Sista dagen som 3

Idag tog vi vår lilla mopedbil in till Rayong igen. För att smygköpa presenter som Herman pekade ut. Han vill ha 7 presenter säger han. Jag vill haaaaa….mamma, hur många presenter var det jag ville ha? Sju, svarar jag tålmodigt. Han berättar för de thailändare vi möter att han fyller 4 på söndag och kommer få fyra presenter. Var det inte sju, nyss? Sju och fyra, nästan lika för en snart 4-åring.

Han har även lagt in en önskan om att få äta på restaurangen där man kan köpa fiskmat och sen mata fiskarna som finns där.
Så jag frågade om han ville åka till restaurangen som man matar fåglarna till lunch eller middag. Slänger man upp? frågade Herman tillbaka. Vadå? svarade jag. Slänger man upp? Vaddå slänger upp? Slänger man upp till fåglarna? Åmeh! FISKARNA…man matar fiskarna! Men så ofantligt gulligt att han tänker sig att man slänger upp fågelmaten.

Tårta skulle det visst också vara. Vi trodde vi kom undan men plötsligt började Herman tjattra om att det skulle vara ljus på hans tårta eller andra saker…
Fan, tårta, tänkte vi. Hur hittar man det i Mae Rampung?! Här finns ju fan ingenting annat än kallt ris och varm Coca-cola och lite seafood. Vi kastade oss i ilfart hemåt efter inköp av glasstårta (i denna värme!) inne i Rayong. Så nu står det en isande vit, blå och röd tårta i vår frys. Dekorerad med Blixten Mac Queen.

På önskelistan inför imorgon:
1. Miniräknare
2. En affär
3. En elefant, den ska vara på riktigt och stor
4. Simdykarkläder (tänk cyklop typ)
5. Golf-set
6. Lego
7. dockhus
8. diverse annat som varierar mellan gångerna.

Vissa saker har varit svårare att hitta. Men vi har gjort vårt bästa och nu ligger det en stor hög om 9 inslagna presenter och väntar på att dess nya ägare ska vakna.

Beach 2011 here we come!

Panik panik potatisgris. Bikiniångest!
Ibland går tiden för fort och man inser försent att man ska stå halvnaken på en strand om typ 5 veckor. De håriga benen går ju liksom att göra något åt innan dess men den ”fina” muffintopsmagen…hmm…där har jag ett problem.

Som ung var jag avis på de där tjejerna med lite rundad mage. Min var platt och det var superfult. Tyckte jag då. Jag gick i högstadiet och mina vita jeans såg hemska ut ovanpå den där platta magen. Ha! Nu är den tiden förbi. Det där fina rundade stadiet är även det long gone och istället har jag hamnat på nästa etapp. Muffintoppen. Så kan det gå när man har fött två barn och inte tränat magen ordentligt. Och när man är närmare 40 än 37 (komma 5). Och alla vi med muffintopsmagar tar varann i armkrok och gungar sådär vi-kvinnor-emellan-70-tals-kramgo-aktigt-och-bara myser-och-håller-om-och-med-varann.

Men nu till bikiniångesten.
Jag har en okej bikini…tankini. Det är ett sånt där linne istället för bh. Och ett par breda bikinibyxor som håller magen på plats fram tills man trillat i vattnet. Sen gör det ju inget för då är man ändå under vattnet och ingen ser hur magen vobblar runt där under ytan. Men en bikini räcker ju inte för tre månader på stranden. Man måste ha minst tre (3!). Minst!

Så jag spanar in alla butiker på nätet. Vad finns kvar på rean? En blåblommig tantbh i storlek 90 g (way too big) eller en trekantstop i 70 a (way, WAY too small!)… Efter en helkväll av spanande förstår jag att min muffintopsmage bara är sååå ute. Bild efter bild på små slanka 15-åriga plattfisar visar mig hur beach 2011-kroppen ska se ut. Oj en såndär vill jag ha, tänker jag och ser en snyggt mönstrad bikini, och ser migsjälv som 15, platt, brunbränd och precis lagom retusherad så man ser sådär härligt len och porslinshyad ut. Och man doftar aprikos och salta bad. Och så har man smink jämt och går aldrig hemifrån utan vita tänder. Och man fiser aldrig. Men så slås jag plötsligt av en fasansfull insikt. Det där är ju inte jag. Jag är ju mycket mera lik barbamamma…eller barbapappa för den delen oxå. Attans, tänker jag i stället, det är ju bara 5 veckor kvar. Hur ska jag hinna bli 15 till dess?

Jag, när jag var 15. Eller bara en illustration. 

2 km av gamla prylar

I morgon är det 2km-loppis. Hurra!

I ena hörnet av vår lägenhet står kartonger fulla av gammalt groll. Som ska få bli någon annans nya groll. Förhoppningsvis. Troligen står det groll i massa hörn runt om i kvarteren. I år finns även baja-major på plats.

