Jag köper kärlek och betalar med kladdkakor

juni 19, 2011

Jag är inne i en fas. En bak-fas. Jag bakar kakor. Kladd. Gott!

Mmmm…

Herman får slicka av vispen och skeden.

– Oj, det här var verkligen jättegott! mumsar han. Tack, SNÄLLA mamma, det var jättesnällt av dig, TACK!

Man bah: å, vilken kärlek, jag ska alltid vara en sån här kladdkakebakande mamma.

Fy fan vad fet Herman skulle bli. Och jag. Men vi skulle tycka jätteJÄTTEmycket om varandra. Båda av lite olika orsaker.

Mmmm, det här var verkligen jättegott, mamma, du är världens snällaste och bästaste mamma i hela världen, å vad jag älskar dig. Rå hit med lite mer nu!

Annonser

Mini-Herman i bröstfickan

maj 11, 2009

Dagis

Idag vaknade Herman på fel sida. Inte så att han var helt avig men lite snuttig och ömklig. Ville inte äta gröt, inte borsta tänderna, inte byta blöja. Ville liksom ingenting. Han fick sitta i mitt knä och äta gröten. Det var supermysigt. Lite förvirrad såg han ut när han skulle gå till dagis. Ville inte helt vinka hej då till mig. Och det gjorde lite ont i hjärtat att se hissdörren gå igen. När han är sådär gosig och liten vill man inget annat än att sätta ner honom i bröstfickan och ta med honom överallt dit jag går. Vi ska vara kängurur i vårt nästa liv, Herman.


Tårar i filen och en gul kyckling på hyllan

april 17, 2009

Idag var Herman så ledsen så ledsen när jag gick från dagis. Och arg. Och i mitt hjärta gjorde det så ont så ont att gå. Jag tog turen via hans klädhängare och la av extra byxor och då ser jag den, en liten gul boll med en fjäder fastklistrad och svarta streck målade på och ett målat kort som det står ”Glad Påsk önskar Herman” i. Åååå….när jag gick för att ta på mig skorna hördes inte längre någon gråt från matbordet och jag cyklade med den gula lilla kycklingen mot jobbet.


Lite kärlek före sänggåendet

april 15, 2009

helmet2

I eftermiddag på balkongen.

Herman har blivit så otroligt bestämd. Får han inte det han vill skriker han sådär gråtledsamt så det gör alldeles ont i hjärtat. Och då viker vi oss såklart…nästan alltid. Idag tog han min hand och ledde ut mig i hallen, pekade upp på höga hyllan och sa: dääääääää!

Och där låg den, hans nya kärlek – cykelhjälmen. 

Den hade han sedan på sig hela kvällen. Och så fort jag tyckte den skulle tillbaka till hyllan blev det skrik och panik och en mamma som cavade in. 

Men nån måtta fick det vara så hjälmen åkte till slut upp på hyllan och Herman ner i sängen. Med stora blå ögon tittade han på mig, pekade på huvudet och sa: dääääää!

Ja, Herman, DÄR VAR hjälmen förut. 

Å, kärlek. 

helmet11

I kväll i soffan.


Lilla racer-Heman spruttar förbi

mars 27, 2009

Kom hem sent igår. Lelle hade varit hemma hela kvällen med en liten ömklig snuttis. Men så fort jag kom innanför dörren fick han värsta myrorna i blöjan. Runt runt sprang han. Fram och tilbaka. Med ett högljutt litet: örörörörörörörörrörörörörörörörör smilade hela han. Upp och ner från soffan. Huvudyk i mitt knä och sen snabb sprutt därifrån. Jag vill inte ta åt mig äran. Men fan vad glad man blir när HAN blir så glad av en. Kärlek. 

pappakalling

Har ingen aning om vad som försiggår här. Lelle har tagit bilden en gång när jag inte var hemma. Tydligen HAR de roligt utan mig. Observera Hermans mössa.