Med ilfart till akuten

I går satte jag bröstmjölken i halsen. Det var omkring halv tio på kvällen och Lelle hade precis börjat fixa i ordning middagen (lite sent men vi har råkat vända lite på dygnet de senaste dagarna). Jag hade tidigare noterat att Herman såg lite blå ut runt munnen. Något vi tänkte fråga BVC-tanten om på måndag. Men eftersom Herman varit blå i ett dygn nu tyckte jag att vi skulle googla oss fram i cyberdjungeln och se om det stod något om det. Direkt fick vi träff på RS-virus. Lelle slängde sig på telefonen och ringde sjukvårdsrådgivningen. De avskrev RS direkt eftersom Herman inte visade några andra symtom men istället sa de att det kan vara något med hjärtat och rekommenderade oss att åka in till barnakuten. Det var ungefär då bröstmjölken fastnade i halsen på mig. Jag började snyfta så lilla Herman skakade vid mitt bröst. Lelle verkade kolugn fram tills vi satt i bilen. Som en fartdåre pressade han foten mot pedalen och jag förstod att även han var orolig. Väl framme på SÖS barnakut fick vi hjälp rätt snabbt. Killen som skrev in oss var lugn och trevlig och sa att det inte spelade någon roll om han inte tyckte Herman såg blå ut, det var VÅR oro de tog på allvar. Efter att en läkare lyssnat på hjärtat, mätt syreupptagningen samt kollat in färgen både utanpå och inuti munnen fick vi beskedet att vi hade en mycket hälsosam bebis. 10 pluspoäng. Herman fick sin första sjukhus-id-bricka och vi fick åka hem, lättade i själen och hjärtat och med insikten att även vi blivit nojjiga småbarnsföräldrar.