Abba-Herman

-Å, han ser ut som en medlem i 70-talsABBA, sa dagispedagogen förtjust, när Herman dök upp i morse.

Jag och Herman vill härmed tacka moster Line för de förtjusande byxorna som damp ner i brevlådan igår. Tack!

Och nu blir det reklam – Ekoshopping på nätet!

Nu ÄNTLIGEN har Bazca slagit upp sina internetportar för alla ekosugna shoppare…och alla andra shoppare för den delen oxå. Bazca säljer ekologiska kläder och hudvårdsprodukter och har hur mycket fint som helst till HELA familjen.

Själv har jag slagit till på:

En bolerotop med omlottknyt, en kjol som även kan användas som klänning samt ett par puffbyxor.

P.S. Nix, inte en krona får jag för mitt reklaminslag utan vill bara tipsa om en superbra butik på nätet.

Här är fåret!

Herman har fått ett får i påskägget i år. Han är helt galen i det. När han får syn på det pekar han glatt och skriker: DÄÄÄÄRRR!!!! JA! Där är fåret! Skriker vi tillbaka, nästan lika entusiastiska. Man dras liksom med i hans glädje. Ett stort tack till farmor och farfar som vallade in fåret i påskägget. 

OBS! Fåret kan även vrida på huvudet. 

Fantastiskt bra fotomodell

Jag har fått leka fotomodell. Bilden skulle vara till en artikel och skulle föreställa en ledsen, utmobbad kvinna. Resultatet blev så här – vad tycks: 

Hahaha…nä, det blev andra bilder oxå – inte riktigt lika glada. Vilken bild som kom med får ni se en annan dag. 

Fotot är taget av superduktiga fotografen Jessica Lund.

Styling av Hermans rum

Skrivet av Tove

Äntligen har vi fått upp hyllorna i Hermans rum. 4 tavellister som vi fått av Alena och som blev helt perfekta för uppställning av lite böcker och (enbart) snygga leksaker. Samt de fina tavlorna med John Bauers illustrationer.

Å, nej, mitt barn passar inte in i sitt rum!

Affären mailade mig idag och berättade att den stora fina sportbilen i mjuk sammet hade kommit in igen. 199 kr men sååå fin. 

Ibland undrar jag vem vi köper barnens leksaker till. De otroligt stilrena klossarna och tågen på BRIO är inte längre endast menat för barnens lek. Nu passar de även in i våra vackert stylade hem. I leksaksbutikerna finns designermöbler för barn blandat med gosedjur för 700 kr st. Allt för barnrummet men inte för barnens lek. Istället står de snyggt uppradade längs väggen i det färgmatchade lekrummet. Den plastiga bilen för 30 kr på Myrorna går bort och istället inköps en snygg sober träbil för 150 kr som ställs som prydnad i vardagsrummet. Aj, aj, Nisse, den kan gå sönder om du leker med den. 

Jag var aupair en gång på stenåldern och familjen jag jobbade åt hade två små flickor med var sina rum. I rummen fanns hyllmeter med nallar och dockor, alla satt förväntansfulla och dammade på noga utvalda små vita möbler. Jag tyckte det hela var skrattretande och satt och klagade för mina aupairväninnor. Varför köpa leksaker som de inte får leka med? Så otroligt löjligt.

Sakta men säkert har vi nu hamnat där själva. Vi designmedvetna 70-talister som köper retroleksaker av nyproduktion för att få till det där barnrummet från inredningsmagasinen. Barnet blir bara någon att skylla på för att vi ska få köpa den där fina träskallran som skulle passa precis bredvid de vackra träklossarna som vi placerat i en snygg formation ovanpå design-tv-möbeln. Överallt annonseras om vackra saker för barnrummet. Men vi har slutat att köpa för barnets skull och istället egoistiskt faller för en styling som barnet knappst bryr sig om eller ens vill ha.

Fram för mer second hand-shopping. Fram för mer hållbara leksaker som kan vandra i generationer. Fram för leksaker gjorda för barn och inte oss vuxna och fram för barnrum som vågar bryta mot modet och skrälla i alla möjliga färger, former och material. 

Fy, folk, som bara spär på ha-begäret. Gör ett roligt reportage om vilka kastruller som är roligast att trumma på istället. Jag tror på IKEAS ”Favorit”, kastrull med lock. Vad tror du?

- Mamma, får jag ta in den här brickan i mitt rum och ha som leksak?
- Men Herman, det fattar du väl att du inte kan, den är ju silver! Det passar inte, en grön bricka kan du få, gärna i retrostil och plast.
(Fan, nu har han den där pyamasen igen. Han HAR faktiskt andra kläder!)

