Ny hemsida

Nu äntligen har Gordon Consulting fått ny hemsida. Check it out. Det är min första hemsida gjord med CSS. För alla er som kan göra hemsidor i CSS och spanar in koden – ja jag vet – it´s a mess, har inte städat upp den.

Behöver du hjälp med hemsida så hör av dig!

Svart är det nya svarta…

Idag har vi målat om delar av vårt kontorsrum. Svart. Det blev superfint. Nu ska även byrån bli svart. Lacksvart. Med gulddetaljer Bild kommer senare.

Den hemskaste av hemskaste lämningen hittills

Eftersom det är sommar och dagispedagoggerna vill vara lediga så har man buntat ihop 3-4 dagis till ett enda med de barn och goggar som inte får ledigt. Det är ingen bra lösning. Ingen känner ingen och alla känner alla men ingen bryr sig så värst och har ingen koll. Herman får springa ute i solen utan mössa trots att han har typ 5 st i sin korg – med namn och allt. Varför har han ingen mössa, frågar jag. Va? oj, ja jaaaag vet inte, säger en av goggarna medan de andra goggarna kollar bort i förhoppning av att inte synas. När jag frågar Herman om han har det bra får jag ett litet litet svagt jaaaa. Inte ett ordetligt JA! som han brukar.

Idag lämnade jag Herman. En gogg och ett litet barn satt i lekhörnan när vi kom in i köket. Eftersom Herman inte ville sitta själv bak på cykeln hade han krävt att nallen Beppo också skulle med idag. Annars vägrade han cykla. Så Herman, jag och Beppo tog oss sakta sakta in mot  lekhörnan. Mesgoggen (för det var vad hon var) satt kvar på rumpan hela tiden och försökte locka med lite böcker. Jag fick en klängande Herman i knät som vägrade släppa Beppos öron. Till slut fick jag i allafall Herman att lämna Beppo men mot att han klängde ännu hårdare och närmare. Vi var som en enda kopp. Det stackars andra lilla barnet gick och sög på en hård karamell i lagom halstilltäppningsstorlek. Han hade med sig den när han kom, sa mesgoggen.

Till slut tog jag sats och sa att nu skulle jag gå och att NU, Herman, ville jag ha en hejdå puss. Herman sträckte sig panikslaget efter mig och gav upp ett bröl som bottnade i rädsla, ensamhet, övergivenhet, panik och annat svart. Det skar som en kniv rakt igenom mig. Mesgoggen tog ett fast grepp om Herman och försökte lugna lite medan jag med en gigantisk sten och en lurvig Beppo försökte smita iväg. Vid ytterdörren stannade jag upp och var så nära att vända om. Men just då hörde jag att Herman lugnade sig lite. Kanske bara i väntan på nästa gråtattack men det fick mig att våga ta sats ut i det fria.

Jag vet hur det var. När mamma och pappa gick och lämnade mig hos dagmamman. Jag var äldre än Herman då. Men jag trivdes inte. Och den paniken i kroppen när de vinkade hej då – den kände jag igen i Herman idag.

Kort kort

Idag har jag en superkort kjol på mig. För alla som tror att det är en bra idé att ha en kort kjol när man cyklar – det är inte det!

Rockstar?

Ibland funderar jag på om det verkligen är lämpligt att Herman spenderar så mycket tid med mormor och morfar…och så får man bildbevis…det är bara att hoppas att de lär honom bra låtar av artister så som Britney Spears och inte låtar av  Jon Bon Jovi eller Bryan Adams…Vilket det ser ut att vara.

En bil i huvudet på fredagsmorgonen

Idag fick jag en lastbil, en grusvält och en brandbil kastad på huvudet. Lelle mummlade lite i bakgrunden: Nej, Herman, inte kasta bilar på din mamma. När klockan är 5 på morgonen går allt i ett töcken och stackars Herman får roa sig själv medan hans föräldrar småsover bredvid. Efter ett tag gav han upp och traskade bestämt ut i vardagsrummet. Lelle och jag gjorde upp om vem som skulle traska efter. Lelle förlorade fast det betyder bara att jag måste traska upp i morgon. Har jag tur sover han kanske till halv sju då. Zzzzzzzz…..

