Ojuste eller okysst?

Jag köpte ett par skor via en internetshop. Problemet var bara att de var för små. Och att de kom från USA. Så jag behövde betala dyyyyr tullavgift för att överhuvudtaget få in skorna i landet. För att skicka de i retur skulle det kosta ytterliagre 320 spänn. Löjligt tyckte jag och la ut de på Blocket för en stor slant i hopp om att någon skulle falla för dessa supercoola ashäftiga svarta kängor.

Så plötsligt ringde en kille och var intresserad. Hurra, tänkte jag och berättade att skorna fanns kvar. Vad bra sa han, jag skulle kunna tänka mig att lägga lite mera för att få de. Aha, tänkte jag, här är en som verkligen vet vad skorna är värda. Jag är skofetishist, säger han. Jaha, vad trevligt säger jag helt naivt, det är jag med! Är du, frågar han lite andaktigt. Jaaaa, säger jag, fortfarande totaltdumihuvudetochkopplarintealls, det är ju superkul med skor! Vad vill du lägga? Jag kan betala 3000 kr för skorna, säger han efter ett tag. Oj då! säger jag, superglad och inser genast att för den summan kan jag köpa minst 2 par nya skor. Men du…säger han, kan  inte du säga mig var jag får kyssa skorna någonstans? Fortfarandetotalnaivochdumihuvudetsägerjagdå: Jamen för 3000 spänn är ju skorna dina och du kan göra vad du vill med de. Jo, men…säger…nej, flåsar han, kan inte du berätta för mig var jag får kyssa skorna nu? Och då: JAHA – han är skoFETISHIST!

Så totalt stressad blev jag så jag sa bara: du, om du vill ha skorna senare kan du ringa igen.

Han har inte ringt tillbaka. Så skorna står kvar, okyssta, i arbetsrummet hemma.

These boots are made for walking…eller?

Någon som vill köpa: Supercoola Jeffrey Campbell ”Potion Ankle Boots” storlek 39/40.
Annonsen finns här.

No svin on me!

Är på g för att ta vaccinet. Bara för att jag har fullt upp på jobbet just nu så lär jag väl lägga mig med feber och frossa. Den som lever får se. Måste klara av sprutan först.

Hippa vänner

I en hel vecka har det ramlat in fina vykort till mig. Med texter av typen:  ”Tove du är så positiv, vi ses snart…”. Och idag är det dags. 10.45 ska jag stå klar med packad väska utanför porten. Så jäkla läskigt. Och spännande.

Alla fina vykort plus brevet jag fick i morse med packlista.

1 månad kvar

14 november 2008

Fram tills det var två månader kvar kändes det som om bröllopet var 1 år borta. Låååångt kvar, sa jag när alla frågade om jag hade koll på läget. När det sedan bara var 2 månader kvar insåg jag plötsligt att året nästan hade gått. Och när jag väl insett det klart var det bara 1 månad kvar. Exakt på dagen. 14 oktober. Om en månad sitter vi i sanden och äter grillade tigerräkor. Coolt.

Nä, jag har fortfarande inte koll på läget. (Tigerräkor och annat smaskens den 14 november 2008.)

Gravid nr 2

Jahupp, så börjar alla mina gamla vänner från mammatiden bli gravida igen. jag har träffat två mammor denna veckan i parken som båda berättade att de är i starten av graviditet nr 2. Och en av mina andra vänner väntar sitt andra barn om ca 6 månader. Och jag får frågan typ 10 gånger i veckan:

-Ska ni ha ett barn till?

-Du, jag vet faktiskt inte. Var inne på webbshopen häromdagen men tycker de är lite dyra…så vi får se.

Tycker jag precis börjar se skymten av horisonten igen. Nu börjar Herman klara sig lite mer själv och jag får tid för annat än att bara vakta bebis. Ska man börja om då igen?! Åååå…orka!

Nåja, ingen bebis nr 2 på G än i allafall.

Herman är ute och går med mormor i en tid för länge sedan…Blir verkligen nr två lika bra? När ettan är så förjävligt överbra? Å andra sidan är ju jag själv en nr 2:a och jag är ju förjävligt överbra bäst.

The famous Herman

Googlade Herman och fick upp en superspännande sida om hur man kan baka en Herman. Lelles och mitt recept finns dock inte med.

