Febernätter

Det pågår sjukstuga här hemma. Två hostiga, snoriga feberbarn som kräver nästan konstant uppmärksamhet. Man får slappa på natten, tänker jag. Mooohahahaha!

Kl: 00.40

Herman: zzzzz

Tove: zzzzz

Herman: Mamma! Jag vill ha mjölk.

Jag: Öööö….Ok, jag hämtar.

Tassa tassa tassa…hämta hämta hämta….dricka dricka dricka…

Kl: 01.10

Herman: Mamma, vet du hur man flygsimmar?

Jag: Nej, älskling, men försök sova nu…

Herman: Då simmar man OVANFÖR ytan!

Kl: 01.30

Herman: Mamma! Gissa vad jag gör på dagis!

Jag: Men Herman, du ska sova nu!

Herman: Men gissa rå!

Jag: Jag vet inte.

Herman: Men GISSA!

Jag: Jag vet inte…du kanske leker…

Herman: RÄTT, mamma!

Jag: …och ritar…

Herman: JA!

Jag: …och springer…och vilar…och bygger…

Herman: Japp, ja, rätt!

Kl: 02.05

Herman: Mamma, jag vill ha mera mjölk.

Jag: Sover inte du? Ok, jag hämtar.

Tassa tassa tassa…hämta…dricka…

Jag: Är du hungrig, hjärtat, vill du ha nåt?

Herman: Ja…en chokladboll kanske.

Jag: Ok, jag hämtar (man tänker inte helt klart på natten…jag menar – en chokladboll!?!).

Tassa tassa tassa…hämta…

Jag: Här, hjärtat.

Herman: Nä, jag vill inte ha någon chokladboll. Jag vill nog ha glass.

Jag: Okidoki, jag hämtar.

Tassa…hämta…

Jag: Vill du ha den såhär eller vill du att jag mosar den i bitar?

Herman: Mosa den i bitar…

Mosa mosa mosa…

Herman: Nä, jag vill nog inte ha glass.

Kl: 02.50

Herman: Mamma, jag vill åka rymndraket någondag snart.

Jag: Mmm…men sov nu.

Kl: 03.20

Herman: Mamma, jag tror vi ska måla sovrummet lila för det tycker du är en fin färg.

Jag: Ja, fast vi ska nog inte måla om sovrummet. Och speciellt inte just nu.

Herman: Fast man skulle kunna göra såhär! Om man målar om till lila och så bygger man en koja med ben och så går kojan iväg och så sitter man i en stol och sen kommer alla kompisar och hälsar på. SKULLE INTE DET VARA ROLIGT?!

Herman: Titta, mamma, jag har stoppat in alla kuddar och leksaker i täcket!

39,8

Feber råder i det Breitholtzska hemmet. Lilla vaknade halv ett varm som en liten atombomb och stora närmade sig 40-strecket innan läggdags idag. Inte ens glass eller hemmagjorda chokladboll dög i storas mage. Bara mjölk skulle han ha. Lilla, som INTE fick chokladbollar hade som mål att snappa åt sig så många bollar som möjligt när ingen såg på. Båda killarna missade reprisen av Top Model på trean. Tydligen var det viktigare att sova. Tyra och jag fick rösta ut dagens deltagare själva.

Saker man glömmer bort att göra

…blogga.

Det är nästan så man tror att Pippipolisen ska komma och arrestera mig, så dålig är jag på att blogga just nu. Skyller på amningshjärna. Fortfarande så här 1 år efteråt.

Child labour in the morning

Trist bara att de är så slarviga.

Den digitala guden

Om man dör kommer man upp till TV:n, säger Herman. Roligt om det var sant. Och troligt med tanke på att det ju faktiskt blir fler och fler tv- program och fler och fler tv-personligheter med åren.

En bra vän är värd mer än flera dåliga vänner

På väg till dagis är det en uppförsbacke. Den är inte särskilt brant men lagom för att en fyraåring som just lärt sig cykla ska tycka att den är för jobbig att trampa uppför. Så Herman drar sin cykel bredvid när en av hans dagiskompisar cyklar förbi. Hon är nästan två år äldre och går på den andra avdelningen. Jag hade ingen aning om att hon ens visste vem Herman var.

