Premiär(vilse)cykling

april 15, 2009

Jag har köpt en cykeltron åt Herman. Första cykelturen var hela 500 meter och jag höll på att ramla ca 300 meter av dessa. Idag skulle vi premiärcykla till dagis tyckte jag. Handväska, stor pappkasse, liten Herman, 2 hjälmar, nycklar, vantar, vantar till mamma (nä, de glömde vi hemma) och iväg. Det gick strålande trots all packning. Herman grät floder när vi vinkade adjö. Jag tror det var för att han ville ha mig kvar där på dagis men det KAN ha varit för att han gillar sin cykeltron så mycket och ville cykla mera. Man vet ju aldrig…

I allafall. Jag fick med mig min packning och migsjälv och tog cykeln mot kontoret. Nu ska ni veta att jag jobbar rätt nära dagis. Ca 30 minuters gångväg i okej tempo.  Och om man tar gångvägen genom skogen. Eftersom det är mängder med trappor i vägen bestämde jag mig för en ny väg. Jag hamnade i Västertorp. Och det var bara uppförsbackar. Och min pappkasse började gå sönder. Och svetten lackade. Och jag trillade av cykeln varje gång jag skule gå av den eftersom det är en killcykel och mina klackar fastnade i ramen. 30 minuter senare började jag känna igen mig igen och tillslut tronade kontoret upp sig. Så lycklig att se jobbet!

tv

Så här glad av att se på TV blir Herman inte när han ser på ”Jerry Springer”. Nä det ska vara ”Drömmarnas trädgård”. Annars får det vara. 

Annonser

Jag tycker synd om Lelle

mars 24, 2009

Igår skulle jag gå och träna. På ett specialställe i Solna. Aerobics. Jag såg fram emot det hela dan.

Åk till Västra Skogen och gå till Armegatan som övergår till Storgatan sa http://www.sl.se. Vilket jag gjorde.

Så kommer jag ut ur spärrarna på tunnelbanestationen och stirrar mig fånigt omkring. Jaha? Var fan är den där  vägen då? Efter mycket letande och frågor till förvirrade personer…Ring ring…

Tove: Hallå – helvete jag är vilse!!!! Vart är jag, jag fattar ingenting! Hjälp mig.

I bakgrunden hos Lelle: UUUUUUHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄ, UUUUHHHHÄÄÄÄÄÄ.

Lelle: Vänta lite Herman, jag måste hjälpa mamma bara.

Tove: Jaha – okej nu är jag tydligen på Armégatan. Är jag rätt nu? Men åt vilket jävla håll ska jag gå då? Nu går jag åt ett håll….fan….fan…

Lelle: Vägen går runt – fortsätt gå så kommer du tillslut fram.

Tove: Det är ju fan typ 5 minuter kvar. Jag kommer fan aldrig hinna. Det finns INGA gatuskyltar. INGA! Någonstans!  Jag hatar Solna. HATAR! HATAR! Kommer aldrig flytta hit, vet du det – ALDRIG!

I bakgrunden hos Lelle: UUUUUUHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄ, UUUUHHHHÄÄÄÄÄÄ.

Lelle: Herman vänta, du får klara dig själv en stund. Har du gått förbi ICAn?

Tove: Vilken jävla Ica?

UUUUHHHÄÄÄÄÄ, UUUUHHHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Tove: Fan helvetes skit helvete, nu är jag på Storgatan men hur lång är den jävla vägen då?!!! Hatar Solna. HATAR!

Det blev inte bättre än så här. När klockan var 20 över och passet började kvart över gav jag upp och upptäckte dessutom att jag gått åt fel håll en gång till. Dubbelfel. Det fanns inte en chans att jag skulle hittat rätt. Plötsligt kom jag fram till Sundbyberg. Typ 8000 steg rikare. Jag köpte en liten liten chokladbit som tröst. En hel påse full av choklad till Lelle och åkte sen hem igen.

Jag hatar Solna.

 

Mina hjältar – fast Herman var kanske inte den som mest ville hjälpa till i går kväll.