Ett svar

Appropå det där med mammabashing (mobbning – för er som inte är bevandrade i de nya hippa orden)…Hittade ett irriterande blogginlägg i cyberrymden. Var tvungen att skriva ett svar:

Det är märkligt vilka hetsiga känslor folk har när det kommer till oss mammor. Inta bara du utan halva världen verkar tycka att vi borde gå steget efter er så vi inte hamnar ivägen. Faktiskt upplever jag att de allra flesta mammor försöker anpassa sig och INTE ta plats men tyvärr är det inte alltid så lätt. En barnvagn är tung och svår att styra runt i affärers trånga gångar. Jag har fastnat och rivit ner saker, skämts och fått tillsägelser. TROTS att jag försökt att inte hamna ivägen för stressade affärsshoppare.

Jag är sååå glad över att du inte sa till det där paret att klä av sin baby. JA, de gjorde kanske fel men det har du INGET att göra med. Man får inte en manual som berättar hur man ska ta hand om babyn när man är nyförlöst. Istället hamnar man i olika nya situationer som kan vara både skrämmande och stressande. Goda råd vill man gärna ha men då av vänner, bekanta, föräldrar och BVC. INTE av totala främlingar. Paret med den skrikande babyn var säkert superstressade i själen av att babyn skrek, so what att de klädde barnet lite varmt, de kommer att lära sig.

Jag lägger filten över sufletten. Liksom så många andra av mina vänner. Inte för att babyn inte kan sova när det är ljust utan för att han inte alltid somnar (mörkt som ljust) och jag har upptäckt att min bebis somnar lättare med filten på. När han somnat tar jag bort filten. Liksom många andra mammor.

Om du själv får barn kommer du märka att det är svårt. Inte bara att anpassa sig och inte vara i vägen, utan också svårt att veta om man gör rätt. Man chansar och man känner av. Och ibland blir det fel, man är inte mer än människa.

Jo, Barnmorskan, kommer den där handboken ”ta hand om en bebis” ut genom samma hål eller beställer jag den via AdLibris?

Annonser

11 Responses to Ett svar

  1. Matilda skriver:

    Jag måste erkänna att jag finner det lite roande att du blev så upprörd över det jag skrev. Själv har jag lite dåligt samvete över att jag inte sa nått eftersom det fortfarande kliar i min ryggrad när jag tänker på babyns förtvivlade skrik. Och det var inte ”lite” kläder de hade på den. Det var Overall och allt PLUS deras egna jackor staplade på den. Om jag hade sett en baby sittandes ensam i en varm bil skulle jag väl enligt dig också bara gå förbi och hoppas att föräldrarna fixar det själva. Förlåt så jävla mycket för att jag brydde mig om ett barn jag inte ens kände. Jag ska sluta kolla extra efter andras barn som springer runt i trafiken medan mamman snackar med kompisar.

  2. Tove skriver:

    Hej Matilda!
    Jag vet inte om just UPPRÖRD var rätt ord. Kände bara att du i ditt inlägg var ganska hetsig och tyckte att du kanske borde få veta hur nyblivna mammor tänker och känner. Så att du inte plötsligt går fram till någon förvirrad och stressad mamma och säger dumma saker.
    Jag hävdar fortfarande att du gjorde helt rätt som inte sa något när det gällde det lilla barnet i vagnen. Däremot tror jag att du förstår och inser skillnaden om du ser ett barn i en bil en varm sommardag. Men men, som sagt om du själv får barn så gissar jag att du ser annorlunda på situationen om folk som säger till dig hur du ska sköta ditt barn. Har jag fel får du gärna återkomma och berätta det. :)

  3. Anna skriver:

    Det där med att klä barnet för varmt är nog ett av de vanligaste felen nyblivna föräldrar gör. Men jag tvivlar på att en kommentar från en okänd är det som får dem att lära sig. Man lyssnar på dem man har förtroende för.

    Ett råd jag fick av en barnläkare i min familjkrets var att ”klä på barnet så mkt som du tycker och ta sedan av ett lager”. Men inte slapp jag kommentarer för det. Då kunde okända komma och tycka att jag klätt mitt barn för tunt. Trots att det låg nöjt och sov i vagnen och inte verkade vantrivas det minsta.

    Suck. Det bästa med att få barn nr 2 och 3 var nog att man slapp många av de mest beskäftiga kommentarerna från sk förståsigpåare. Eller var det jag som blivit mer hårdhudad?

    Tove: aldrig att jag ens funderat på att lägga mig i ditt sätt att ta hand om Herman. Jag tycker du gör ett alldeles utmärkt jobb själv. Hur bar du dig åt för att få tag i den där manualen?

