Ibland pank

Idag åt jag lunch med två vänner. På Landet. Där är det rätt dyrt. 95 spänn. Ont, sa plånboken! Jag var tvungen att be kyparen ta halva beloppet från ena kortet och halva från det andra. Annars hade det inte räckt.   

Kanske borde jobba istället för att äta lunch med vänner.

Socker och heta element

Skrivet av Tove

I natt var Herman alldeles varm, kunde steka bacon på hans mage. 39,6 grader visade termometern. Sen låg han och frös bredvid mig. Som ett litet darrande element. 

Idag har jag träningsvärk i magen och armarna. Skön känsla. Visst är man sportfånenördig, tycka träningsvärk är skönt. Men på ett sätt är det ett sorts bevis på att kroppen fått jobba lite extra, som ett kvitto på att man ansträngt sig.

Imorse vägde jag 81,5 kg. Kanske fusk eftersom sist vägde jag mig runt lunch och man väger alltid mindre när man just vaknat. Men ändå. Det går neråt! Nästa onsdag ska jag väga 80,5.

Jag har fortfarande ett enormt sockersug. Godis, godis, godis. Satte i mig en hel ask med sockerfria karameller (halstabletter) häromdagen. Det var ju dumt gjort. Var helt uppblåst och fisig i 2 dagar efter det. Som ett sorts kvitto det med.

Det gick en ängel genom rummet

Skrivet av Tove

Herman går numera. Tassar runt i lägenheten på lite vingliga ben. Försiktigt och lite klumpigt och med händerna framför sig som en liten zombie. Just en zombie är helt rätt, precis så ser han ut! Fast söt.

Man skulle kunna tro att dessa bilder är tagna samma dag men det är de inte för till skillnad från Paris Hilton kan Herman ha samma kläder på sig flera dagar på raken. Coolt, va!

Ibland får jag en chock, som idag när jag stod och piffade mig i badrummet så hör jag plötsligt massa flåsningar och så dyker Herman upp i dörröppningen och passerar helt obrydd på sina två små fötter. 

-ssshhhhaaaa, sssshhaaaa, maaaaammmmaaaa, IIII aaaam yooour sooon! Väääs Väääs…

Sitter på jobbet och stirrar in i skärmen. Har jobbat på bra sen 9 i morse och efter att ha suttit klistrad så länge känner jag mig helt bomullsfylld i skallen. Nu är det dags att träna av sig all stress och spänning. Och eftersom jag fortfarande går på godisfri kost blir det ett äpple och en banan till mellis. Fan vad jag är duktig!

Sen tänkte jag även kommentera, som så många andra, allt detta tjafs kring boken ”Gömda”. Ärligt talat – vem bryr sig? Boken var bra oavsett om den var helt sann eller bara baserad på en historia. Hur kommer det sig att en sådan här historia får ett så enormt mediauppbåd? Vill vi inte hellre läsa om något annat? Som att Britney nu är kär i Beckham. Det har jag läst i veckans NU och det bara måste ju vara sant!

Uppdatering för dagen – värsta j%#la sockersuget

Skrivet av Tove

Min PT körde musten ur mina arm- och axelmuskler igår. Gissa om jag har träningsvärk idag. Imorgon blir det värre. Blir alltid värre 2 dagar efter träning. Ser fram emot det. Not. 

Idag har jag varit sötsugen hela dagen. Lördagar suger att vara godisfri på. Försökte lura Lelle att ta en fika (med fikabröd såklart) men han genomskådade mig. Redan igår kväll satt jag i soffan och drömde högt om chokladkakor:

- Nästa lördag ska jag äta en hel stooor schweizernöt, och en sån där med med nötter och russin och massor av sådana där elefanter, du vet i rött och guld-papper, en hel rund stor låda med Matador-mix, MINST 50 st chokladpraliner från Pralinhuset, en stooor påse smågodis ska jag oxå ha. Det förtjänar jag efter att ha varit sockerfri i två veckor. Du får betala, Lelle. 

Jag vet inte om det var fusk men jag åt några pepparkakor vi hade kvar sen i julas. Annars inget socker. Jag är så jäkla bra! Filippa försöker dra ner mig i smutsen genom att locka med världens godaste kardemumma kakor som hon tar med sig och sveper under min näsa så att jag riktigt ska känna hur ont det gör att inte få äta den. 

Herman går numera runt i lägenheten. Små försiktiga steg med armarna i vädret. Kolla in honom på här. 

- Mamma, jag har också ätit pepparkakor men jag behöver energin nu eftersom jag går så mycket. Men du, bah, ligger ju mest i soffan, slöhög. Imorgon får du bara äta 1 ägg.

Kom-iform-tips från Aftonbladet: Träna med din partner, perfekt om man inte har egen PT. Fast Lelle har träningskort på ”fel” gym. Jag får helt enkelt grabba tag i någon snygg, muskulös man på löpbandet på mitt gym och se om han vill parträna lite. Kanske kan bli 2009-års nya ”line” på krogen: 

-Parträna lite?

Min arm är lite längre nu

Skrivet av Tove

Idag bar jag en jättetung kasse till jobbet. Nu är min högerarm helt slak och orkar inte göra någonting. Om en timme ska jag träna i gymet med min PT. Hur ska det gå hade armen tänkt sig?

Karriärmöjlighet för Herman?

