Dagens frågeställning:

Får man hata människor man inte träffat?

Aj aj aj, inte undra på att jag sover dåligt. Jag har bergis killsäng!

På Blocket nyss…

Fasen oxå! Herman som så gärna ville ha den! Måste ringa och kolla om de har en ”rosa våningsäng för killar”. Trodde i min enfald att sängar var unisex men tjejer kanske sover snällare och mindre vilt än killar? Och därför behöver de…äsch, logiken tog slut…

Curly curly curly

I helgen stod vi vuxna och frös i ASpuddsparken. Grillade korv och spanade på alla småttingar som sprang sig varma mellan klätterställningar och djurhagar.

Herman ville rida. Han har tjatat om det några gånger så i söndags slog vi till. Herman fick biljett nr 7. När det väl var dags att börja ställde vi oss i kön med övriga ridsugna barn. Tre hästar som gick en liten runda i parken.

Första barnet red stolt iväg på sin häst. Sen var det dags för barn nr två. Men då tog det stopp. För trots att det tydligt står på biljetten att det är den häst man blir tilldelad som man ska rida på, vägrar somliga barn rida på den häst de blir tilldelade. Och istället för att säga till sitt barn att hoppa upp och sätta sig på den hästen säger föräldrarna: men oooooojdåååå, vill du inte rida på den? Nä men då väntar vi tills du får din rosa lilla drömhäst med glitter istället så kan alla andra barn bakom dig i kön vänta snällt eller ta den häst du inte vill ha, älskade lilla mumsgulligullbarn!

Problemet är bara att barnet bakom INTE HELLER vill rida på den där hästen. Och föräldern till det barnet har jätteproblem med sina skosnören just då.

Det är tydligen något fel på just den här hästen och hela kön, barn som föräldrar står och tittar tyst på allt utom djuret som ingen vill rida på.

Efter flera jobbiga minuter då ingen vill kännas vid den lilla grå tingesten inser jag att det är jag som måste rädda hela situationen. Och som TUR är vill Herman rida på den hästen (kanske hade han inte helt förstått att det var fel på den, nybörjare som han är?). Så jag kastade på honom en hjälm, trängde mig före i kön och slängde upp honom på hästryggen. Herman var mäkta stolt och superglad och mer än nöjd (trots att han fått en häst ingen ville ha).

Jag vet inte om det kom nån rosa drömfluffhäst eller om de andra ungarna fick rida på de hästar de ville. De slapp i allafall rida på den lilla grå hästen. Man måste ju tänka på sitt rykte. Även i treårsåldern. Och föräldrarna var nöjda över att deras barn bara får det bästa och sen gick alla och grillade specialinköpt rosa fluffkorv.

Något annat duger inte till mina barn.

Vems dag var egentligen sämst?

Dagens tistel går till den asiga idiot som körde min buss hem idag. Vid ett övergångsställe på Hägerstensvägen kör han nästan på en pappa med två barn. Chaffören bromsar plötsligt bussen, öppnar dörren och ropar argt till pappan: ”vad håller du på med?!”. Pappan kliver ilsket fram till dörren och försöker förklarar för chaffören att han måste stanna ordentligt och inte sakta åka över övergångsstället när några är på väg över. Tänk om min son trillat mitt på?
Men vad är det med dig, har du en dålig dag eller, skrattar chaffören till svars, stänger dörren och åker vidare.

Jag blev så upprörd så jag ringde SL och skvallrade.

By the way…

…Ellas Kitchen har inte svarat på mitt mail om de finns i Thailand eller inte. Troligen inte, men de kunde ju ändå ha svarat på en simpel liten fråga kan man tycka. Dålig customer service på det stället. Nu har de hamnat på min svarta lista. Bob får nöja sig med att äta snor istället. Morr…

Bob vs. krokodilen

Storleken har betydelse. Eller inte.

Egentligen är det kanske inte så konstigt.

Jag pratade med min syster häromdagen. Hon höll med om att hon också brukade ursäkta sin bebis storlek inför folk. Både jag och syster födde bebisar över 4-kilostrecket.

Det började redan med Herman.
Hur gammal är han, frågar tjejen i affären. Sex månader svarar jag. Han är ganska stor för sin ålder, va, säger hon utan att blinka. Eh, ja, säger jag, och börjar genast försvara mig. Att han var stor när han föddes och har varit stor sen dess. Det känns som om jag måste ursäkta hans längd och vikt.

Hemma berättar jag för Lelle att jag försvarar vår bebis när folk frågar om storleken. Att jag, hur dumt det än låter, nästan skäms att han är stor.

Lelle lyssnar. Sen säger han att det är precis tvärtom för honom. Att han skryter om att ha stora söner. För killar ska vara stora, starka och långa. Precis som Herman och precis som Bob. Det är ju bara bra säger han. Att de är stora.

