Den lilla hala ålen

Ibland får jag för mig att jag ska leka med Herman. Eftersom jag är rätt kass på att leka så blir det oftast rätt trista lekar som tex att ta Hermans små händer och vandra runt i lägenheten med honom. Men Herman har överlistat mig. Så när han tycker att jag är extra tråkig kör han med knepet ”no legs”. Det är grymt frustrerande. Han blir helt lelös. Som en hal ål. Det går knappt att hålla i honom. Istället slinker han ur famnen, ner på golvet så att han kan krypa iväg och leka roligare lekar själv. Tänk om man kunde köra med det knepet så fort någon man pratar med blir för tråkig. Man liksom tappar alla ben i kroppen och sjunker ihop i en liten hög och kryper snabbt iväg mot roligare saker. Ska testa på Lelle när han kommer hem från innebandyn.

Å, nej, ni kan inte tvinga mig att gå, jag har roligare saker att göra…

Annonser

6 Responses to Den lilla hala ålen

  1. Cecilia skriver:

    Med Milla är det tvärtom nu. När man ska försöka sätta henne bir hon stel som en pinne. Helt omöjligt att sitta om man inte går att böja på mitten ju ;)
    Alltid är det något med de små liven.

  2. Anna skriver:

    När jag ska hämta på dagis så får min 3-åring för sig att han ”inte kan gå”. Suck. Extra besvärligt nu, eftersom jag inte får lyfta på en månad.

    Ja, jag tycker också det är tråkigt att leka. Kan sträcka mig till att ta emot en kopp imaginärt kaffe ur 3-åringens servis.
    Hellre två 3-åringar som leker tillsammans än en 2-åring som bara vill leka med mamma.

    Anna

  3. Tove skriver:

    Ja just det, Cilla, så gör Herman ibland när han ska ner i vagnen…hahaha.

    Aj, Anna, får du inte lyfta på en månad! vad har du gjort?! Får man skruva fast hjul på sina barn? På ryggen kanske? Så kan man dra hem de i ett koppel kanske… :)

  4. Anna skriver:

    Opererades förra veckan. Underbart. Fick hur mkt smärtstillande jag ville och under själva op (då jag var vaken) var jag hög som ett hus.
    Personalen riktigt tjatade på oss (vi var 4 på samma sal som gjorde samma slags op) att vi INTE skulle ha ont. Alla hade vi fött barn och då är det ju tvärtom inställningen att man ska klara sig med så lite som möjligt.

    Det där med hjul har jag funderat på. Kanske en skateboard?

    Anna

  5. Tove skriver:

    Oj, vad spännande att få känna hur det är att vara hög som ett hus! Och så dumt det där med att klara sig med så lite som möjligt, har ju skrivet om det förut och det råder helt klart två olika läger ang smärtstillande vid barnafödsel. Men du, var det inte förra veckan som din man var uppe i sthlm och sprang? Fick du vara ensam under operationen och tiden efter? Ser fram emot att få träffa dig nu under oktober i allafall. Visst kommer du upp då?

  6. Anna skriver:

    Jepp. Som tur var kom min mamma o tog hand om busbarnen (OCH städade OCH lagade mat). Så det enda jag behövde göra var att gå på ett barnkalas f.ö. ringa runt och ordna skjutsning av andra föräldrar till alla övriga olika aktiviteter.

    Nu var det jag som från början föreslog C att han skulle anmäla sig till Lidingöloppet och jag visste ju vilken pina det kan vara (hehe…), så han är förlåten. Tur för honom att han slutförde dock.

    Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: