Bridezilla in the night

- Du håller på att bli lite av en bridezilla nu, säger Lelle precis när vi ska gå och lägga oss.

Sådana fraser får mig så oerhört avslappnad så jag somnar direkt. Inte. Nu sitter jag stirrig i soffan och funderar över VAD exakt det är jag gjort som fått Lelle att tycka att jag är det minsta lik en bridezilla. QUE?! Jag kommer ha mardrömmar om jag somnar. Kollar på Melrose Place istället för att lugna mina nerver.

Men se här kommer lite utlovade bilder från möhippan:

Jag utanför porten kl 10.45. Blev hämtad med stilig bil och körd till café Petit France på kungsholmen. Blev dock stående ca 35 min på Liljeholmsbron pga vägarbeten i Hornstull. Men det var en trevlig förare så det var helt ok. Jag var bara så nervös.

Min sockriga frukost på Petit France.

Sen blev det Poledance för alla tjejerna. Monkan gjorde en snygg snurr.

Efter en helkroppsmassage samlades vi hos en tejejkompis och åt snittar och drack bubbel. Följt av thaimat och vin. Massa roliga frågelekar och kul tjejsnack.

Sen blev jag bjuden på drinkar på fantastiska Grill. Därefter dtöp en av tjejerna in i en taxi och hem. Vi andra drog vidare till…

…Hotellet på Östermalm för att dansa. Tyvärr fans inget dansgolv men Becca hade bokat stort bord så där gick det superbra att stuffa runt. Alla var på värsta partyhumöret och dansade gärnet runt de 5 roséflaskorna någon beställt in.

(Jag utanför porten ca 02.30)
Vid hemgång stupade nästa tjej som fick föras hem i taxi med mig och två till. Efter fylledramat delade jag och syster taxi och jag kom hem oskadd och lite vinglig. Härligt bakis och skakis dagen efter.

Fest på dagis

Igår var det fest på dagis. Alla föräldrar fick komma och mingla och titta på barnens skapelser och ta med sig bullar och kakor. Herman hade gjort en svart sten med 5 ögon samt målat 2 superfina teckningar. Kakbordet blev enormt och alla små barnens kladdhänder sökte febrilt över bordskanten efter mera gotter. Herman blev så leden när han inte fick mer än 5 kakor att moffa in i munnen att vi var tvugna att ta med honom in i myshörnan och hoppa på madrasserna istället. Barnen hade mer mingelfärdigheter än vi vuxna och en liten unge blev så till sig så han sprang ut på gården helt barfota. Sen vart det sångstund och vi sjöng ”Huvud axlar knä och tå knä och tå” i en allt snabbare fart. Hjalmar skrattade förtjust, Ida skrek (det gör hon alltid när hon blir glad vilket hon blir typ jämt, aj i örona) och Herman vart helt paff och vägrade göra några som helst rörelser förutom att klappa händerna strax före sångens slut.

Snart dags för party!

 I morgon är det fest på dagis! Lelle står i köket och bakar cheesecake.

Energilöst

Herman fejkskrattar: HA HA HA HA

Jag är sjuk. Ynklig. Energilös. Så där så att man tror att man är lat och inte orkar göra saker men sen när man blir frisk så inser man att man faktiskt var sjuk och inte alls brukar vara sådär lat och trött och bara vilja ligga i soffan och titta på nördsåpor på 4:an. 

Jag har ätit något fel. Så magen är upp och nervänd och mitt huvud är på ålandskryssning. 

Idag försökte jag gå till jobbet. Jag kom dit kvart över tolv men var tillbaka i TV-soffan en timme senare. 

I helgen, så där mellan illamåendet, åkte vi tillbaka till 80-talet och festade i Nyköping. Herman fick mysa med mormor och morfar på landet. Så här såg vi ut: 

The 80´s back in Nyköping.

Herman fick ett par syperfina byxor av mormor i 1,5-års present (plus vattenkanna, spade och hink, icke att förglömma). Här spatserar han stolt på Skogskyrkogården i söndags…

…där vi tog en kaffe på deras underbart trevliga fik. Värt ett besök! Herman passade på att omorganisera gruset.

Herman och jag myser i soffan och läser ”Vem är borta” av Stina Wirsén, typ 10 gånger om. 

Ett jättekakkalas

Så var det dags för namncermoni för Herman. Kakor bakades i mängder varje kväll under 2 veckor. Kaffe, te, saft och sugrör inhandlades. Herman kläddes fin i svart och rött och vi föräldrar (och morfadrar också för den delen) skrev tal som framfördes med darrande röst. Gästerna kom 10 minuter för tidigt och gav presenter trots att vi redan fått så mycket fint innan (stort tack alla vänner!) och minglade. Vi cermonierade Herman genom att berätta om hans namn, visade hans dopsked och såklart presenterade den viktigaste personen i Hermans liv (näst oss päron då) – hans GULDMOR. Herman blev så trött på alla människor som ville titta på honom att han somnade på min axel mitt under hela festligheten. Efter en massa glam och stoj och efter att alla 9 olika kakor provsmakats vart det lugnt igen och stormen bedarrade. Vi somnade gott på kvällen och dagen efter somnade både jag och Herman, fortfarande helt utmattade, och sov 2 timmar i soffan. Nu känner vi oss återhämtade och har börjat samla krafter för nästa festlighet. På köksön står så många ouppätna kakor att vi skulle kunna göra om hela cermonin igen utan att behöva baka nytt. Kakor någon?

Världens bästa Herman Gordon Breitholtz.