Dumma tunnelbana!

april 8, 2009

Står i Liljeholmen och försöker åka till kontoret men den dumma tuben dyker aldrig upp. Först var det 8 min kvar så jag väntade och väntade och när minuterna blev 3 ändrades skylten till 11 min. Stress! Herman sjuk idag med så jag kastar mig till jobbet, eller försöker åtminstone, och avlöser Lelle vid lunch. Jag saknar att få jobba jobba jobba!


Jag tycker synd om Lelle

mars 24, 2009

Igår skulle jag gå och träna. På ett specialställe i Solna. Aerobics. Jag såg fram emot det hela dan.

Åk till Västra Skogen och gå till Armegatan som övergår till Storgatan sa http://www.sl.se. Vilket jag gjorde.

Så kommer jag ut ur spärrarna på tunnelbanestationen och stirrar mig fånigt omkring. Jaha? Var fan är den där  vägen då? Efter mycket letande och frågor till förvirrade personer…Ring ring…

Tove: Hallå – helvete jag är vilse!!!! Vart är jag, jag fattar ingenting! Hjälp mig.

I bakgrunden hos Lelle: UUUUUUHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄ, UUUUHHHHÄÄÄÄÄÄ.

Lelle: Vänta lite Herman, jag måste hjälpa mamma bara.

Tove: Jaha – okej nu är jag tydligen på Armégatan. Är jag rätt nu? Men åt vilket jävla håll ska jag gå då? Nu går jag åt ett håll….fan….fan…

Lelle: Vägen går runt – fortsätt gå så kommer du tillslut fram.

Tove: Det är ju fan typ 5 minuter kvar. Jag kommer fan aldrig hinna. Det finns INGA gatuskyltar. INGA! Någonstans!  Jag hatar Solna. HATAR! HATAR! Kommer aldrig flytta hit, vet du det – ALDRIG!

I bakgrunden hos Lelle: UUUUUUHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄ, UUUUHHHHÄÄÄÄÄÄ.

Lelle: Herman vänta, du får klara dig själv en stund. Har du gått förbi ICAn?

Tove: Vilken jävla Ica?

UUUUHHHÄÄÄÄÄ, UUUUHHHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Tove: Fan helvetes skit helvete, nu är jag på Storgatan men hur lång är den jävla vägen då?!!! Hatar Solna. HATAR!

Det blev inte bättre än så här. När klockan var 20 över och passet började kvart över gav jag upp och upptäckte dessutom att jag gått åt fel håll en gång till. Dubbelfel. Det fanns inte en chans att jag skulle hittat rätt. Plötsligt kom jag fram till Sundbyberg. Typ 8000 steg rikare. Jag köpte en liten liten chokladbit som tröst. En hel påse full av choklad till Lelle och åkte sen hem igen.

Jag hatar Solna.

 

Mina hjältar – fast Herman var kanske inte den som mest ville hjälpa till i går kväll.