Vanligtvis i Aspudden ser det ut såhär:

Under förra årets 2km-loppis såg det ut såhär:

Hejhej, säger jag (och Bob inifrån magen) ett år tillbaka i tiden:

Saker vi tycker JÄTTEMYCKET om i vår familj:

• Lego
• Brio-tågbana
• Kulbana (helst av samma fabrikat annars är det liksom ingen mening att ha många delar…)

Bra leksaker ska hålla hela livet. Allt ovan är ju lika kul nu som när man var tre. Det är så mysigt att leka tillsammans hela familjen också:

Herman: Titta nu, mamma, titta nu, nu släpper jag kulan. Såg du mamma, såg du?

Jag: Nä, jag bygger, sluta störa. SÅ nu är nya kulbanan redo. Du kan testa den. Nu ska jag bygga ett superhögt legohus.

Lelle: Kolla vad HÖGT torn jag byggt av bara röda klossar.

Herman: Ni e så himla barnsliga!

KUL!  Går att köpa på Clas Ohlson bland annat.

Självklart

Jag: Så himla fina byxor du har, Herman! Sånna vill jag oxå ha!

Herman: Men då får du väl köpa det då.

Jag hade ingen bild på byxorna så ni får en omotiverad cafébild idag istället. 

En liten lektion i ekonomi

På väg till dagis får vi syn på en cykel med ett flak fram. Åååå, en sån cykel vill jag ha, säger Herman drömmande. Jag meeee, säger jag lika drömmande.

– Men Herman, det finns massor av olika cyklar jag skulle vilja ha men jag har inte så mycket pengar så då får man köpa det bästa man kan med det man har.

– HAR du pengar, mamma, frågar Herman.

– Ja, jag har LITE pengar.

– Har pappa pengar?

– Ja, pappa har lite mera pengar.

– JA! ropar Herman förtjust.

– Men vi skulle vilja åka till Thailand senare, försöker jag förklara, och då har vi inte råd att köpa en sån rolig cykel OCKSÅ. Man får välja. En resa till Thailand ELLER en cykel med flak fram. Vad skulle du välja, Herman?

Herman funderar ett tag…

– En cykel med flak.

– Men om man väljer Thailand så får man ju flyga flygplan, säger jag förvånad. Vill inte du flyga flygplan, du som vill bli pilot och allt?

– Jo, men jag ska flyga flygplan när jag blir stor. Då ska jag flyga flygplan med propeller fram och med flak fram, förklarar Herman.

Smart unge. Fast jag skulle inte vilja vara den som får sitta i flaket fram…framför propellern liksom…

Och de där cyklarna är ju supercoola så jag förstår hans val.

Cykellycka för barn som kanske inte får åka till Thailand.

Dagens i-landsproblem

Varför finns det så få snygga, billiga och enkla klänningar att amma i?

Problemskapare.
Idag åker vi till Nacka för jag måste köpa en ny amnings-bh. Shopping, shopping!

Hermans nya kläder

Nu har mormor och jag shoppat loss på Lipfish outlet. 2 nya klänningar till Herman och två små sparkdräkter åt Bob. Och en extremt lång och smal velourtax. Och så en liten liten rosa mössa. Även den till Bob. Och mormor köpte oxå sparkdräkter åt de nya små (Bob och kusinen i magen). Och en gosig groda och en TILL klänning till Herman. Och byxor till Freija. Och en ryggsäck med grodben. Och en bok med små brokiga och en liten grön velourgroda. Ojojoj, vilken härlig shopping!

Fantastiska Lipfish hittar ni här.

On a bicycle made for two….

Nu är det vår och snart sommar. Jag fiskade fram cykeln ur förrådet förra helgen. Den var lika fin som jag mindes den. Men i hemlighet drömmer jag om en sån här:

Jag och mormor (min mormor, inte Hermans mormor (som oxå går under namnet mormor fast hon är min mamma och inte min mormor)) cyklade på en sådan här en gång för många år sedan (typ stenåldern) uppe i Falun. Det var helt fantastiskt kul. Ända sedan dess har jag haft en hemlig längtan. En dag ska jag äga en sån här. Eller åtminstone få cykla på en sådan igen.

Om du är köpsugen och har cashen hittar du cykeln på denna site.

Kvällen tillägnad Mrs Shopoholic

Ikväll har jag firat min födelsedag. Fastän det var i december som jag fyllde år. Men då var det så mycket annat att ingen hade tid att fira. Så jag fick skjuta fram plågan till i mars. Så här gick det till: Vi vart 10 tjejer som samlades i en liten butik (http://www.2plan.se) i Mälarhöjden så där lagom till stängning. Därefter fick vi bubbel och godis och personal shoppers hur länge vi ville. Jag tror vi alla kom dit med attityden att vi bara skulle köpa något litet och sen gå. Vi vart kvar i 3,5 timme. Och jag tror butiken fick sin veckas kassa på bara en kväll. Själv vart jag ingen storshoppare. Det blev en söt liten hallonröd silkesunderkjol från Odd Molly bara. Vännerna fick desto mer plagg med sig hem. All in all vart det en fantastisk kväll. Butiken var var smockfylld av finfina saker och tjejerna som drev butiken var fantastiska. Ett stort tack till alla som gjorde denna kväll så himla mysig och rolig.

Tillägg:

Äsch – det kanske blev en kappa oxå. Fast inte från butiken utan från nätet. Odd Molly den med. Röd. Med volanger. Mmmm…längar till vår, till kappan, till att få vara röd.