Klonk klonk klonk

Mamma! Du gör fel! Fel, fel fel! skriker Herman så det ekar.

Äntligen har vi tagit tag i Hermans rum. Efter ett drygt år av lagerutrymme har det börjat sin omvandling till barnrum. Och det kommer bli sååå fint. Fast inte tack vare mig. Jag skulle nämligen sätta upp tapeten. Det är jag JÄTTEBRA på nämligen. Efter mycket kladd och bök och stress skrek jag på Lelle: Nä, nu ger jag upp. Jag klarar inte det här. Du får göra! 

Men så tog jag mod till mig och satte upp nästa våd. Fem sekunder senare: Lelle! Fan, hela skiten bara skiter sig. Helvetes jävla skit. Du får göra!

Tredje våden var den lättaste sa Lelle. Okejdå, den tar jag, sa jag med stolt rygg och ”jag är jäkligt bra på att tapetsera…faktiskt!” ringande i huvet. Så… Lelle! Fan, piss, helvete, den är ju helt fel! Jag har missat mönsterpassningen med typ TVÅ jävla meter! LELLE! Du får göra!

Man ser nästan inte överlappningen nu. Plus det ska ändå dit en hylla så man kommer inte märka skarven. 

Herman bryr sig som tur är inte alls om tapeten är sne, luftbubblig eller skarvad. Han kastade sig in i rummet och slängde ut alla klossar. Klonk, klonk, klonk, lät det i eko eftersom vi ännu inte fått dit gardin, matta och annat ljuddämpande (tydligen något vi småbarnsföräldrar sätter högst på önskelistan är ljuddämpande saker). Men SÅNT är jag jättebra på så det ska jag fixa med snart. 

Kanske får Herman en sne gardin, en alldeles för stor matta, sönderlippta kuddar eller annat snyggt som mina hantverkarhänder inte kan hantera. I så fall ger jag upp och skriker i falsett: Lelle, det är något fel på det här rummet – du får göra!

Jaha, johupp, jahepp…vad skulle man göra utan en Lelle i hemmet?

Julaftonsoutfit

GOD JUL alla!

Herman hälsar God Jul lite i efterskott. Här i julaftonsstassen. Röd tunika inköpt second hand från Små Smulor, vitt skärp (avklippt bit tyg från tröja), hemsytt samt grann julslips från Kappahl. Han hade även mörkt gröna byxor, inköpta för länge sen på Kappahl.

Årets julklapp?

Skrivet av Tove

Sitter och funderar på vad jag ska ge Lelle i julklapp och så hittade jag plötsligt en artikel om en Segway. De är visserligen förbjudna just nu men fatta vad smarta. Bara kliva på, rulla iväg och så vips är man framme. Trots nördfaktor är  jag lite sugen på en. Helst i rosa. Och det vore bra om man kunde hänga på någon sorts sits för Herman också. Tomten – can you fix one?

Om 10 år kanske alla har en. Jag står i dörren och vinkar av Herman som snabbt åker till skolan på sin trimmade Segway medan grannen suckar över oljudet. Sen tar jag min egen (rosa) Segway och drar till stan och fikar med en kompis (om tio år har jag tydligen tid för sådant på dagarna…man undrar vad jag jobbar med…). Lelle har precis kommit fram till jobbet med sin nya ”powertrim extra” med blinkande lysen och chassi i glänsande svart. Coola framtid.  

Problemet med Segway är att vardagsmotionen kommer försvinna. Antagligen kommer det kännas mycket bekvämare att ta sin Segway till jobbet än att gå dit till fots. Tur att man har gymkort. Segwayen direkt till porten. 

Så om tio år kör vi runt där på gatan. Lite coolare, lite tyngre. Tomten – jag köper en!

Ja, för han är ju så lååååång!

Har alldeles glömt bort att berätta om en rolig sak som en expedit sa när vi köpte Hermans bad- och soldräkt. Överallt letade vi efter en dräkt som skulle vara heltäckande, både långa ärmar och ben. Men vi hittade bara dräkter med korta ben så till slut frågade jag en expedit på butiken Babyproffsen varför det aldrig var långa ben på dräkterna. Och hon svara såhär: 

- Ja, det är nog för att benen är längst från solen. 

Hahahahahahahahahaha…yeah right!

Gräva gräva gräva sand sand sand

The B-boys gräver en grop och gör ett pampigt fort.

Stolt son och far efter en hel förmiddags sandgrävning.