hemma. SLURP!

14 november 2008

14 november 2008 friade Lelle och vi förlovade oss!

Hej hej Koh Samet – nu drar vi vidare!

Vår bungalov A16, på Koh Samet, Samet Villa Resort.

Lelle i restaurangen med vår bungalov i bakgrunden. 

Herrarna Breitholtz tar sig en tupplur. Fast sover verkligen båda Breitholtz?

Dags att ta vårt pick och pack och dra iväg mot nästa mål.

Med speedboat tog vi oss från vackra Koh Samet back to the mainland.

Sen förbokad bil direkt till flygplatsen. Herman sov mest hela tiden. Sen kröp han järnet inne på flygplatsen dit vi kom lite för tidigt. Fast jag gillar flygplatser och är gärna där lite för tidigt. Att flyga däremot… Lelle fick distrahera med en massa frågor om vilka skor jag skulle vilja köpa nästa gång jag shoppar.  

Efter en hel dags resande kom vi äntligen fram till Bang Tao Beach, Puhket. Helt slut alla 3. På flygplatsen i Puhket stod en taxi och väntade på oss. Vi hade förbeställt servicen ”Kids on Board” hemmifrån. ”Kids on Board” har bilbarnstol så Herman kunde somna tryggt i taxin på väg till hotellet.  

Bang Tao Beach Chalet – en underbar liten oas med romantiska små bungalovs och en lummig trädgård runt en liten pool. Personalen har ställt in en säng till Herman. Dessutom la de i två små kuddar med nallar på. Herman pekar på kudden och säger: Naaange. Så gulligt!

Tyvärr var restaurangen stängd för renovering men istället fick vi inta frukosten bredvid poolen. Där har vi även tagit ett premiärdopp nyss. Mmmmmm…..underbart!

Vi bor lite längre upp från stranden än vad vi gjorde på Koh Samet men det finns en väg alldeles bredvid som leder rakt ner mot havet. Livet på beachen är lugnare här än på Samet vilket jag gillar men vi saknar alla roliga restauranger. Här är mest de stora hotellens egna restauranger vilka känns lite mer opersonliga och dessutom är lite dyrare. Men hummer finns!

Sjukdag i paradiset

Kära mamma och mormor – här är svar på din fråga:

Både jag och Herman åkte till Thailand med förkylda näsor och svullna halsar i hopp om att alla bakterier skulle dööööööö i chocken av den långa resan. Men icke. Hermans förkylning utvecklade sig till en hosta och min hals fortsatte att irritera och snoret fortsatte sin färd mot skorna. 

Så kom vi till Koh Samet för att ösa snorbakerier över lite fler Thailändare. På söndagkvällen kände jag mig smått illamående och tänkte – jaha, första magsjukan och den ska naturligtvis jag stå för! Men jag hade tur och istället gick illamåndet sakta över för att istället lämna mig helt energilös och slapp. En hel dag orkade jag ingenting. Bara sova och läsa. Dumma förkylning, tänkte jag, men nu blommar du väl i allafall ut och tar slut! Dagen efter fick jag tillbaka alla mina krafter. Men den envisa förkylningen är kvar. Och Herman hostar till då och då. 

På sjukdagskvällen orkade jag iallafall ta mig ner till restaurangen för att äta lite ris och en grillad tigerräka. Vad Herman stoppar i munnen på bilden har jag ingen aning om. Liten sandkrabba, kanske?

Mardröm?

Utanför vårt fönster.

Jag har döpt den till Stig. 

Herman badar…

…och han älskar det! Två dopp om dagen blir det och en massa leka i vattenbrynet. Tre totalt sandtyngda typer tar med sig halva stranden upp i bungaloven för att sedan återvända om eftermiddagen för resterande halvan strand. 