Bloodsuckers! Och Midsommar!

USCH vad jag hatar de – FÄSTINGARNA! Lelle hittade två små blodsugare på sig igår. Den ena lyckades han själv knipsa bort men den andra vred jag ur med en pincett, sen brände jag honom i vasken. Fästingen – inte Lelle! Sen kliade det på kroppen resten av kvällen. Under armen, i håret, mellan benen, i knävecket. Men efter en ordentlig genomgång av alla mina lemmar fann jag nada fästing någonstans. I natt drömde jag att jag hade en fästing på vaden med en diameter på 1 cm. STOOOR. Och så äckligt. Hur tar man loss en så stor fästing liksom? Och idag läser jag i DN att det nu kommer en farligare fästingsmitta… Fästingar som knappt ens fanns när jag var liten. Nu är de överallt. Farligare och farligare för varje sommar. När kommer ”Teenage Mutant Ninja Fästings” på film kan man ju undra? Ormar och spindlar – HA! – vad är det mot blodsugande fästingar som kryllar runt överallt?! Hade Hitchcock levt idag hade vi snart sett filmen ”Fästingarna”, en idyll i skärgården som plötsligt invaderas av mängder av små små djur med kunskap och platthet att ta sig in överallt. ÖVERALLT. Usch, säger jag bara! Jag lever i en mardröm! Kan det inte bli vinter snart?

Men nu till något roligare – Midsommar:

Morfar hugger gräs. Frågan är om fästingarna blev glada…

Hermans favvosysselsättning hela midsommarhelgen – plocka stenar och kasta i vattnet. Här agerar mormor badvakt. Men vi turades om, Lelle, jag, Alena och morfar fick alla stå och kasta stenar. Sammanlagt vart det nog ca 5 timmar som gick till Hermans nya hobby.

Grillunch! Lelles handgjorda grill i betong räckte gott för 9 personer.

Sillmiddag. Ser ut som om vi bara snapsade och inte åt någon sill men själva sillbuffén var uppdukad på köksbänken. Alenas supergoda silltårta skymtar dock i ena hörnan. Mums!

Ett parti TP efter middagen. Team Tove&Gunnar vann såklart eftersom vi var bäst och eftersom vi dömde ut Team Lelle&Karin efter deras försök att få en tårtbit med svaret Gröna bönor när det skulle vara brytbönor. Ha!

Morgonmys i soffan.

P.S. Jag fick Borrelia för en herrans massa år sedan. En fästing lyckades pricka in mitten av mig och borrade sig in i min navel. Jag hade plattare mage på den tiden så jag upptäckte den rackaren. Sen låg jag en hel natt och kliade mig på magen och när jag vaknade hade jag fått en vackert klädsam röd ring snyggt placerad runt naveln. Modeborelia?

Negativa prover gör livet rosa

Nu har jag fått provsvaren från doktorn. De där b12-vitaminbrist- och diabetesproverna bland annat. Alla var negativa. Min kropp är friskförklarad. Tungan mår NÄSTAN helt bra nu så även om det inte är tekniskt bevisat så tänker jag slänga bort min dumma äckliga astmaspray, som troligen är alla världsliga problems ultimata bas. Och den står just nu i kitt kök. Urk urk. Idag går jag raka vägen till Apoteket och köper mig en annan variant av astmaspary. Som tur är är den rosa. Rosa kan aldrig innebära fara. Rosa är bäst. Se bara-så fint:

Tungan rätt i mun

Min tunga är nästan helt bra nu. Bara lite lite känner jag på ena sidan av den. Men eftersom jag nu gått av astmamedicinen helt (inte börjat ta den andra alltså) så är min andning inte helt ok. Vääääääääs vääääääääääs Heeeeeeermaaaaan I aaaammm yooouuur mooooothheeeerrr…typ. Måste nog gå till apoteket idag och hämta ut den nya sprayen. Den gamla åker i papperskorgen. För fast jag inte har det svart på vitt tänker jag ändå skylla den för min onda tunga. Bort bort dumma astmaspray!

Snart är det Midsommar…

…men visst längtar man lite?

Snart dags för party!

 I morgon är det fest på dagis! Lelle står i köket och bakar cheesecake.