Lilla Herman-Snor håller pappa hemma från jobbet idag

En liten halvsjuk, snor-Herman behöver lite soft miljö och fick ta hand om pappa idag istället för att gå till dagis. 

Nej, Herman, du får lämna bilen hemma och stanna inne idag. 

Morfar skriver om Peek-a-boo på sin blog

Trygg-Herman väljer stolen

Kolla min nya ring! Lite stor kanske ni tycker men jag är bara 1 år och 5 månader och det är jag som kommer skapa framtidens mode och jag säger att ringar is da bomb!

Idag startade jag och Lelle dagen med en halvtimmes kvartsamtal hos dagis. Pedagogen Johanna gick igenom vad Herman tycker om och inte, hur han beter sig och vad de brukar göra på dagis. Herman gillar till exempel att måla och rita. Det gillar jag. Att han gör. Dessutom känner han sig mer och mer trygg ut på gården och kan vandra iväg lite från pedagogerna nuförtiden. Sen gillar han att sitta i sin stol när han känner sig lite otrygg. Då pekar han mot höga bordet och får sitta där en stund. Medan de andra barnen hoppar omkring på golvet. 

Av alla dagis i Aspudden tycker vi nog bäst om 4:an just nu. Från att inte ens ha varit med på listan har det vandrat högst upp. Suveräna pedagoger, trevlig stämning, bra uppdateringar och såklart så trivs ju Herman och då trivs vi med. 

I dag är det alldeles gråmulet utanför fönstret och jag är förkyld så mina ögon är alldeles röda och torra och tåras om jag stirrar på något för länge. Det är bra att ha en förkylning att skylla på så ingen fattar att ögonen tåras när man till exempel sitter på ett kvartsamtal och pratar om hur (underbart) ens barn är.

Yeah!

Nej ni får inget foto på mig idag

Skrivet av Tove

Min supergalna frisör har tjajat i ett halvårs tid på att få klippa mitt hår på sidan kort. Det började med den där jädrans amningsfläcken. Allt hår tappades på vänstra sidan. Nu har det börjat växa ut. Typ 4 cm. Och mitt hår är lockigt. LOCKIGT. Å vad jag längtat efter den där utväxten. Men 4 cm i krull är inte snyggt att ha på sidan. Tyvärr övertalade min frisör mig att klippa BÅDA sidorna korta igår. Jaja, tänkte jag, kör i vind, det kan ju inte bli värre än det redan är. NÄHÄ!? I dag ser jag ut som ett freak som försökt raka av mig håret för att kanske genomföra en egen lobotomi.

Nu måste jag springa till dagis och skrämma småskitarna. Kanske får jag med mig Herman hem. Om jag har tur. I går satt han med trolldeg i ena handen och kniv i den andra och vägrade sätta på sig overallen.  Han sa: nä, du mamma, jag stannar här på dagis! Vägrar gå hem med dig när du ser ut som du gör i håret. Gör om och kom tillbaka. 

Mamma, det ser nästan ut som om jag har klippt dig!

En liten klätterikläng-apa

Hermans första dag på dagis alldeles själv. Han klarade det. Mormor och jag hämtade vid två-tiden. Knackade på fönstret när alla barnen satt och målade och Herman blev så glad så han hoppade av stolen. 

Men jag tror han känner att det är något speciellt på G för så här mammig har han nog aldrig varit förut. Han vill alltid vara i min famn. Inte sitta still utan peka och dit ska jag gå. Annars blir han så ilsk så ilsk. Slänger sig på golvet och gråter högljutt. 

Då gör jag likadant. Nej.

Lyx på dagis

Skrivet av Tove

Hmm…är det månne massage som är det nya svarta? Fast jag tror tyvärr inte att Herman har fått lyxen att hamna på ett masserande dagis. Å andra sidan kanske jag tolkat barnens lekar fel. Idag till exempel så klättrade lilla Ellen in i ett rör. Måns kom från andra sidan och huller om buller trillade de runt där inne alltmedan Hugo rullade röret på golvet. Är inte det massage om något?

Zombie-dagis

Skrivet av Tove

Idag var det tredje dagen på Hermasn dagisinskolning. Vid 9.30 dök vi upp på gården bland de övriga små minibarnen. Herman har fått plats på ett dagis med enbart småbarnsavdelningar. Alla är under 2 år. Så när jag står där på gården med alla påbylsade små varelser runt mig känns det som om jag hamnat i en helt ny värld. Det är som på film, en gård full av små mini-zombies. Alla går de runt lite halvt omedvetna vart de ska. Med utsträckta armar. Alla smågnolar de lite. Snoret rinner såklart ur alla näsborrar. Fast just det känns inte så zombieaktigt. 

Jag lämnade Herman sovandes runt halv ett. Då fick Lelle ta över zombievaket och jag äntligen gå och jobba igen.

Herman äventyraren!

Inte bara i innerstaden är köerna långa till dagis. Här i Aspudden står Herman i kö till dagis mitt över gatan (förskola heter det!) men får ingen plats utan har istället blivit hänvisad till ett ställe ca 30 minuters gångväg hemifrån. Okej, jag ska inte klaga, det kanske inte är så långt med tanke på att de på Kungsholmen får förslag på att sätta sina barn på dagis i Fruängen. Men det känns ändå lite trist när det finns massa dagis precis där vi bor.

Aspudden kryllar av småbarnsfamiljer och alla vill de att sina barn ska gå precis där vi vill att Herman ska gå. Såklart. Men i morgon bär det iväg till dagis långtbortistan. Första dagen. Nervöst för oss föräldrar. Och så spännande. Herman kommer gå i gruppen Äventyret. Passar ju super. Och vi står kvar i kön till ett dagis närmare. Så kanske, om vi har tur, kan vi göra dagiskarriär och få plats på dagiset mitt över gatan lagom till Herman fyllt 6 år. Vore ju toppen. 

Dagiset Morföräldrarna är ett mycket bra dagis det med. Endast en småbarnsgrupp om 2 barn totalt och med 2 st mycket utbildade förskolelärare. Det är dessutom gratis. Topp! 

Inte längre min lilla lilla bebis

Gissa vem som ska börja dagis på onsdag i nästa vecka?