Vi trodde Herman skulle vara skeptisk mot havets vågor och salt. Darra lite lätt och klänga fast i mammas bikini eftersom han inte fått den idag så obligatoriska babysimstimmen varje vecka. Istället har Lelle och jag glömt bort att bada Herman emellanåt så han själv fått dra fram badbaljan och påpeka sin svarta hals och sin smuts bakom öronen. Men minst en gång varannan vecka har han fått krypa ner i den blå badbaljan hemma i sverige. Och då har det varit mycket darr i knäna, lite oroligt gnyende och skrämda ögon. 

Så är fallet inte här. Så fort vi närmar oss stranden kastar han sig ner mot marken och jagar bort mot vattnet. Och vi jagar såklart efter och i och simmar runt och plaskar och stänker och kastar sand på varandra. Och efter det blir det iste och sova en liten stund innan nästa tur ner i plurret. 

Herman är uppklädd till tänderna i baddräkt med +50 solskyddsfaktor. 

Hej hej alla ni därhemma. Här är det också lite molnigt och grått ibland.

Pladaskplask…

Koh Samet

Solen lyser där bakom molnen så att vi får en behaglig värme. Inget unket svettandes med droppar längs ryggraden. Istället skön vind som smeker våra kroppar.

Vi bokade taxi från vårt hotell i Bangkok till hamnen i Ban phe. 3000* baht men det var det värt för vår chafför hjälpte sedan till att boka speedboat och få oss ombord innan han tog sin taxi och stack.

Den lilla speedboaten tog oss snabbt över till Koh Samet och gjorde 3 upphåll för att släppa av turister på olika delar av ön innan det var vår tur. Hopp hopp i vattnet och vada in till stranden med Herman och all packning. Låter lite jobbigt men det gick väldigt lätt. Lelle, som besökt stället förr, hade bokat Samed Villa Resort åt oss via internet. Vi fick en nice liten bungalov med utsikt över stranden och vattnet. Air condition har vi lärt oss leva utan så trots att den finns i rummet får den vara avslagen och istället går fläkten varm. Herman tältar på enmannasängen och restaurangens wireless räcker ända till vår bungalov så att jag kan sitta och surfa på terassen.

Stranden är lång och längs med ligger hotell på hotell på hotell. Visst är det en paradisö men ändå kan jag känna mig lite lurad över att den är så uppenbart uppbyggd av turismen. Dock är det inte bara västerlänningar här, även om man hör svenska lite var som, så är även Koh Samet thailändarnas semsterö. Men överallt ska vi turister lockas och luras in. Barer som visar fotboll, restauranger som serverar hamburgare, affärer säljer saronger i billiga tyger och på stranden säljs lanternor som likt luftballonger stiger och flyger iväg när man eldar upp ljus i dem. Köp, köp! Musiken från barerna dunkar på till långt in på nätterna. Massage for you, madam? 3 feta tyskar ligger och knådas under de små thailändskornas händer.

Men på plussidan är sanden alldeles vit och len, som sammet, havet är salt men varmt, horisonten är klar och den grillade tigerräkan helt underbar.

Trött liten Hermis i taxin mot Ban phe.

På väg mot Koh Samet i speedboaten. Herman något trött men lycklig över att åka båt.

Herman undersöker varje vrå av vår bungalov. Han har dessutom dreglat ner min kamera så att det går att få en immighetseffekt på bilden man tar.

Hermans tält, förlåt – resesäng, Nomad. Antagligen strängt förbjudet att placera resesängen på annan säng eftersom rasrisk finns. Men vi är sådana rebeller så vi struntar i det och säkrar upp med spännband.

Och så här kan det se ut när han utnyttjar resesängen.

Promenad längs stranden. Herman på väg att sätta sig eller är det månne en inhemsk dans de försöker med?

Ibland finns det inget roligt på tv:n och då måste man ta till andra knep att roa sigmed. Detta roar iallafall en 11-månadersbebis.

Cool.

Jag och Herman väntar på grillade tigerräkor i månskenet.

*Om du inte vet vad en baht är värt är det enkelt att räkna så här: 100 baht är 20 kr ungefär. 100 baht – ta bort en nolla och gånga med 2. Enkelt enkelt! 3000 baht = 600 kr alltså.