Backblogging – Koh Samet

december 16, 2011

Vi har haft så infernaliskt dåligt internet på Koh Samet men nu har vi hamnat på Koh Chang och Warapura resorts på Lonely Beach och här är det lite mer drag i cyberspace. Bilder från 12-14:e december:

Speedboat från Ban Phe.

Herman leker racerbil och stör de flesta i är supersöt tycker alla i restaurangen på Tub Tim med sitt snabba springande mellan borden.

Supersöt som sagt.

Supersöt del 2.

Strandhäng.

Vattenhäng.

Mmm..gott. Smakar sand, salt och sol. Och Pepsi.

Herman hittade ÄNTLIGEN en kompis att leka med.

På väg på promenad.

Utsikt över Tub Tims ”lyx”bungar. Vi bodde i nr 2 från vänster, längst ner 2009. Tyvärr lite för små när man har två barn.

Någonstans på promenaden in mot byn.

Oj vilka coola lampor!

Bebis.

Målmedveten gång till affären med svärd.

Aaarrgh, ohoj matie, grrr…

Somliga brydde sig föga om några plastleksaker.

Tjing för att sitta längst fram!

Kyckling.

Funderingar.

Helsjörövare.

Upplysta ”lyx”bungar.

Kom Loy på väg hem till Sverige.


Full fart frammåt

december 8, 2011

Idag vart det en tur upp norr. Tar man MRT:n till Phahon Yothin kommer man till två stora shoppingcomplex: Central Plaza Ladprao och Union Mall (som lite kan jämföras med MBK, tycker jag). Pappersbutiken i bottenvåningen på UM var stängd till min besvikelse. Men Swensens var öppet så självklart blev det glass.

Herman leker att han är en racerbil och springer 17 varv (jag överdriver INTE! snarare underdriver…) runt 4:e våningen på Terminal 21. Barfota. Okej, han fick kolsvarta fötter. Men Lelle och jag fick sitta i lugn och ro och vänta på maten och Herman tyckte det var hur roligt som helst att springa fram och tillbaka utanför restaurangen. Dessutom hade han energi över till att dansa loss utanför en butik med musik på hög volym innan vi tog tunnelbanan norrut.

Mellan Central Plaza och Union Mall. Man ser rumpan på Elefantbyggnaden uppe i vänstra hörnet.

Glass i clownskepnad.


Isprinsen

december 8, 2011

Igår försökte vi jaga rätt på julkänslan. Den har svårt att infinna sig i 27-gradig värme. Trots glittriga granar och andra dekorationer lite överallt. Just denna silvergran står i vår reception. Herman blir glad varje gång han ser den och utropar: DEN ÄR KVAR!

Trots värmen ligger det is på vissa ställen i Bangkok. Jag trodde först att Herman skulle ge upp 3 sekunder efter att ha kommit ut på isen men…

…efter 4 varv runt rinken var han nästan en fullfjädrad konståkare. Nästan.

Som vanligt fanns det lite förbud. Tur att Herman är så lång! Och jag berättade inte att jag har astma.

Och så vart det hårklippning. Och slingning. Jag hade egentligen tänkt färga hela håret men det vart lite missförstånd och eftersom jag inte helt litade på frisörens skicklighet kändes slingor bättre. Gummihätta med virknål, äkta 80-tal. Jag bad de bara klippa så lite som möjligt, jag vill ha långt, sa jag. När jag kom därifrån låg halva kalufsen kvar på golvet. Jag vet inte riktigt vad han gjorde men han lyckades klippa ur håret något enormt. Nu är det långt fast kort. Känns skitskumt. Och så plattfönade han det. Har inte vågat mig på att blöta upp det än. Kan ju bli jätteknasigt när det lockar sig.

Bob lyckades sova genom middagen så han fick gatumat inköpt på hemvägen. Kyckling- och biffspett med ris.


Shoppinghysteri

december 6, 2011

Idag har Herman lekt racerbil i Central World. Japp, det blev shoppinggalleria idag igen. Men de är ju så bra. Lekhörna för 4-åring, glass för Tove, IT och mobilteknik för Lelle och stora öppna ytor att krypa runt på för Bob. Och svalt och skyddat mot stark sol. Fast först hann vi med en promenad längs Sukhumvit soi 8. Lägenhetskomplex och hotell och just när vi trodde vi skulle komma ner till floden tog det stopp i form av privat mark. Det var bara att vända upp och gå mot Sukhumvit igen.

Shoppinghysterin slår till och efter detta kunde Herman enbart springa. I slutet av dagen var han högröd i hela ansiktet förutom runt ögonen där det var kritvitt av någon skum anledning. Vi var tvugna att stoppa honom i en av fontänerna på vägen hem. Nu har han bromsat in och parkerat i en stol framför TV:n. Kanske somnar han in liiiite tidigare idag. Fast troligen inte. 