Ibland undrar jag vad Herman ska bli när han blir stor. Eftersom jag är överförtjust i musikaler (inte alla) så hävdar jag bestämt att han ska bli musikalartist. Redan när han låg i magen lärde han sig Chess utantill. Nu är han inne på Mamma Mia och svänger höfterna rätt bra till Meryl Streep. Inte för att jag är en sån där hemsk förälder som pådyvlar mitt barn mina drömmar. Bara petar honom lite i rätt riktning. 

Ett annat tips på karriärmöjlighet hittade jag i pressen idag. Känns ju lite gemytligt med en familjeverksamhet. Jag och Lelle kan kanske starta upp det hela nu medan Herman är hemma. Snart börjar han dagis och kommer ha tillgång till stoooor köpskara. Toppen!

Som kungen säger till sin prins i Monty Pythons film om den heliga graalen:

FATHER: One day, lad, all this will be yours! 

SON: What, the curtains?

- Passar jag i randigt, undrar Herman medan han känner en viss oro inför sin framtid.

Känner jag dig?

Skrivet av Tove

Jag är urusel på att känna igen folk. Det kan vara rätt jobbigt ibland. 

Tydligen kan jag skylla på hormonet Oxytocin. Hade aldrig hört talas om detta magiska hormon men så blev jag gravid och nu poppar det upp i var och varannan mening och hjälper oss med ditten och datten under livet. 

Nu har det visat sig att Oxytocin även hjälper oss känna igen folk lättare. Och att det frisläpps om vi kramas.

Jag borde kanske kramas mer. Ska börja med det. Från och med nu ska alla jag möter få stora bamsekramar av mig, sen tittar jag på vem jag kramat och DÅ kommer jag känna igen eller inte. Perfekt.

Vem fasen är det här? undrar Tove men ger honom en kram och upptäcker att det är ju Herman. Så tokigt.

Sugaraddicted – sockeraholic mot nya mål!

Skrivet av Tove

Kom hem efter jobbet idag med världens sockersug. Villhavillhavillhachokladgodiskakorglass.

Det är mördande svårt att inte äta något sött men i morgon blir 5:e dagen utan något socker. Ja, föruom i den vanliga maten förstås. Min PT gav mig några goda råd:

• Drick ett glas vatten – sockersuget kan vara törst. 
• Sluta med all läsk, socker i te och kaffe och ät lite grövre bröd/surdegsbröd.
• Ät mellanmål.

Det hjälper att ha vänner som stöttar. Det är så lätt att falla dit. Bara en kaka går ju bra. Men i tisdags var vi bortbjudna och de visste att jag hade sockerstopp så till efterrätt blev det ananas, druvor, nötter och ost. Mumsigt värre. Och när jag kom hem på natten var jag inte ett dugg sugen på godis. Som att frukten tog bort allt sug.  

I tisdags var jag också och tränade. Supetrist i gymet utan en personlig tränare. Jag vägde 83. Nu på tisdag ska jag fasen gått ner till 82. Håll tummarna.

Ny bloggbästis i cyberrymden

Skrivet av Tove

Nu har min kompis och kompanjon Alena startat en blogg. Skriver om allt mellan himmel och jord. Värt ett besök då och då. Du hittar henne här. Eller såklart bland våra bloggbästisar här till höger. 

Själv har jag magknip då och då sen tre dagar tillbaka. Blä.

Men nu blir det fika.

Klonk klonk klonk

Mamma! Du gör fel! Fel, fel fel! skriker Herman så det ekar.

Äntligen har vi tagit tag i Hermans rum. Efter ett drygt år av lagerutrymme har det börjat sin omvandling till barnrum. Och det kommer bli sååå fint. Fast inte tack vare mig. Jag skulle nämligen sätta upp tapeten. Det är jag JÄTTEBRA på nämligen. Efter mycket kladd och bök och stress skrek jag på Lelle: Nä, nu ger jag upp. Jag klarar inte det här. Du får göra! 

Men så tog jag mod till mig och satte upp nästa våd. Fem sekunder senare: Lelle! Fan, hela skiten bara skiter sig. Helvetes jävla skit. Du får göra!

Tredje våden var den lättaste sa Lelle. Okejdå, den tar jag, sa jag med stolt rygg och ”jag är jäkligt bra på att tapetsera…faktiskt!” ringande i huvet. Så… Lelle! Fan, piss, helvete, den är ju helt fel! Jag har missat mönsterpassningen med typ TVÅ jävla meter! LELLE! Du får göra!

Man ser nästan inte överlappningen nu. Plus det ska ändå dit en hylla så man kommer inte märka skarven. 

Herman bryr sig som tur är inte alls om tapeten är sne, luftbubblig eller skarvad. Han kastade sig in i rummet och slängde ut alla klossar. Klonk, klonk, klonk, lät det i eko eftersom vi ännu inte fått dit gardin, matta och annat ljuddämpande (tydligen något vi småbarnsföräldrar sätter högst på önskelistan är ljuddämpande saker). Men SÅNT är jag jättebra på så det ska jag fixa med snart. 

Kanske får Herman en sne gardin, en alldeles för stor matta, sönderlippta kuddar eller annat snyggt som mina hantverkarhänder inte kan hantera. I så fall ger jag upp och skriker i falsett: Lelle, det är något fel på det här rummet – du får göra!

Jaha, johupp, jahepp…vad skulle man göra utan en Lelle i hemmet?