Midsommarkärlek

Jag har haft lite onda mardrömmar några nätter. Lelle lämnade mig i de där drömmarna. Tror vi har haft på tok för lite tid för varandra på senaste. Det har varit lite för mycket pajbak, titta på brudklänningar, tapetsering och Herman-nattning. Så jag sitter och känner mig småromantisk medan jag lyssnar på Winnerbäck och Miss Li och sänder varma tankar till Lelle:

”…jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu”

Mini-Herman i bröstfickan

Idag vaknade Herman på fel sida. Inte så att han var helt avig men lite snuttig och ömklig. Ville inte äta gröt, inte borsta tänderna, inte byta blöja. Ville liksom ingenting. Han fick sitta i mitt knä och äta gröten. Det var supermysigt. Lite förvirrad såg han ut när han skulle gå till dagis. Ville inte helt vinka hej då till mig. Och det gjorde lite ont i hjärtat att se hissdörren gå igen. När han är sådär gosig och liten vill man inget annat än att sätta ner honom i bröstfickan och ta med honom överallt dit jag går. Vi ska vara kängurur i vårt nästa liv, Herman.

Tårar i filen och en gul kyckling på hyllan

Idag var Herman så ledsen så ledsen när jag gick från dagis. Och arg. Och i mitt hjärta gjorde det så ont så ont att gå. Jag tog turen via hans klädhängare och la av extra byxor och då ser jag den, en liten gul boll med en fjäder fastklistrad och svarta streck målade på och ett målat kort som det står ”Glad Påsk önskar Herman” i. Åååå….när jag gick för att ta på mig skorna hördes inte längre någon gråt från matbordet och jag cyklade med den gula lilla kycklingen mot jobbet.

Lite kärlek före sänggåendet

I eftermiddag på balkongen.

Herman har blivit så otroligt bestämd. Får han inte det han vill skriker han sådär gråtledsamt så det gör alldeles ont i hjärtat. Och då viker vi oss såklart…nästan alltid. Idag tog han min hand och ledde ut mig i hallen, pekade upp på höga hyllan och sa: dääääääää!

Och där låg den, hans nya kärlek – cykelhjälmen. 

Den hade han sedan på sig hela kvällen. Och så fort jag tyckte den skulle tillbaka till hyllan blev det skrik och panik och en mamma som cavade in. 

Men nån måtta fick det vara så hjälmen åkte till slut upp på hyllan och Herman ner i sängen. Med stora blå ögon tittade han på mig, pekade på huvudet och sa: dääääää!

Ja, Herman, DÄR VAR hjälmen förut. 

Å, kärlek. 

I kväll i soffan.

Annorlunda bröllopsplaner

Tiden tickar på. Och som alla ni trogna SPANKK-läsare vet så förlovade vi oss den 14 november förra året. Men vad ni kanske inte vet är att jag är en traditionsbunden tjej och vill såklart gifta mig inom ett år. Såååå…alla bröllopsinbjudningar är nu skickade (faktiskt för länge sedan). För vigseln kommer vara på en strand långt långt där borta i värmen någonstans den 14 november 2009. Och vi ville ge våra gäster åtminstonde en liten chans att hinna spara och planera. Mumma!

Och det roligaste är att när vi planerade att gifta oss på den där avlägsna stranden tänkte vi att ingen skulle kunna komma. Dyrt! Skulle våra gäster snäsa och vända oss ryggen. Men icke! Två vänner har redan köpt biljetter. Sex andra gäster har redan tackat ja. 30 gäster till har sagt troligen och endast 2 st har tackat nej just nu. Man blir så glad! Även om det inte skulle komma en enda gäst så är ändå attityden så otroligt trevlig: Jo, men vi ska i allafall tänka på det. Det värmer en om hjärtat att veta att vi har så många vänner som ändå funderar på att lägga ner massa stålar så att de kan fira denna dag med oss. Tack älskade vänner!

Mer om detta längre fram. 

Å, hur fan hade ni tänkt få råd med bröllop i paradiset, undrar Herman och tittar djupt i den tomma plånboken.

Hallå – vart tog Herman vägen?

Min mamma mailade mig häromdagen och frågade om jag inte saknade Herman när jag var på jobbet. NÄÄÄÄ, svarade jag. För jag har verkligen saknat att jobba och just nu har jag så mycket roligt för mig så Herman slinker snabbt ur tankarna på väg till kontoret. 

Men idag var det julbord på min arbetsplats och det direkt efter jobbdagen. Inget snabbt hem och byta om, pussa lite på Herman&Lelle och snabbt tillbaka. När jag väl kom hem vid nio på kvällen förväntade jag mig 2 söta killar vänta på mig i hallen. Längtandes efter sin flickvän och mamma. Men icke. Lelle satt i soffan och kom ikapp sig efter en lååång dag med Hermanvakt och Herman sov. SOV! Hur kunde han somna utan mig?! NU saknar jag honom.

Vilket barn

De ringde från en klädbutik idag och undrade om det var jag som glömt kvar mitt barn där. 

Det känns som om det skulle kunna hända. För ibland när jag tittar på dig så tänker jag: Var det inte tomt här nyss och så plötsligt sitter du uppflugen på min arm? Det är en sådan konstig känsla. Plötsligt en dag var du bara där och jag har inte riktigt helt förstått att du nu alltid kommer vara där. Bredvid mig och i mig och runt mig – min kärlek till dig och din till mig. Du är underbar!

14 november 2008

14 november 2008 friade Lelle och vi förlovade oss!

En känsla

Skrivet av Ed Cobb och Tove

Sometimes I feel I’ve got to run away I’ve got to get away from the pain that you drive into the heart of me.
The love we share seems to go nowhere and I’ve lost my light for I toss and turn I can’t sleep at night.

Once I ran to you now I’ll run from you. This tainted love you’ve given I give you all a girl could give you
Take my tears and that’s not nearly all.
Tainted love.

Now I know I’ve got to run away I’ve got to get away. You don’t really want IT any more from me
To make things right you need someone to hold you tight and you’ll think love is to pray but I’m sorry I don’t pray that way

Don’t touch me please I cannot stand the way you tease. I love you though you hurt me so. Now I’m going to pack my things and go.

Hej bebis!
Ibland känns det såhär. Jag har fått nog av dig. Måste sticka. Innan jag går sönder. Men såklart saknar jag dig så fort jag rundat hörnet. Älskar dig fastän du är så jobbig.
Kram/Mamma

Kärleksbrev

Jag brukar inte länka till andra bloggar men jag gör ett undantag för den här texten var så vacker. Läs och tåras.