Välkommen till världen, vår största kärlek!

Älskade Herman, välkommen till vår värld!

Jag vaknade vid halv fem på tisdagsmorgonen den 27 november av en stark molande värk som kom och gick. Lennart tog tid mellan topparna och från att ha varit 5 minuter mellan varje värk blev det plötsligt bara 2 minuter. Men värkarna var inte så farligt starka. Jag andades lugnt genom varje värktopp och försökte slappna av i hela kroppen. Efter samtal med Huddinge förlossning beslöt vi oss för att vara hemma ett tag till. Lennart gjorde sig redo att åka till ett viktigt jobbmöte och jag tänkte lägga mig och vila. Då gick vattnet och vi bestämde oss för att åka in till Huddinge sjukhus i allafall och bara kolla att allt var ok. Väl där visade det sig att jag var öppen 5 centimeter. ”Ni kommer få en bebis idag” sa barnmorskan. Omtumlade gjorde vi oss hemmastadda i det rum de visat in oss i. Värkarna blev starkare men trubbades av något av lustgas och senare nästan helt av epiduralen. Därefter kom en ny variant av värk. Mer tryck neråt än ont i magen. Mer lustgas! Bästa vännen! Lennart masserade min rygg, höll i handen, gav mig Coca-Cola, vatten, saftsoppa, sa uppmuntrande ord, läste högt, räknade ner värktoppen, höll koll på lustgasen, torkade av när jag kräkts. Han var underbar rakt igenom och gjorde inte ett enda fel. Krystningsvärkarna är det värsta jag någonsin upplevt. Något så ont och så jobbigt har jag aldrig varit med om. Jag skrek rakt ut, bad barnmorskan bara dra ut bebin så det blev klart någon gång och jag äntligen fick vila. Men jag krystade på, hade inget annat val och ut kom du, Herman. Så underbart vacker, fulländad och bedårande. Småskrikande och knorrande. Du föddes den 27 november 2007 klockan 20.31 med en vikt på 4200 g och en ståtlig längd på 52 cm. Det vackraste jag gjort.