Men utanför dagis börjar hon och Herman prata. Hon berättar att hon ska få en ny cykel. Och så säger hon att Hermans cykel är supercool. Herman börjar berätta att han är dålig på att cykla. Han hinner inte tillägga att han är dålig på att cykla UPPFÖR vilket var det han menade, förklarade han sen. För kompisen hinner emellan och säger, Nej Herman du är ju JÄTTEBRA på att cykla!

Å, jag blev alldeles varm innombords.

Underbara snälla kompis.

Hon var så rar mot honom. Tack!

Curly curly curly

I helgen stod vi vuxna och frös i ASpuddsparken. Grillade korv och spanade på alla småttingar som sprang sig varma mellan klätterställningar och djurhagar.

Herman ville rida. Han har tjatat om det några gånger så i söndags slog vi till. Herman fick biljett nr 7. När det väl var dags att börja ställde vi oss i kön med övriga ridsugna barn. Tre hästar som gick en liten runda i parken.

Första barnet red stolt iväg på sin häst. Sen var det dags för barn nr två. Men då tog det stopp. För trots att det tydligt står på biljetten att det är den häst man blir tilldelad som man ska rida på, vägrar somliga barn rida på den häst de blir tilldelade. Och istället för att säga till sitt barn att hoppa upp och sätta sig på den hästen säger föräldrarna: men oooooojdåååå, vill du inte rida på den? Nä men då väntar vi tills du får din rosa lilla drömhäst med glitter istället så kan alla andra barn bakom dig i kön vänta snällt eller ta den häst du inte vill ha, älskade lilla mumsgulligullbarn!

Problemet är bara att barnet bakom INTE HELLER vill rida på den där hästen. Och föräldern till det barnet har jätteproblem med sina skosnören just då.

Det är tydligen något fel på just den här hästen och hela kön, barn som föräldrar står och tittar tyst på allt utom djuret som ingen vill rida på.

Efter flera jobbiga minuter då ingen vill kännas vid den lilla grå tingesten inser jag att det är jag som måste rädda hela situationen. Och som TUR är vill Herman rida på den hästen (kanske hade han inte helt förstått att det var fel på den, nybörjare som han är?). Så jag kastade på honom en hjälm, trängde mig före i kön och slängde upp honom på hästryggen. Herman var mäkta stolt och superglad och mer än nöjd (trots att han fått en häst ingen ville ha).

Jag vet inte om det kom nån rosa drömfluffhäst eller om de andra ungarna fick rida på de hästar de ville. De slapp i allafall rida på den lilla grå hästen. Man måste ju tänka på sitt rykte. Även i treårsåldern. Och föräldrarna var nöjda över att deras barn bara får det bästa och sen gick alla och grillade specialinköpt rosa fluffkorv.

Något annat duger inte till mina barn.

Blogg från sjuksängen

Idag är jag hemma med halsont. Har inte haft så ont i halsen sen innan halsmandeloperationen för flera år sen. Har heller inte fått sova så mycket som jag gjort idag sen innan Herman kom. Känns det som. Fast det har jag nog. I alla fall känns det som värsta lyxen att få somna om vid 8 och vakna några timmar senare och sen bara slöa framför tv:n resten av dagen.

Så lite uppdatering på grabbarna:

Randigt.

Dagiskreativitet.

På väg till födelsedagskalas.

Födelsedagskalaskaos.

Men ta ballongen då, Bob!

Bobatron.

”Totoro” lyser i mörkret.

Bob har hittat sin navel.

Bebisfåfänga: borste, kam och tandborste. Det ska börjas i tid…

Vardagsakrobatik.

Dagen efter?

Tillfälligt avbrott

Nu har det gått en månad

sen vi lämnade Thailand.
Inte världens snabbaste månad men kanske den kallaste.
Tittar på bilderna & längtar tillbaka
http://travelelle.se/html/T1111-BKK-I.html
Kanske den minst flashiga hemsidan på nätet,
men den fyller sitt syfte som mitt minne.

Saknar.