Så himla knäppt. Där går jag och inbillar mig att bebisen ska vara liten. För det sitter så djupt rotat. Tjejer ska vara små och petita och killar stora och starka. Och fastän Bob och Herman är killar är jag en tjej och tydligen lägger jag mina djupt rotade och dumma värderingar på mina stora, starka och vackra barn.

Nu försöker jag sluta. Med all rätt. För Bob ligger inte alls över kurvan. Han ligger precis på medel och vikten dessutom under medel. Ändå böjer sig folk över vagnen och frågar: han är ganska stor för sin ålder, va? Och så ska jag precis börja förklara och försvara mig när jag kommer på att Bob inte alls är längre eller större än medel. Så istället säger jag bara: Nej, han är precis sådär som han ska vara. Fast mycket bättre än du.

 

Störst och starkast vinner?

Allt gammalt groll

Shitpommesfrittes vilken dag det varit. Vilken folkfest här i Aspudden! Förstår inte hur marken höll. Den borde givit vika under tyngden av alla trampande människofötter på besök. Och så hade grannen under kunnat bjuda på Gevalia. Men marken höll. Och det köptes och såldes till höger och vänster. Jag blev av med det mesta av mitt gamla groll. Tjänade typ 1.500 kr och fick Lelle att spendera ca 100 kr på lite nytt smågroll till Herman och Bob. Min granne till höger försökte sälja en fotmassagemaskin och min granne till vänster lockade med retrobarnvagn och röda barnkläder. Nästan alla var glada och nästan alla snokade efter de bästa fynden men nästan ingen vågade pruta. Istället la de snällt tillbaka det de höll i handen. Och jag stod snopen kvar och tänkte: Men hallå bah, jag kan sänka mig till halva priset om du bara försöker prutar lite – så gå inte! Men så sa jag inte. Istället tyckte någon annan att priset var rimligt och jag sålde dyrt. He he. När klockan slog fyra och det var dags att packa ihop var det fortfarande hur mycket folk som helst kvar längs gatan. Jag tog Bob på magen och strosade i solen och fyndade ett par jeans för 10 kr. Jag har inte provat de än. Jag tror de är för små. Sen gick vi hem och åt hamburgare.

Googleoholic

Hur fasen klarade man sig utan Google förr i tiden?

Jag googlar allt. ALLT. Ojoj, kan det möjligen vara fel på Bob som sover hela tiden – Google – nehej, det var tydligen vanligt. Men ojoj vad är det där för prickar på Herman – Google – AHA, en lätt släng av myggbett. Oj, ett hårstrå på benet, ska det verkligen vara så? Jag är ju tjej!? – Google – AH, ALLA har visst hår på benet men tjejer brukar raka BORT det. Var hittar jag en rakhyvel – Google – Jahapp, på min mans hylla i badrumsskåpet.

Jag menar bara, hur fick man infon förr?

Man kanske pratade med folk.

AH! En människa! Läskigt. Var är datorn att gömma mig bakom?

Dagens i-landsproblem

Varför finns det så få snygga, billiga och enkla klänningar att amma i?

Problemskapare.
Idag åker vi till Nacka för jag måste köpa en ny amnings-bh. Shopping, shopping!

Tänk om man fick vara James May

På grund av vattkopporna fick Herman stanna hemma även idag. Som tur var fanns mormors och morfars dagis så Herman fick leka av sig och få ordentligt med lunch i sig. Jag fick sova och Lelle arbeta (och nysa. Fförkyld.).

Efter middagen blev det fullt legokrig. Herman sprang in och ut ur en pappkartong och kastade legobitar på Lelle. Bitar han snodde av mig så att jag inte kunde bygga ett regnbågsfärgat hus i fred. Legobitar flög under soffan och tv-möbeln och Lelle fick raskt plocka upp dem eftersom jag var för gnällig och sa att jag inte kunde ligga på golvet och peta under möbler när jag har en tjock mage. Och vad annars ska man ha en man till liksom? Så fort mitt fina hus blev klart snodde Herman hela huset och lekte att det var en rymdraket.

Jag hävdar att vi har way too lite lego. Men ärligt talat – varför är det så dyyyyyrt? På Tradera och Blocket går det inte heller att fynda för folk säljer blandlego i lådor om 2 kg för typ 2000 kr. Borde det inte finnas en helsikes massa lego därute som folk vill slumpa bort till sådana legoentusiaster som jag? Jo. Det kan man tycka.

Istället får jag klara mig med några få färgglada bitar som inte viner genom luften alltmedan Herman ropar MERA, PAPPA inifrån pappkartongen och Lelle ropar AJ! och Är du verkligen säker på att du tappade legot under soffan, Tove? Jag ser inget här?!

Supercoola James May fick bygga ett hus i två plan helt och hållet av lego. Tror det var kanal 9 som sände programmet på TV för ett tag sedan. Jag satt som klistrad.