Ojojoj inte bara grått väder att komma hem till. 12 soltimmar fick Stockholm medan vi var borta. Har jag hört. Vi fick några fler. Plus sand mellan tårna. I sängen, i resväskan, i badkläderna, i kläderna, i håret, i kameran, datorn, sminket och skorna. Alldeles små små fina ljusa korn av Samet-sand. Jag längtar till sandpapperssängen från mitt kontor på 11:e våningen. Jag längtar till de termittuggade altanerna på Tub Tim. Till de sunkiga kuddarna på Ploy Thalay och de smöriga Tigerräkorna på grillen. Jag längtar efter oset, dofterna av salta badkläder, efter solen, vinden och regnet. Längtar efter alla säljare som försöker sig på att tredubbla priset, efter den söta mangon och efter trafikkaoset och tuk-tukarna i Bangkoks shoppingdistrikt. Jag längtar längtar längtar…

Äntligen (fast inte) är vi tillbaka igen. Vi håller upp ögonen med tändstickor för att inte somna förtidigt.

Flygresan hem gick bra. Herman sov bra både till Doha och till Sverige. Lelle också. Jag var tvungen att ha koll på att planet inte skulle trilla ner så jag sov inte riktigt lika mycket. Sen en fråga: varför får man alltid träsmak i baken på hemvägen och inte när man reser ner? Det är samma plan och lika lång tid.

Idag är vår sista dag. Skål för den här resan. Vid 20 flyger vi här ifrån. Landar i Sverige vid 6 onsdag morgon. Känns tungt.

Utsikt från Lebua State Tower.

Den här stora saken finns någonstans under ett stort varuhus i Bangkok. Dadadadadadada (musiken ur filmen Hajen).

Herman och Tove försöker ta sig fram i myllret.

Här sitter killarna och spanar in viktiga saker. Herman kollar på Pingu och Lelle surfar.

Här är familjen på Afternoon Tea på Oriental Hotel i Bangkok. Mums!