Mini-Herman i bröstfickan

Idag vaknade Herman på fel sida. Inte så att han var helt avig men lite snuttig och ömklig. Ville inte äta gröt, inte borsta tänderna, inte byta blöja. Ville liksom ingenting. Han fick sitta i mitt knä och äta gröten. Det var supermysigt. Lite förvirrad såg han ut när han skulle gå till dagis. Ville inte helt vinka hej då till mig. Och det gjorde lite ont i hjärtat att se hissdörren gå igen. När han är sådär gosig och liten vill man inget annat än att sätta ner honom i bröstfickan och ta med honom överallt dit jag går. Vi ska vara kängurur i vårt nästa liv, Herman.

Lilla racer-Heman spruttar förbi

Kom hem sent igår. Lelle hade varit hemma hela kvällen med en liten ömklig snuttis. Men så fort jag kom innanför dörren fick han värsta myrorna i blöjan. Runt runt sprang han. Fram och tilbaka. Med ett högljutt litet: örörörörörörörörrörörörörörörörör smilade hela han. Upp och ner från soffan. Huvudyk i mitt knä och sen snabb sprutt därifrån. Jag vill inte ta åt mig äran. Men fan vad glad man blir när HAN blir så glad av en. Kärlek. 

Har ingen aning om vad som försiggår här. Lelle har tagit bilden en gång när jag inte var hemma. Tydligen HAR de roligt utan mig. Observera Hermans mössa.