Det ska börjas i tid

Jag minns när vi fick vår första riktiga familje-dator. Det var en stor koloss som pappa varsamt packade upp ur gigantiska kartonger. Troligen betalade han en megastor summa pengar för den. Idag skulle han säkert behöva betala för att få den slängd om den inte redan var det. Tiden går fort men tekniken fortare känns det ibland som. Jag minns att vi barn fick vara ytterst försiktiga om vi skulle använda denna tekniska koloss. Inte trycka hej vilt överallt utan vara lugna och sansade och läsa noga i instruktionsmanualen. Så det gjorde jag. HA! As if! Fasen vad jag lekte loss på den där burken så fort mamma och pappa vände ryggen till. Jag lärde mig både ett illustrationsprogram och ett litet knäppt ”gör din egen tecknade film”-program genom att hej vilt knappa runt på tangentbordet. Jag gjorde banderoller som jag skrev ut på skrivaren. Pappret var sådant som fortsatte i all oändlighet och som hade mängder av utstansade hål längs med sidorna. Banderollerna kunde bli hur långa som helst. Det tog ca 3 timmar att skriva ut. Vad färgen kostade har jag ingen aning om men den måste varit slut konstant. Allt var svart/vitt och pixligt så det stod härliga till.

Jag gick en datakurs någongång på högstadiet. Jag och ett rum fullt av blivande it-nördar. Jag fattade ingenting. Varje vecka stod läraren och babblade om ctrl, alt, delete, slash, enter, escape unt so weiter…Jag satt som ett fån och låtsades att jag hängde med. Det var supertrist. En svart skärm med vit text och skrev jag in den koden dök en annan kod upp. Jaha? Jag ville hellre rita eller spela spel.

Idag sitter jag nästan ihop med min egen dator. Lelle har svårt att få loss mig från laptopen som jag kastar mig till så fort han kommer hem så jag kan lämpa över Herman. Den är min livlina. Min navelsträng innifrån mammamagen och ut till den bebisfria världen. I jämförelse med mina föräldrar är jag uppvuxen med datorer och cyberspace men det är ingenting mot vad Herman kommer bli. Det slår mig lite titt som tätt att Herman kommer ha en helt annan syn på sin uppväxt än vad jag har på min. För honom kommer datorer, mobiltelefoner, ipods och internet vara en självklarhet redan från början. Och troligen kommer han i framtiden behöva betala någon som hjälper till att forsla bort min gamla powerbook, som jag idag ser som högteknologisk.

Hmmm…vad är det här för någon intressant gammal dator?

Oj, jag måste ha raderat det du just spenderat mängder av timmar på att skriva, mormor!? Men jag är så liten och söt så jag är förlåten ändå, eller hur?

Jag tycker egentligen den lilla röda lysdioden som skiner när pianot är på är bäst men det är rätt skoj att spela oxå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: