Mitt nya lyxliv

Jag gissar att det finns människor som aldrig kommer att förstå det där med mammaledighet. Att det inte handlar om att man är ledig, trots namnet. Att vara mammaledig är att vara ledig från sitt jobb för att ta hand om en bebis. Att ta hand om en bebis är inte samma sak som att vara ledig.

  • Jag har konstant jour. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.
  • Jag har inte sovit en hel natt på 6 månader. Jag har som mest sovit 5 timmar i streck.
  • Jag kan sitta och jobba ostört max 5 minuter i taget. Om Herman sover hinner jag jobba ostört ca 30 minuter.
  • Ja, jag fikar mycket, ibland i timmar, eftersom det och promenader är det enda som jag kan göra någorlunda länge utan att Herman tråkar ihjäl sig.
  • Jag duschar aldrig längre än 2 minuter eftersom det är så lång tid som Hermans speldosa spelar. Efter den har tagit slut måste jag dit och plocka upp honom eller vrida till den så den spelar två minuter till, vilket ger mig fristad till att borsta tänderna. När jag klär på mig får han ligga på sängen och titta på. Jag hinner precis få på mig alla kläder innan han tröttnar och inte vill ligga kvar.
  • Jag har ständigt ett öga på Herman. Han kan rulla nerför sängen, dunka huvudet i soffbordsbenet, få en tappad matrest i halsen… Han kräver min koncentration konstant.
  • Jag kan inte ha ett vettigt samtal med någon som inte själv har en bebis i famnen eftersom jag hela tiden måste hålla i en slingrande Herman, eller titta på honom eller vagga honom till sömns. Den jag pratar med måste hela tiden prata med en okoncentrerad Tove som försöker lyssna med ett öra hela tiden mot Herman.
  • Den korta tid bebisen sover försöker jag febrilt hinna med att hänga tvätt, plocka i diskmaskinen, klä på mig, kolla att blöjväskan är uppdaterad, värma vatten till gröt eller ringa BVC, banken eller annat som står på att göra listan.
  • Alla kreativa tankar, idéer och planer som jag och Filippa kommer fram till på våra fikastunder förblir just tankar, idéer och planer eftersom vi inte har vare sig tid eller ro att sitta och jobba fram dem ordentligt. Vi planerar ständigt att ses utan barn så att vi kan göra slag i saken och sy de där byxorna, starta den där sajten och skriva ner de där texterna men tiden utan bebis räcker inte till.
  • När Herman väl somnat för natten får jag äntligen tid att prata lite med Lelle, jobba, sy, blogga eller något annat som jag lagt på vänt. Ibland sitter jag uppe till två på natten för att få ihop allt jag ville hinna med under dagen, veckan, månaden.

Det är inte lätt att förklara vad det är som är så jobbigt för någon som tycker att jag lyxlever eftersom jag kan fika en hel dag i streck, åka och shoppa i Skärholmen eller bara ägna en hel dag åt att promenera. Men att ta hand om en bebis är minst lika tungt som ett vanligt jobb där du dessutom har jour dygnet runt. Bara annorlunda. Same, same but different liksom.

Men jag klagar inte. Jag gillar mitt nya liv med Herman. Fast det tog nästan ett halvår att vänja sig. Och även om jag gärna är mammaledig i minst 6 månader till längtar jag efter att få göra något annat i lite mer än 5 minuter i streck. Och inte alltid efter klockan nio på kvällen.

Cool Herman på väg för att fika.

Jaså, här sitter jag och fikar på päronens terass. Borde jag inte jobba?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: