Herman – inte riktigt så gullig längre

Jag letar febrilt efter storlek 86 bland Lindex söta små pyamasar och byxdressar men hittar ingenting. Mest storlek 56 eller 68 hänger utmed väggarna. Men vad faan, tänker jag, har varenda morsa varit här och snappat åt sig ”min” storlek? Så ser jag det. Pang! Och som en blixt från klar himmel slår det mig. Herman är för stor. Jag letar på fel avdelning!

Okej, han har inte storlek 86 än. Det har han inte. Men det känns så onödigt att shoppa loss på storlek 80 som nästan redan nu är förlitet. Men det skär i mitt hjärta att behöva byta avdelning. Som att säga att Herman inte längre är min bebis. Utan mitt barn. Att den urgulliga minibebiseran är över.

Jag sneglar bort mot avdelning ”86”. Skjortor, jeans, camobyxor. Ingenstans ser jag mjukisoveraller med små små ugglor på eller sammetspuffbyxor med elefanter på led…svart, grått, randigt, rutigt, vuxet.

Det hugger till och jag fäller en tår mitt på golvet på Lindex. Krampaktigt håller jag i en mjukisoverall i storlek 80. Ska detta få bli Hermans sista bebisplagg? Nej, jag vill inte. Kan jag inte få stanna tiden nu och stoppa upp honom och ha som prydnad på väggen istället eller som ett gosedjur att alltid ha med sig? Varför måste han växa…

Jag hänger dystert tillbaka den fjantiga lilla minioverallen på stången och beger mig ut i friska luften. Det är bara att inse att han kommer bli äldre. Fast jag skulle verkligen inte ha något problem med att köpa gulliga sammetsoveraller åt honom i framtiden också. Kanske Herman skulle ha problem med att förklara klädvalet när han måste gå till universitetet i pyamas med fötter på, men vad faan, det är ju hans problem.

Storlek 80 och kolla – för kort! (Eller har overallen kanske åkt upp?)
Annonser

5 Responses to Herman – inte riktigt så gullig längre

  1. Lelle skriver:

    Herman har aldrig varit gullig, han föddes som stor stark manlig bebis.
    Jag ser fram emot att klä honom i riktiga kläder istället för de mjukisbyxor
    & plyschbodys som han tvingas ha nu. Fast den med katter på är ju förstås
    fin. Snart ska Herman & jag dricka öl,snusa & spela hockey. :-)

  2. Anna skriver:

    Nästa steg, från barn till ”preteen” är ännu värre. Det är där min dotter är nu. Slut med glada färger och istället grått och svart. Gamla kjolen i 110 är lika kort som den i 134… ”Ryser”.
    Även för storebrorsan har steget upp inneburit tråkigare kläder – trista färger och trista tryck.

    Anna med gulliga, snus- o ölfria storkusinerna

    P.S. Hockey lär vara västa sporten för föräldrarna. Tunga trunkar att bära, dyr utrustning som måste köpas och träning flera ggr/v konstiga tider i avlägsna ishallar. Skaffa Herman en fotboll istället. Eller ställ honom i kö till friidrott.

  3. Tove skriver:

    Men Anna, golf då? Kan inte det bli en supertrevlig kusinsport…hahaha!

  4. Faster Anna skriver:

    Räddning finns! Kolla Juliet i Götgatsbacken, där kan både du ochHerman få mysplysch. Och snart papporna med hoppas jag. Varning för förköpning dock….

  5. Tove skriver:

    Tack, Anna, ska genast kolla upp. har för mig att jag gått förbi där och tänkt att de har fina saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: