Fortfarande ont i tungan

Nu har jag varit hos doktorn och min tunga gör fortfarande ont. Hade hoppats på att få den utbytt mot en ny, fräsch men icke sa nicke. Istället babblade doktorn på om herpes typ 1 eller om det var typ 53 och ville veta om jag hade haft vattkoppor som barn. Jag försökte förklara för henne var det gjorde ont men hon kollade fel hela tiden. Sen tog hon prov som jag fick ge till labbet. För säkerhets skull böt jag ut det mot en fullgubbes så att det verkligen skulle visa sig vara fel på mig. 

Hur kommer det sig att man alltid känner sig mer förvirrad än innan när man går från husläkaren? Finns det en specialkurs som husläkare går där man lär sig att ge otydliga och obestämbara svar på alla symptom. Typ: Jag har ont i handen. Hmm, skulle läkarn säga då….skulle kunna vara något du ätit, eller hade du påssjukan när du var liten? Ibland kan det göra ont i handen efter 35 års ålder. Fast före 43 års. Menjagtrorattduärfrisk. Fast vi tar ett labbprov – kan du hugga av dig högra handen så skickar jag den vidare till syster Birgitta sen…

Ont i tungan

Jag har ont i tungan. Måste till vårdcentralen och störa doktorn så jag får ett slut på detta elende. Har pågått en vecka. Så här kommer doktorn säga: Tove, du är FULLT frisk, du har bara en förkylningsblåsa, fy dig att ta upp tid här hos mig när det finns andra med RIKTIGA problem. Återkommer senare.

Jag blir så impad

Idag var jag och Herman i parken. Han klättrade upp för stegen och åkte rutchkanan (stavas det så?) helt själv. HELT SJÄLV! Fast typ 100 gånger. Jag ba: Meh, nu gör vi nåt annat va? Så åkte vi och shoppade istället.

Vad ska du bli när du blir stor?

Skrivet av Lelle

En fråga som jag själv inte har svar på, vill ju inte riktigt växa upp helt än,  idag är jag hemma med en liten hes Herman,
VAB ger ju några vuxenpoäng iaf.

Herman tänker kanske bli trucker eller lastbilschauför
fast då måste hans miljövänliga lastbil växa upp &så.

Ibland känns det som man aldrig hinner med…

…denna blogg till exempel ligger risigt till när tiden är upptagen med jobb. Herman lever i allafall och har idag på sig sin fina rosa och svartrandiga plyschoverall. Den får han normalt inte ha på dagis (pga att den är rosa) men eftersom det var Kristihimmelhelg så gav Lelle med sig. Pedagogfröken välkomnade honom med liknelsen Nasse från nalle Puh. Tror inte Herman helt fattade komplimangen och ynnesten att vara lik den absolut sötaste lilla grisen i historien.

Ah, vilken vecka….

Min förra vecka lyste helt tom i almanackan. Ingenting inbokat whatsoever. Men plötsligt sa det bara PANG och 3 gigantosauriusstora jobb trillade in. Jag var tvungen att dela upp jobbdagen i två skift: 7.30-15.00 jobba jobba jobba. 15.30-17.30 gosa med Herman. 18.00-22.00 jobba jobba jobba.

Som belöning festade jag hela helgen. Först med Hermans guldmor. Vi tränade afrikansk myrsloksdans på World Class och mättade oss med pilgrimsmusslor, temakistrutar, vitt vin och latte på Roppongi efteråt. På lördagen hade jag fest med Alena hemma hos henne. Hälften av gästerna valde dock att tacka nej i sista minuten så där stod vi med två jättesmörgåstårtor (som för övrigt Henrik och Lelle hade fixat – stort tack!) och halva systemet men inga magar att mätta. Vi smällde i oss nästan allt själva. Sen satt vi på golvet och babblade till klockan 3. 

Tyvärr straffade allt festande mig genom grymt illamående och en förfärlig baksmälla kl 5.30. Jag vandrade runt som en vit vålnad i lägenheten och försökte krama allt som var kallt för att varva ner mig. 

Herman festade han med. Fast hemma hos mormor och morfar. Genom att köra sin rosa sportbil rakt på smalbenen på sina morföräldrar och sedan högt skratta och göra om det igen. Morföräldrarna klarade dock krockarna med galans och jag lyckades boka in en ny barnvaktsstund om en vecka. Mera party. Hoppas bara att jag inte glömt bort vad jag lovade mig där kl halv sex på söndagsmorgonen: 

-Jag ska aldrig mera dricka. ALDRIG MERA!

Centralt

Herman och jag sitter på tunnelbanan och äter en vaniljbulle. Jag tar mitten. Det gäller att passa på innan de fattar att mitten är godast.

Vart har Tove tagit vägen?

Hon har drunknat under 3 jättejobb. Stress stress stress. I morgon ska Herman va fotomodell. Återkommer.

Mini-Herman i bröstfickan

Idag vaknade Herman på fel sida. Inte så att han var helt avig men lite snuttig och ömklig. Ville inte äta gröt, inte borsta tänderna, inte byta blöja. Ville liksom ingenting. Han fick sitta i mitt knä och äta gröten. Det var supermysigt. Lite förvirrad såg han ut när han skulle gå till dagis. Ville inte helt vinka hej då till mig. Och det gjorde lite ont i hjärtat att se hissdörren gå igen. När han är sådär gosig och liten vill man inget annat än att sätta ner honom i bröstfickan och ta med honom överallt dit jag går. Vi ska vara kängurur i vårt nästa liv, Herman.

Yes yes YEEESSS!!!

Ibland blir jag så stolt över migsjälv. Som att jag orkade springa Trekanten runt igår kväll. Okej, det är inget maratonlopp, jag vet. Men från dörr till dörr ca 3-3,5 km. Det är ju lååååångt för fasen. Och jag orkade. Bara fuskade lite lite i en uppförsbacke på tillbakavägen. Im so fit!