Snart kommer…

…mina två män och hämtar mig från mitt kontor. Vi ska åka och handla för Alena och Henrik kommer på besök i kväll. Mys. Längtar efter både Herman och Lelle just nu. Trots att Lelle är bakis och knappt kom upp ur soffan i morse.

I går (när Lelle var ute och ölade med sin kompis) läste jag ut ”Slumdog millionaire”. Den var helt fantastiskt bra! Fasen vad jag grät i slutet. Herman låg och snusade bredvid så jag var tvungen att inte hulka för högt utan låg där och klämde fram tårar så tyst som jag bara kunde medan jag fortsatte läsa. Rekommenderar inte att läsa den bland folk. I allafall inte det där kapitlet mot slutet. Men rekommenderar alla att läsa den!

Oj, fick just mess av mormor och morfar. De har köpt bilbarnstol till sin bil så nu kan de kidnappa Herman på lördag och köra ut honom på landet. Trevligt!

Nu stänger jag ner här.

Mormor och morfar hjälp mig, ta mig härifrån – inte en enda till helg i Skärholmens shoppingcenter, tack!

Afte?

Idag har jag varit hos doktorn igen. Tydligen har jag fått AFTE. Det är blåsor och sår i munnen som uppstår av en anledning som läkarna inte vet och som läkarna inte har koll på hur man behandlar och som läkarna inte vet när den kommer och går, om man blir fri från den eller inte… Lite som ”oj, här har vi något nytt som jag inte vet vad det är – låt oss kalla det Afte!”. Men det känns ändå skönt att ha fått ett namn på eländet. Tydligen var det alltså inte min astmaspray. Som jag slängde häromdagen trots att det var ca 170 doser kvar på den. Trodde ju den var skadlig för min tunga. Men icke. Så kan det gå. Suck!

Hyll-sovare

Herman brukar vakna till lite då och då efter att han somnat. Ibland får han komma över och sova hos oss i vår stora säng (som tyvärr alltid känns för liten när Herman väljer att sova på tvären mellan oss). Tyvärr har väl det blivit lite mer av en regel än ett undantag. Igår vaknade han igen, fast innan vi ens hunnit gå och lägga oss. Liten och snyftig satt han i sin säng och gnällde. Jag tog upp honom i famnen och kramade om honom en stund.

-Dääääää, säger Herman och pekar mot sitt rums kortända, vårt sovrum ligger därbakom.

-Vill du sova i vår säng, frågar jag.

-Jaaaaaaa! säger Herman mycket trött men glad.

-Vi får fråga pappa, säger jag.

Pappa kommer in.

-Vad vill du Herman, frågar pappa.

-Däääää, säger Herman och pekar igen ner mot kortändan av sitt rum.

-Hyllan? säger pappa, lite retsamt.

-JA! säger Herman trött.

-Vill du sova på hyllan, Herman?

-JA! säger Herman som är alldeles för trött för att fatta vad som pågår.

-Men sluta retas! Säger jag och tågar in med Herman till vårt sovrum.

-Jag sover på soffan, säger Lelle.

Ny sovplats för Herman?

Polestrip

Jag har börjat på en kurs i polestrip. Japp, det är precis sådär porrigt som det låter. Polestrip är en träningsform med influenser från just stripscenen. Och i veckan var de 2 första kurserna. Så otroligt kul och så OTROLIGT jobbigt. Idag är jag totalt stel i hela kroppen. Träningsvärk i, under, över och runt armarna, brösten och benen. Blåmärken över hela kroppen och så har jag fläkt upp ett sår under foten. Porrigt, som sagt, men shit vad slitigt. Plötsligt får man lite mer respekt för stångdansarna. Det krävs en hel del styrka, smidighet och elefanthud. Igår fick vi testa att hoppa upp på stången och klämma fast den mellan benen och liksom ”sitta” med benen i kors. Brände som tusen nålar på den tunna huden mellan benen. Det blir bättre sen, sa vår superduktiga polestripinstruktör. Ja, tro det, vi lär utveckla någon sorts form av dinosauriehud så mycket som vi gnider runt kring stången. Men fantastiskt kul är det ändå, trots allt slit, all svett och den skrämmande insikten ”fan, vad jag är stel och klumpig och inte alls så där sexig som jag trodde”. Sex gånger kvar på nybörjarkursen, jag SKA lära mig!