Blod, bajs och tårar

Usch, inte min dag idag. Har känt mig deppig hela dagen. Det började med att internet inte fungerade. Min enda livlina mot verkliga världen. Och den fungerade inte!

Sen det här med mensen. Som inte alls hållit sig borta trots att jag ammat. Massor av blod och tamponger och bindor och en halv toarulle senare tog jag ungen under bysten (penntricket ni vet – numera klarar tuttarna inte bara att hålla fast pennor. Superbra, slipper ha bärselen med mig!) och stack till Shell och inhandlade en latte och en chokladmuffin som tröst.

Satt och knappade lite förbryllat på datorn medan jag smulade sönder min frukost och undrade vad folk egentligen gör med datorer om de inte hänger på nätet? Slutade med att jag såg 10 minuter av ett gammalt Melrose Place-avsnitt. Å, mina trogna, galna vänner i LA – jag älskar er! Ni finns alltid där för mig.

När Herman vaknat (efter att ha sovit de där 10 minuterna han numera behagar sova varje förmiddag) ville han ingenting. Inte ligga på golvet, inte klänga på mig, inte leka med kastrullock, inte något, nada. Så han gnällde. Och gnällde. Och gnällde. Jag försökte städa. Han gnällde. Jag gav upp. Jag försökte sprätta upp byxor och samtidigt sitta nära nära honom. Han gnällde. Jag gav upp. Jag stoppade honom i bärselen och började förbereda semesterpackningen. Han gnällde. Så jag gav upp. Gav honom mat och kastade honom sedan raskt i vagnen och drog iväg. UT UT jag ville bara UT!

Jag känner mig ibland så enormt inspärrad efter 4 timmar i en solvarm lägenhet med gnällbebis och massor att göra men inget jag kan göra. Så jag åkte för att shoppa mig lycka. Kände mig dock helt rådvill och vimsig men bestämde mig tillslut för att åka norrut. Mot Solna shoppingparadis! Efter första tunnelbanestationen gick jag av och vände tillbaka. Mot söder och my big shoppinglove Skärholmen. Höll på att vända en gång till men då var jag redan framme och stannade kvar av bara farten.

Bakom ögonlocken hängde tunga tårgardiner som hotade att trilla ner av självömkan. Herman gnällde på. Tills han somnade av ren uttråkning. Vilket lät mig hinna igenom halva centrat och tömma plånboken på strumpor (åt Herman), coola byxor (åt Herman), duschcreme (åt mig) samt tillslut ännu ett par byxor (denna gången åt mig). Kände mig faktiskt lite bättre.

Tills Herman vaknade och det var dags för byte av bajsblöja modell XXL. Kladd överallt. Varför har de inte bebisduschar i amningsrummen?

Tog sen en välförtjänt fika och fick äntligen massa leenden och skratt från min son som flirtade in sig hos en less tonåring som satt bredvid med sin mamma och beklagade sig över alla år man måste gå i skolan för de få åren som det sen är kvar att jobba på.

När både jag och Herman kände oss totalt utmattade och mätta kom Lelle som en liten räddande ängel och hämtade hem oss i sin mörkblå springare. Slutet gott, allting gott (särskilt Espresso Houses Mudcace!) och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Gnääääääääll, gnäääääääll, gnäääääääll…

Annonser

One Response to Blod, bajs och tårar

  1. Filippa skriver:

    Jävlar! Igenkänningsfaktorn hög på detta inlägg. Men jag avslöjar inget. Jag är nämligen en SUPER7HEAVENMOM, ladida, inga problem här inte, tra, la la la… Fan, vilken urskön bild på Hermis. Sur och tvär… Som bebisar är… När inga andra ser utom mamma…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: