Bangkok-update

november 4, 2011

Bangkok från 27:e våningen.

 

Det är skrämmande hur sorglöst livet kan te sig här mitt inne i Bangkok. Bara en bit bort pågår Thailands största översvämningskatastrof någonsin. Men här inne i city märks det knappt. Jo, något färre folk på gatorna och framförallt färre turister. Utanför hotell och butiker ligger höga vallar av sandsäckar och längs Sukhumvit finns även de som murat upp höga skyddsmurar ifall vattnet skulle komma. Men kommer vattnet? Fortfarande går åsikterna isär. Några säger att vattnet definitivt inte kommer nå inre kärnan medan andra säger att ingen går säker och att det finns stor möjlighet att även city kommer läggas under vatten. Undertiden går vi runt nästan som vanligt. Shoppar mat och vatten, äter gott och har det gott. På sina ställen växer det upp små marknadsstånd där man kan donera pengar eller ja, ALLT. Allt behövs för de som förlorat sina hem. Igår donerade vi 400 baht sammanlagt. Det är ca 80 kronor. Det känns futtigt i det stora hela men alltid något.

Vi förklarar för Herman vad som pågår. Det är lite för svårt för en 4-åring att greppa. Men han lyssnar och vi pratar och ritar och berättar. Sen säger han söta saker som att han vill ge en av sina leksaker till de där barnen som bara badar hela dagarna.

Idag blev det frukost hemma med efterföljande dopp i poolen och strax ska vi bege oss ut för att leta lite förnödenheter vi glömt inhandla. Så som rakskum och hårspray. Viktigt viktigt. Sen blir det middag på Soda igen. Och idag kom Hermans guldmor med man hit. Hurra!

 

Herman och Bob busar på som vanligt.

Sova sova…

…mera sova.

En guldig Tuk-Tuk föll Herman i smaken och inhandlades längs med Sukhumvit.

Dopp i poolen!

Bob är inne i fasen: jag-vill-bara-gå-ingenting-annat-och-om-mina-föräldrar-får-ryggvärk-struntar-jag-i-det-för-jag-bara-måste-få-gååååå!

Vattnet når upp till hakan i Bangkok! Hehe…jag vet, jättebilligt skämt. Det var inte ens roligt. Eller jo, lite.

Annonser

Och det som faktiskt blev kvarglömt…

november 2, 2011

Appropå den där oj-vad-kan-vi-ha-glömt-hemma-ångesten innan flyget… Vissa saker blir ju faktiskt glömda. Dock inte hemma och faktiskt inte något av barnen. Hurra för det i allafall. Men så satt vi där i Istanbul och tog en välförtjänt fika mellan flygningarna. Oj, Bob ska ha mat oxå, tänkte jag och skulle just plocka upp en puré ur påsen. Som vart kvar på planet.

Efter mycket spring hit och dit och efter en massa förvirrat prat med olika info-diskar fick vi till slut bara ett skak på huvudet. Påsen var borta i intet. Ungefär åtta Bob-puréer försvann. Det var väl inte hela världen. Men med i påsen låg även Bobs tröja och Hermans tröja och det var de fina fina Kalikåtröjona från Farmor. Det känns lite i hjärtat. Men det var bara att skaka på huvudet tillbaka och försöka att inte glömma nåt vid nästa flygning.

Och nu har vi landat. Och nu har vi installerat oss. Och nu har vi världens utsikt över Bangkok från 27:e våningen. Och vi har sovit och ätit gott och sovit igen och svettats och dessutom hunnit med ett dopp i poolen. Usch, vad vi har det stressigt! Not.

Bob och Tove på istanbuls flygplats.

Och ett litet P.S. för er som undrar: Bangkoks centrala delar är fortfarande torra. Vi har hittat drickvatten i massor. Och där vi bor pågår livet ungefär precis som vanligt. Det ligger dock sandsäckar framför hotell och butiker i väntan på vattnet som förhoppningsvis inte dyker upp.


Dumma vatten!

oktober 27, 2011

Just nu avråder UD från icke nödvändiga resor till Bangkok.

Shit pommesfrittes!

Dessutom bör alla Bangkokbor evakuera. Typ ALLA Bangkokbor. Vart tar de vägen? Jo, till vår plan B. Nu måste vi jobba fram en plan C. ”Många bäckar små” fick jag plötsligt upp i huvudet. Jag är så himla trött. På måndag flyger vi. Någonstans.