P.S. Vi shoppar nästan ingenting. Vi bara kollar runt. På allt som man skulle vilja handla men inte har råd med samt alla roliga människor. Mest blir det olika drickor, fika, lunch och middagar som inhandlas. Och lite mango. Och en del DVD-filmer brukar förstås också slinka med i väskan innan vi kommer hem. Men nästan ingenting annat. Sant faktiskt. Trots att jag är med.


One night in Bangkok and the world’s your oyster / The bars are temples but the pearls ain’t free

december 4, 2011

Första heldagen back in Bangkok. Vi började med frukost i W&Hs underbara lägenhet. Som vanligt toast med ost och skinka, jos, te och yoghurt.  Sen bad i poolen. Som dock även denna dag var lite för kall. Har det blivit vinter, eller? Som tur är finns bubbelpoolen med varmvatten att tillgå. Nu blir det besök på Terminal 21 och lunch samt jagande efter frisör åt både mig och Lelle. Vi börjar se ut som vilddjur. Herman med men han ska spara ut till långt. Som Evin hemma i Sverige. Hon har det mest fantastiska hår jag (och Herman) sett. Så jag förstår honom.

 


Dagarna vi minns

december 2, 2011

Har för mig att reklamfilmen ”dagarna vi minns” spelades in på Koh Samet. Vi kommer i vilket fall som helst minnas dessa dagar:


Men nu faller tunga tårar ner från skyn. Det är sista dagen här på Koh Samet. Här är himlen alltid blå, havet turkost och sanden vit. De grillade tigerräkorna äter vi med chillisås och bakad potatis med smör. I morgon åker vi hem.

Till Bangkok.

Hehe.


And so we´re back…

november 28, 2011

En bit av Mae Rampung sett från vårt hustak.

30 dagar i Mae Rampung. Det var där vi skulle andas ut och softa till det ordentligt. Dricka fruktdrinkar och se på när Herman lekte med kompisar i poolen. Japp. Så blev det inte.

Aspudden, hemma i soffan framför datorn. Vi letade på Blocket. Långa rader av hyrannonser. Svenskar som köpt hus och hyr ut, fast inte jul och nyår för då är vi där själva, men du får bra pris om du hyr en längre period. Mae Rampung. Jättefint område. Jättebillig mat och jättelång strand. Här är det GENUINA Thailand. En liten fiskeby, lugnt och ostört. Inte exploaterat, ingen turism. Och 90% svenskar i det inhängnade, dygnetruntbevakade lyxhusområdet (så inte de där genuina Thailändarna kommer och äter upp en?). Hyr av oss. Så vi slog till.

Mae Rampung lever upp till Blocket-annonserna. Lång (11 km faktiskt) fin sandstrand. En rak sträcka blandad med små ruckel och inhängnade lyxområden och en fundering på om det var så här Pattaya kanske en gång sett ut. Längs hela vattnet ligger små plåtskjul där man kan beställa mat, ruckel som Svenska livsmedelsvärket stängt ner på direkten om de bara kunde. Fast maten var helt okej. Dock inte så varierande menyer och dessutom inte särskilt billigt.

På den breda vägen som gick genom hela samhället tävlade bilar och motorcyklar om vem som är mest vårdslös i trafiken. Vi hyrde en Saräng, moped med sidovagn, när vi insåg att taxibilarna tog dubbelt så mycket betalt mot de i Bangkok. Och först då blev väl Mae Rampung någorlunda värt att vara i. Eftersom vi kunde ta oss därifrån.

I vår pool låg det mer duv-bajs än svenska barn. Och de få barn som ändå kom ner och badade var Thailändare och inte helt intresserade av vad Herman hade för sig. Inte en enda svensk barnfamilj i sikte. I stället ett gäng blekfeta 50-plussare samt gubbar med ölmage och den obligatoriska thailändska flickvännen.

Både den färska frukten och de goda fruktdrinkarna lös med sin frånvaro. Men sprit gick att få. Samt räkor och andra vattendjur.

Lägenheten vi hyrde luktade sunk i ena rummet. Efter några dagar fick vi möjlighet att byta till en likadan två trappor högre upp. Men utan lukt. Fast då var det redan försent. Vi hade tröttnat på den trista fiskebyn och dess magra utbud av roligheter. Så istället för 30 dagar i Mae Rampung blev det bara 11.

Idag tog vi oss istället tillbaka till Koh Samet och om några dagar tar vi oss återigen in till Bangkok.

Nu sitter jag på terassen utanför vår bungalow, dricker någon knasig jordgubbsfanta och äter sweet mango. Över himlen svävar kom loyer och stjärnor, vågorna slår mot den nästan vita sandstranden. Restaurangen bredvid spelar reagge på hög volym.

Man är sådär härligt jobbigt klibbig – en mix av svett, saltvatten och sand.