På huvudstupakalas i helgen

kalas11

Helgen började bra. Under blöjbytet på kvällen donkade Herman huvet rakt i metallpinnen vi så lägligt skruvat upp på väggen vid blöjbytarbordet. Tänder flög och blod sprutade.

Efter att jag lagt krokben på sonen sisådär 15 gånger under lördagen så att han trillade (nej, såklart inte med flit) och slog i näsa/knä/panna/arm/etc var det dags för kalas på söndagen. Vi åkte till Solna för att fira en söt liten 3-åring. Medan vi vuxna stod och mös i köket sprang barnen vilt omkring våra ben och förstörde alla våra samtal. Plötsligt hör vi Herman ge upp ett illvrål. Med eko. EKO? Vafan? Då har han lyckats ta sig ut i trapphuset och ligger mitt i trappen ner och gråter för full hals. Hur fan gick det till? Har han gått nedför? Trillat ner? Knuffats ner? Är han okej, blöder han, spyr han? Efter mycket uppmärksamhet snodde han ett russinpaket, åt upp alla russin och sa bestämt: Fy vilka ouppmärksamma föräldrar ni är. Nu vill jag åka hem!

I natt vaknade jag klockan två av att han hostade inne i sitt rum. Jag fick panik och tänkte att nu jäklar är det fel på honom i allafall och han ligger där och spyr och dör. Jag kunde inte lugna ner mig förrän jag sprungit  in i hans rum, rivit av täcket, väkt honom och kastat in honom i vår säng mellan oss. En hård kram senare sov vi alla tre igen.

Tur för Herman idag för  jag är på jobbet hela dagen och kan inte lägga krokben eller donka i honom i metallpinnar förren långt senare ikväll.

kalas2

Aha! En ikopplad mixer med sylvassa knivar som bara står och skräpar på golvet. Vad kan jag göra med den? Vaaaad kan jag gööööra? Oh! Kolla man kan stoppa ner en hand och sen trycka på den här knappen – undrar vad som händer då…föresten – var är mamma?

Annonser

5 Responses to På huvudstupakalas i helgen

  1. Jenny skriver:

    Usch, det är jobbigt när det är så där. En period när dottern var liten så hade hon blåmärken jämt och ständigt. Det gick så långt att jag var rädd för BVC. Jag trodde att de skulle misstänka mig för att misshandla henne helt ärligt. Men enligt dem så var det normalt att få blåmärken… Och det var väl en himla tur det. För jag hade ärligt talat haft ångest för att gå dit med dottern som var aktiv som fan men inte riktigt hade kläm på det där med balans och sånt…

  2. Tove skriver:

    Precis! Det känns som att Herman har kommit in i en ny era. Han gör sig illa stup i kvarten nu. Häromdagen smällde han munnen rätt i mixerglaset och fick fläskläpp.
    Puh! Hur överlever de smååren? Hur överlever vi vuxna deras småår?

  3. Jenny skriver:

    HUR de överlever vet jag inte. Men de gör det i alla fall. Och på något konstigt sätt så klarar de sig oftast utan men. Kan berätta det läskigaste som jag varit med om gällande dottern och livhanken (nåja, i alla fall innan tonåren):

    Dottern är ca 10 månader och vi befinner oss vid en utomhuspool. Det är supervarmt och dottern kryper omkring lite sådär som de brukar göra. Och så vänder jag mig om för att plocka upp något ur min väska. Plockar upp det jag ska och sätter mig ner igen. Dottern är borta. Putsväck borta…

    Så ser jag henne. I full speed i krypet på väg ner i poolen… Då stannade mitt hjärta. Jag flyger upp springer förbi henne och hoppar i. Det som for genom skallen på mig var, skräm henne inte för vatten genom att skrika och gapa på henne. Så jag fångar henne i samma sekund som hon trillar i vattnet. Hon gurglade glatt och log med hela ansiktet.

    Men jäklar vad jag kände mig som världens hemskaste mamma som inte hade nån koll. Fast trots alla incidenter under barndomen har hon överlevt. På något underligt sätt… :D

    Krama Herman och David, ta hand om er mina favoritbloggare. Jag åker till Gbg i veckan ska hälsa på min mormor. Hon är jättesjuk så jag vet inte hur länge jag blir borta. Tar med datorn men kommer inte att vara så aktiv tror jag. / Jenny

  4. Tove skriver:

    Å, Jenny, tack för din historia och hoppas mormor kryar på sig. Min mormor gick bort för ca 2 veckor sedan så jag vet hur det känns. Min syster skrev om henne på sin blogg:
    http://lookingforlaban.wordpress.com/2009/01/26/farval-alskade-mormors-mor/
    Kram!

  5. Jenny skriver:

    Så vackert hon beskrev er mormor. Jag grinar bara av att läsa det. Beklagar er sorg av hela mitt hjärta. Så söt hon var på bilden. Kramar till er båda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: