Att lägga märke till saker

Herman är uppmärksam. Kanske även något för gammal för att fortfarande följa med mig in när jag ska gå på toa. Men han vägrar lämna badrummet, så han får stanna kvar.

– Vad är det där? frågar han nyfiket.

– Det är min blöja, säger jag. Fast just de här blöjorna kallas för bindor. Ibland när man fött barn så blöder man mellan benen och då måste man ha en binda.

– Blöder du? frågar han.

– Ja, det gör jag.

– Gör det ont?

– Ja, mycket!

– Men jag kan blåsa jättemycket så att det onda försvinner, säger Herman snällt.

– Tack, men det behövs inte, tycker jag.

– Är det en blöja? fortsätter Herman.

– Nja, det är som en sorts blöja men det kallas för en binda.

– Fast det ÄR en blöja.

– Nä, Herman, det är en binda, fortsätter jag och börjar oroa mig för vad han kommer skvallra om på dagis.

– Fast jag ser att det ÄR en blöja, insisterar Herman just som jag drar upp tajtsen och ner kjolen.

– Men oj, men mamma, vilken fin klänning! utropar han plötsligt när min kjol sitter på plats.

Sen gick han och lekte i sitt rum medan jag stod kvar, helt paff över hans fina komplimang.

 

I spy with my little eye…en bebis genom min trum-kikare!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: