Solen lyser där bakom molnen så att vi får en behaglig värme. Inget unket svettandes med droppar längs ryggraden. Istället skön vind som smeker våra kroppar.
Vi bokade taxi från vårt hotell i Bangkok till hamnen i Ban phe. 3000* baht men det var det värt för vår chafför hjälpte sedan till att boka speedboat och få oss ombord innan han tog sin taxi och stack.
Den lilla speedboaten tog oss snabbt över till Koh Samet och gjorde 3 upphåll för att släppa av turister på olika delar av ön innan det var vår tur. Hopp hopp i vattnet och vada in till stranden med Herman och all packning. Låter lite jobbigt men det gick väldigt lätt. Lelle, som besökt stället förr, hade bokat Samed Villa Resort åt oss via internet. Vi fick en nice liten bungalov med utsikt över stranden och vattnet. Air condition har vi lärt oss leva utan så trots att den finns i rummet får den vara avslagen och istället går fläkten varm. Herman tältar på enmannasängen och restaurangens wireless räcker ända till vår bungalov så att jag kan sitta och surfa på terassen.
Stranden är lång och längs med ligger hotell på hotell på hotell. Visst är det en paradisö men ändå kan jag känna mig lite lurad över att den är så uppenbart uppbyggd av turismen. Dock är det inte bara västerlänningar här, även om man hör svenska lite var som, så är även Koh Samet thailändarnas semsterö. Men överallt ska vi turister lockas och luras in. Barer som visar fotboll, restauranger som serverar hamburgare, affärer säljer saronger i billiga tyger och på stranden säljs lanternor som likt luftballonger stiger och flyger iväg när man eldar upp ljus i dem. Köp, köp! Musiken från barerna dunkar på till långt in på nätterna. Massage for you, madam? 3 feta tyskar ligger och knådas under de små thailändskornas händer.
Men på plussidan är sanden alldeles vit och len, som sammet, havet är salt men varmt, horisonten är klar och den grillade tigerräkan helt underbar.
Trött liten Hermis i taxin mot Ban phe.
På väg mot Koh Samet i speedboaten. Herman något trött men lycklig över att åka båt.
Herman undersöker varje vrå av vår bungalov. Han har dessutom dreglat ner min kamera så att det går att få en immighetseffekt på bilden man tar.
Hermans tält, förlåt – resesäng, Nomad. Antagligen strängt förbjudet att placera resesängen på annan säng eftersom rasrisk finns. Men vi är sådana rebeller så vi struntar i det och säkrar upp med spännband.
Och så här kan det se ut när han utnyttjar resesängen.
Promenad längs stranden. Herman på väg att sätta sig eller är det månne en inhemsk dans de försöker med?
Ibland finns det inget roligt på tv:n och då måste man ta till andra knep att roa sigmed. Detta roar iallafall en 11-månadersbebis.
Cool.
Jag och Herman väntar på grillade tigerräkor i månskenet.
*Om du inte vet vad en baht är värt är det enkelt att räkna så här: 100 baht är 20 kr ungefär. 100 baht – ta bort en nolla och gånga med 2. Enkelt enkelt! 3000 baht = 600 kr alltså.
Publicerat av Tove 
