Jag står med ytterkläderna på för att gå iväg och handla. Herman vill inte följa med.
– Vill du ha glass eller godis, Herman? frågar jag eftersom det är lördag och han brukar sockerchockas just på lördagar.
– Glass, jag vill ha glass, svarar han då.
– Vill du inte ha godis?
– Nä, jag vill ha glass, mamma.
– Okej, vill du ha sån där grön glass som vi har hemma i så fall.
– Nä, jag vill ha en annan glass, säger Herman.
– Okej, vaddå för glass? Vill du ha strut eller en magnum eller en sandwich eller nåt sånt då? undrar jag.
– Nejmen jag vill ju ha glass här hemma.
– Jamen jag går ju ut och köper en hit, så kan du äta den här. Är det okej, Herman?
– Nä. Jag vill äta glassen här hemma.
– Oooookej, men i så fall har vi ju bara den där gröna glassen, ska du ha den då eller?
– Neeeje, jag vill ju VÄLJA glassen här hemma! säger Herman lite argt.
– Okej, fast om jag ska köpa en glass så köper jag bara EN glass och tar med upp hit. Så vad vill du ha?
– Man jag ska ju ha godis, mamma. Du och jag kan äta det i soffan.
Lets sugarrush!


Ha, ha… fint anpassningsarbete från båda håll!