Ah, vilken vecka….

Min förra vecka lyste helt tom i almanackan. Ingenting inbokat whatsoever. Men plötsligt sa det bara PANG och 3 gigantosauriusstora jobb trillade in. Jag var tvungen att dela upp jobbdagen i två skift: 7.30-15.00 jobba jobba jobba. 15.30-17.30 gosa med Herman. 18.00-22.00 jobba jobba jobba.

Som belöning festade jag hela helgen. Först med Hermans guldmor. Vi tränade afrikansk myrsloksdans på World Class och mättade oss med pilgrimsmusslor, temakistrutar, vitt vin och latte på Roppongi efteråt. På lördagen hade jag fest med Alena hemma hos henne. Hälften av gästerna valde dock att tacka nej i sista minuten så där stod vi med två jättesmörgåstårtor (som för övrigt Henrik och Lelle hade fixat – stort tack!) och halva systemet men inga magar att mätta. Vi smällde i oss nästan allt själva. Sen satt vi på golvet och babblade till klockan 3. 

Tyvärr straffade allt festande mig genom grymt illamående och en förfärlig baksmälla kl 5.30. Jag vandrade runt som en vit vålnad i lägenheten och försökte krama allt som var kallt för att varva ner mig. 

Herman festade han med. Fast hemma hos mormor och morfar. Genom att köra sin rosa sportbil rakt på smalbenen på sina morföräldrar och sedan högt skratta och göra om det igen. Morföräldrarna klarade dock krockarna med galans och jag lyckades boka in en ny barnvaktsstund om en vecka. Mera party. Hoppas bara att jag inte glömt bort vad jag lovade mig där kl halv sex på söndagsmorgonen: 

-Jag ska aldrig mera dricka. ALDRIG MERA!

Herman får inga syskon

Det är sådana här dagar när man stressar till jobbet, hinner jobba 1,5 timme, stressar hem, som man inser att man inte vill ha fler barn.

Dumma tunnelbana!

Står i Liljeholmen och försöker åka till kontoret men den dumma tuben dyker aldrig upp. Först var det 8 min kvar så jag väntade och väntade och när minuterna blev 3 ändrades skylten till 11 min. Stress! Herman sjuk idag med så jag kastar mig till jobbet, eller försöker åtminstone, och avlöser Lelle vid lunch. Jag saknar att få jobba jobba jobba!