Vi tänker så lika, hon och jag…kanske

Jag kliver på tunnelbanan hem från stan och slår mig ner mitt emot kvinnan med flätan. Denna kvinna bestämde sig för att åka hem med exakt samma tunnelbana, exakt samma tid och i exakt samma vagn som jag. Precis som vi både gjorde i morse. En kvinna jag inte känner. Men känner igen. Vi nickar inte mot varandra. Man gör inte så i Stockholm. Tydligen. Jag tar upp min bok och läser. Tänker inte på om hon är kvar när jag går av.