    Anna med 3 barn som numera kan säga ifrån själva

  4. Filippa skriver:

    Herre Gud! Varför ska alla kärringar out there, och en hel del gubbs också för den delen, TYCKA saker hela tiden om ens föräldraskap? Inte sjutton går jag fram till en tant med fel bh på gympan och häver ur mig ditt och datt hur jag tycker att hon ska klä sig i fortsättningen för att vara mig till lags. Men just föräldrar, (läs mammor!) är det fritt fram att rynka på näsan åt och mästra upp i alla lägen. Gissa om det är tröttsamt! I synnerhet som vi föräldrar har fullt upp med att försöka ha våra känselspröt riktade mot vår bebis istället för mot er och det som händer runt omkring. Men det är väl fel det också förstås…

    Det är oerhört lätt att förfasa sig över mammor och deras betenden på stan när man själv kan stå bredvid och äta en Plopp för att sedan gå hem till hemmets lugna vrå.

    Det sista jag som mamma behöver när miljoner hormoner rasar, mitt underliv är söndertrasat av den svåra förlossningen, veckor av sömnbrist gjort tankarna grötiga, är någon beskäftig främling som talar om för mig alla fel jag gör med mitt barn.

    Det brukar ju gå ganska bra i de flesta fall, trots allt. Få barn i Sverige har dött av för många jackor vad jag vet. Många fler mår nog dåligt av sönderstressade föräldrar…

  5. Tove skriver:

    Anna, jag har ju fått massor av goda råd av dig (som jag velat ha!!!), det är ju därför jag klarar Herman så bra! :)

  6. Sandra skriver:

    Tycker att det du skrev var väldigt bra och sakligt, snarare än ”upprört”, som Matilda uppfattade det. Som jag skrev i en kommentar på Matildas blogg: Det är rätt tröttsamt med folk som tycker och tänker om hur föräldrar ska vara och göra hela tiden.

  7. Filippa skriver:

    Nej, Tove var inte upprörd. JAG är upprörd! Upprörd och urless på alla vetbästare. Flytta till en ö och mästra upp varandra i grodan ro, tack!

  8. Fredrik skriver:

    Nä nu måste jag gå in med lite opposition… Jag måste säga att jag är helt överrumplad av den värme och vänlighet som jag möter på gator, affärer, kaféer och restauranger. Människor av alla åldrar ler när jag har dottern med mig, även när jag kör min pansar-barnvagn. Bär jag henne i babybjörnen så är det direkt generande… alla dessa leenden från kvinnor… Om jag inte hade bebisen på magen så skulle jag tro att jag blivit världens vackraste man helt plötsligt. Innan vi fick vår dotter så sket dom fullständigt i mig. Inkognito liksom. Ingen fann någon anledning att dra på munnen eller spontant ta upp ett samtal. Annat än enstaka utskällningar från något fyllo/psykfall förstås.
    Jag har inte blivit illa behandlad eller nekad inträde på kafé/restaurang. Kan förstås bero på att vi frågar om det är OK först. Jag vet t.ex. att Lisas Café på Skånegatan inte riktar sig mot småbarnsföräldrar – vilket jag inte har några problem med (hett tips till alla som vill fika utan störande småbarn!).

  9. Filippa skriver:

    Höhö! KUL! :-D Du är MAN Fredrik, då är det skillnad. PAPPOR som tar hand om barn är högstatus på stan och i arbetslivet nämligen. De får högre lön och blir fantastiskt behandlade var de än går. Sant! Undersökningar visar på detta…

    Min man är så glad varje gång han har varit ute med David. Alla ler och skrattar mot honom. Alla hjälper till. Alla kvinnor suckar över hur söt han (och hans bebis?) är.

    Vilken skillnad mot när jag som quinna är ute på stan och tar plats och förstör…

    Snacka om att man borde skriva om detta!!! Ha, det måste jag göra, vilken bra idé. :-)

    Tove! Nu snor så klart alltombarn detta ämne som vanligt för att skriva om på sin sajt, istället för att betala för frilansarnas idéer.

    VARSÅGODA KÄRA PARASITER!!! Ta alla häftiga idéer vi har bara, känn ingen skam! :-D

  10. Fredrik skriver:

    Jo ett intressant ämne är det. Mammor tar plats och förstör, pappor förgyller tillvaron för alla. Smaka på den… Tja, lite plåster på såren i alla fall när man vet att ur barnets synvinkel så är mamma no.1, sedan kommer ingenting, ingenting, ingen…. och så pappa.

  11. Anna skriver:

    Svar till Filippa o Fredrik:
    Insåg det tidigt – eftersom det förväntas så lite av pappor så hamnar de alltid på plus när de gör ngt tillsammans med sina barn. Som mamma förväntas man vara allvetande, överjordiskt osjälvisk och närmast att jämföra med gud. Ett ouppnåeligt ideal och vi kan alltså bara hamna på minus.

    Mest påtagligt var det för mig tyvärr på BVC. Så nu går jag helt enkelt inte dit. Barnens pappa får ta de besöken.

    Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: